28 dec. 2016

FNs israelhat är kolonialism och antisemitism

Israel är ett viktigt land. Det är judarnas trygga hamn i en värld av antisemitism. Det är ett land av självbestämmande, där en urbefolkning har fått rätt att styra sitt land som de själva vill.

Israels gränser är inte klart definierade. Den ursprungliga delningsplanen som FN godkände förkastades av arabländerna, som sedan utlöste krig på krig. Ett av dessa krig kom från Jordanien, som tog en del av Israel och östra Jerusalem. 

Världen har sedan dess accepterat Jordaniens namn "Västbanken", vilket antyder att Jordaniens ockupation av området var legitim. Det har nu FNs säkerhetsråd fastslagit i en resolution - Västra Jerusalem och Västbanken ska vara palestinskt. Judisk närvaro i dessa områden är illegalt.

Osloavtalet, som USA lade många år på, stipulerade att de omtvistade områdena skulle delas upp efter förhandlingar. Detta har palestinierna förhalat, och förkastat israeliska fredsplaner upprepade gånger. 

Nu har FNs säkerhetsråd beslutat att Osloavtalet ska begravas. För hur ska en förhandlad lösning kunna innebära att vissa områden illegalt tillfaller Israel?

Israel är ett land omgivet av fientliga grannar. När Israel drog sig tillbaka från Gaza blev området en terrorbas. Palestinierna på Västbanken och i Västra Jerusalem hatar Israel och stöttar terror, så det krävs ingen superhjärna för att förstå vad som kommer hända om Israel drar sig tillbaka.

Om någon tror att palestinierna hatar Israel på grund av ockupation av Västbanken och Västra Jerusalem ber jag dem stilla beakta att palestinierna hatade judarna med passion innan 1967. De hatade judarna innan Israels utropande också. 

Islamisterna i mellanöstern har alltid hatat judar, och kommer alltid göra det tills judarna konverterar till islam eller accepterar att bli andra klassens medborgare. Land som någonsin har varit muslimskt är för evig till muslimskt, och skall återtas. Därför ska hela Israel "befrias" och judarna drivas ut i havet.

De gränser som FN nu har dragit upp gör Israel omöjligt att försvara militärt, vilket såklart gläder de som vill krossa landet.

I svensk media uttalar sig en Jan Hallenberg vid försvarshögskolan:
– Det får ganska få praktiska konsekvenser. Det finns ingen fredsprocess och en sådan kommer inte igång av det här. Men det är ett hedervärt och principiellt ställningstagande
Personligen undrar jag hur Jan Hallenberg är beskaffad. Hur kan det vara ett "hedervärt" ställningstagande att begrava fredsprocessen i mellanöstern? Hur kan det vara "hedervärt" att ta ett beslut som riskerar att möjliggöra en andra förintelse?

Se dig i spegeln Jan Hallenberg - och skäms. Tillsammans med många andra.

För mig är det uppenbart att beslutet i FN inte är något annat än ren och skär antisemitism. Världens diktaturer är antisemiter utan att skämmas. Men även Väst kan numer klä sin antisemitism i fagra kläder. De hurrar tillsammans med Venezuela när rösten faller:



Simon Wiesenthalcentret utsåg FNs beslut till antisemitisk höjdpunkt under 2016. (Margot Wallström kom åtta, vilket inte har uppmärksammats av svensk media.)

Barack Obama är passionerad israelhatare, som med ett pennstreck tog död på mellanösterns fredsprocess. Nyttiga idioter i väst hurrar. Rimliga människor borde sörja.

Förr i tiden ägnade sig Väst åt att dra upp gränser för länder i Mellanöstern. De raka streckens gränser brukar ses som ett ont arv - kolonialismen ligger bakom oss. Men inte när det kommer till Israel. Med passion dras gränser upp åt andra. Då som nu kommer de resultera i krig.

Rimliga människor borde sörja och dessutom peka ut vad det är som sker. Judehatet är legitimt igen i världen, och FN är antisemitismens högborg. Sverige har längtat dit, och Margot Wallström tillsammans med Barack Obama har någon vecka på sig att utöva sitt hat i eget majestät.

Vi andra får helt enkelt hoppas på Trump:

PS. Se filmen The Truth About the West Bank. Och läs vad Alan Dershowitz tror resolutionen leder till.

18 dec. 2016

Sverige och staten som religion

I kommunistiska länder är religionen förbjudet, och kommunismen fungerar som en form av religion. Sverige är ett socialdemokratiskt land med till hälften socialiserad ekonomi, och många av elementen som finns i en kommunistisk stat.

På samma sätt som medborgare i en kommunistisk stat har svenskarna en tro på staten. Medborgarna formas här som där genom massiv statlig propaganda, i skolan, på statlig tv och genom de många myndigheternas påverkanskampanjer.

Mer och mer av samhället har snärjts in i statens nät. De politiska partierna är bidragsfinansierade och fungerar som en form av myndigheter. Tidningarna är bidragsfinansierade. Föreningarna är bidragsfinansierade.

Tron på staten tar sig många olika uttryck. Den mest grundläggande tron är att staten fungerar, att våra skattepengar går till något gott. Ren logik ger vid handen att tjänstemän som hanterar andra människors pengar inte kommer ha samma omsorg som om det vore deras egna pengar. När ingen har överblick över staten är slöseriet kassaskåpssäkert.

Man tror också att staten kan ta bort oönskade fenomen. Narkotika är till exempel farligt, därför ska staten ta bort det. Eftersom narkotika ska bort ska det vara olagligt att använda narkotika. Effekten av detta blir att polisen lägger otroliga resurser på brott utan offer.

Eftersom polisen har begränsade resurser kommer verkliga brott prioriteras ned. Rån, mord, inbrott och utpressning ska hanteras av samma polisorganisation som istället väljer att jaga välartade marijuanarökare.

Om bruk av narkotika avkriminaliserades skulle stora polisresurser frigöras, som HAX skriver.

Svenskar tycker att det är fel när män köper sex. Därför ska det vara förbjudet. Politiker har hjälpt till att hitta på sexköpslagen som lurar människor att tro att de faktiskt hjälper människor. Men prostitution kan inte förbjudas.

Resultatet blir att kvinnor som säljer sex pressas att ta risker. Och polisresurser slösas bort när poliser ligger på hotell och lyssnar på folk som har sex och kanske prasslar med sedlar.

Den lagstiftning som låter bra har ofta oönskad bieffekter. Det perfekta samhället kan inte planeras fram av politiker.

För mycket av den politiska debatten händer i en fantasivärld. Staten kan helt enkelt inte göra särskilt mycket bra, däremot kan den förstöra.

Förutom den svenska statstron finns också mängder med människor som lever av staten. Det bidrar till en enorm tröghet, och ett system som vill utöka sig själv. Statens möjligheter att öka skatterna är goda - medierna hejar på och uttaget är dolt för medborgarna.

Sveriges välstånd skapades när staten var liten, under 1900-talets början. På 70-talet började staten svälla och har fortsatt att växa sedan dess. Rörelsen fortsätter med oförändrad styrka, och självklara effekter.

Idag ser vi sönderfallet i den offentliga sektorn tydligare och tydligare. Men svenskar som är indoktrinerade kommer sannolikt fortsätta vända sig till staten för hjälp. Politiker, tyckare och föreningsmänniskor som är försörjda av staten kommer fortsätta att försvara den.

Vi är indoktrinerade att tro att Sverige är ett föregångsland, men vi är halvvägs till Venezuela. Och sannolikt på väg närmare och närmare deras öde.

17 dec. 2016

Wallströms palestinska tragedi

Margot Wallström är på besök i Palestina och Mahmoud Abbas. Israel hade inte möjlighet att träffa henne, vilket är ganska fascinerande. Diplomati brukar kännetecknas av finkänslighet, men Margot Wallström har inte spelat enligt boken när det kommer till Israel. Då åker handskarna av.

Wallström skriver i Svenska Dagbladet om sitt besök: Mitt besök fördjupar relationen med Palestina
När jag den 15-17 december besöker Palestina är det bara veckor kvar till 2017. Då har det gått 70 år sedan FN slog fast visionen om en tvåstatslösning, 50 år sedan Palestina ockuperades och 10 år sedan Gaza isolerades.
Det stämmer att visionen om en tvåstatslösning slogs fast av FN. Israelerna accepterade planen, men de arabiska länderna förkastade idén och startade krig mot Israel.

Wallström minns också 1967, som hon ser som året då "Palestina ockuperades". 1967 slog Israel tillbaka de arabiska länderna ännu en gång, och ockuperade land som Jordanien illegalt tidigare ockuperat. Enligt Osloavtalet ska en del av denna mark vara palestinsk, en del vara israelisk. Men enligt Wallström är det helt enkelt Palestina.

Wallström minns också att det är 10 år sedan "Gaza isolerades", dvs när israeliska blockaden av Gaza trädde i kraft. Israel drog sig frivilligt tillbaka från Gaza och lämnade landet till palestinierna. De svarade med att genast börja utöva terror mot Israel, vilket Israel svarade på med en blockad.

Wallström minns inte terrorn, men hon minns blockaden. Det är talande för hennes enögda bild av verkligheten. Det är normen när det kommer till Israel-Palestina, men man kan inte annat än undra när det gäller Wallström - är hon naiv eller helt enkelt ideologiskt förblindad? Eller på ren svenska, ond?

Wallström fick ett fint pris av palestinska myndigheten när hon var på besök, vilket kan beskådas på youtube:



Wallström skriver vidare:
Vi kommer att diskutera en rad frågor, som vikten av demokratisk utveckling i Palestina, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet. Jag kommer att ta upp det civila samhällets nyckelroll, samt vikten av att bekämpa korruption, stävja hatpropaganda och bidra till avspänning och våldsbekämpning. Jag kommer också betona betydelsen av att överbrygga den inompalestinska splittringen, som är ett betydande hinder för fred och utveckling.
Det är fascinerande att se Wallströms samtalslista med Abbas, en man som är många år över sitt mandat som president för Palestina. Abbas är en klassisk diktator som kastar meningsmotståndare i fängelse. Han är djupt korrumperad. Han finansierar antisemitisk propaganda som gör fred med Israel omöjligt.

Eftersom Wallström nämner problemen ovan tyder mycket på att hon faktiskt känner till dem. Då kommer man åter till frågan - är Wallström och (s) naiva, eller är de nöjda med att de finansierar terror och krig med svenskarnas skattepengar?

Frågan är intressant men av rent akademisk betydelse. Politik ska inte värderas utifrån avsikten, utan från de konkreta resultaten.

Sveriges enorma bistånd till Palestina ger terror, rasism och i förlängningen ännu ett krig mot Israel. Det är vad palestinska myndigheten och Fatah står för. De vill häva ockupationen av Palestina, vilket för dem innebär hela Israel. Deras vision är en judefri enstatslösning, precis som de idag vägrar acceptera judar i Palestina.

Att ta medborgarnas skattepengar och finansiera terrorism är en handling som är så omoralisk att jag inte finner ord. Det är en skam och en tragedi att detta kan fortsätta.

14 dec. 2016

Tino Sanandajis positiva budskap

Tino Sanandajis omtalade bok om integration är nästan klar och går att förbeställa på hans hemsida:
Nu finns min bok äntligen att beställa. Boken har titeln Massutmaning och bär undertiteln Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende. Den kommer att tryckas kring nyår för att levereras under januari 2017. 
Boken kostar 250 kronor plus 25 kronor i frakt. Frakten är fri vid beställningar om två eller fler exemplar. I beställningar som görs före den 24e december ingår även nedan julkort som kan hängas upp i din egen julgran som juldekoration.
Julkortet föreställer en brinnande julgran, som referens till Reinfeldts kända raljerande kring just brinnande julgranar och samhällskollaps. Sanandaji intervjuas på Nyheter Idag, och det som överraskar mig är hans i grunden positiva framtidssyn:
Så då ser du positivt på framtiden?
– Verkligen. Svenska folket har framtiden i sina händer. Folket är klokare än sina ledare. Hade jag inte sett positivt på det hela och att det går att lösa då hade det inte varit någon poäng, då hade man likväl kunnat ge upp. 
Men vi har stora inbyggda obalanser, folk står utanför samhället. Hur kan du se positivt på framtiden?
– Efter att britterna förlorade i den amerikanska revolutionen sade Adam Smith ”There is a great deal of ruin in a nation”. Det är att välordnade samhällen har stor kapacitet att reparera sig själva efter kriser. Man får ha sinne för perspektiv. Problemen kommer öka. Men det handlar ändå om några procent av befolkningen det gäller. På sikt går det att lösa, så länge man inte förvärrar. 
– Om Sverige återgår till reglerad invandring och får andningsutrymme och framför allt om det skapas en probleminsikt där man slutar mörka och sopa problemen under mattan är det lösbart. Det främsta problemet är inte flyktingarna i sig, problemet var alltid Sveriges elit i form av politiker, särintressen, journalister och opinionsbildare. Det var dom som fattade dåliga beslut, spred desinformation och stängde ner rationell debatt. 
– När allt fler ser igenom detta finns skäl till optimism. Integrationen är ett problem som går att lösa, det olösbara var masspsykosen och det politiskt korrekta ljugandet. Det var riktigt farligt.
Jag har alltid varit i grunden optimistisk. Men nu känner jag mer och mer osäkerhet om framtiden. Jag håller med Sanandaji om att folket är klokare än sina ledare - det är inte så svårt att vara i Sverige. Men ledarna har folket i sitt grepp genom regleringar, skatter och begränsningar.

En person som verkligen har fått mig att se negativt på framtiden är Tino Sanandaji, genom sitt viktiga men skoningslösa arbete i att peka på bristerna i integration och migration.

Jag hoppas verkligen att Sanadaji får rätt och att dysterkvistarna på Radio Bubbla (som är övertygade om Sveriges förestående undergång) blir motbevisade.

13 dec. 2016

Ett bildspel om polisens kris

Här kommer lite länkar och bilder från den senaste tiden. Högst tendentiöst sammanställt utan inbördes kronologisk ordning för att göra en billig politisk poäng.

Skjutning i Tensta, från Aftonbladet:




Utredningen för mordet på Rami, 24 kan läggas ned omedelbart på grund av resursbrist, från Expressen :



Anders Ygeman i Aftonbladet:
"Jag har förtroende för rikspolischefen"
Dan Eliasson intervjuad i SvD:
– Jag känner ett starkt stöd från statsminister, departement och från Anders Ygeman som gett mig en klapp på axeln när det har behövts. […] 
- De kommande åren känns oerhört lustfyllda
Alliansen:



12 dec. 2016

Magstarkt moderat moralprat

Leif Gripestam (m) skriver på SVT Opinion: Farligt att låta nyanlända gå före hela bostadskön
Att ställa den som sparar till en första bostad mot en nyanländ är en farlig politik. 
I dagsläget måste man lägga undan 7500 kronor i månaden i fem år för att ha råd med en kontantinsats till en etta i Stockholm. 
Lika farligt är det att låta nyanlända gå före hela bostadskön. Det sliter sakta sönder samhället och tilliten. Varför ska man spara, betala skatt och sköta sig om någon annan alltid går först.
Det är en rimlig fråga som Leif Gripestam ställer sig. Varför ska man betala skatt i Sverige?

Gripestam implicerar att det finns någon form av val, vilket dock inte ingår i konceptet skatt. Att betala skatt är inget tjänsteutbyte. Politikerna bestämmer ett system, sen får medborgarna foga sig i det. Nöjda kunder finns på en marknad.

I en stat med uppåt 60% skatt är det naivt, för att inte säga stötande, att prata om att det ska finnas någon form av rimlighet i skattesystemet.

Moderaterna står för en socialdemokratisk politik där staten ska beskatta, reglera och pytsa ut bidrag till höger och vänster. Inte bara svenska medborgare ska räddas, behövande människor från hela världen ska finansieras. Med medborgarnas pengar.

Under dom förutsättningarna är det inget annat än stötande att öppna för en moralisk diskussion kring skatt. Se dig i spegeln, Leif Gripestam.

Vi betalar skatt för att Leif Gripestam och alla andra politiker vill tvinga oss till det.

11 dec. 2016

Jag är nyfiken praxeologi

Min politiska resa började med Vetenskapsfilosofi på Linköpings universitet. Det var en introduktionskurs i filosofi för ingenjörer, för att göra ingenjörerna lite lätt bildade innan de släpps ut.

Där fick jag snudda vid Karl Poppers tankar och positivismen. Direkt drog jag paralleller till politiken. Min examensuppsats handlade om varför svenskar ser staten som något gott.

Parallellt med det fick jag inspiration från en vän om att börja blogga. På bloggen prövade jag den logik jag tränat upp på civilingenjörsstudierna mot det jag såg i samhället. På filosofin hade jag lärt mig att varje idé som var falsk kunde motbevisas.

Jag verkade inom partipolitiken tills jag insåg att fria tankar och partiverksamhet inte gick ihop, och började då lyssna på radio bubbla.

Under många år kändes det som att jag var en del av en rätt jobbig gemenskap. Allt var mitt ansvar trots att jag inte kunde göra något. Jag led av något som jag tror kan kallas Weltschmerz.

När jag lämnade partiet och började lyssna på Radio bubbla var det som att ta ett kliv ur samhället. Där påpekas bristerna i demokrati som styrelseskick och den tanken har puttrat i mig. Idén om demokrati som någon form av rimligt medbestämmande har jag efterhand helt tappat.

I vårt samhälle finns en ganska tydlig moral om att det är fel att stjäla. Men av någon anledning gäller inte denna moral när det kommer till staten. Staten har inte frågat om lov.

Den enda möjlighet jag som medborgare har att påverka är att vart fjärde år lägga en röst i en låda. Jag förväntas acceptera att mina pengar tas ifrån mig, dessutom förväntas jag tycka att detta är något väldigt positivt.

Det känns bara mer och mer främmande för mig hur människor kan acceptera att våra pengar tas ifrån oss och förvaltas av politiker.

När jag knarkat klart Radio Bubbla gick jag vidare till tyngre grejer, som radio mises. Radio Mises är inte huvudsakligen en aktualitetspodd, utan även en pedagogisk podd där grunder i olika frihetliga begrepp gås igenom.

Poddavsnitt 92 om praxeologi drabbade mig som en aha-upplevelse. Tyvärr märkte jag när jag försökte förklara för en kompis vad jag tyckte var så bra med den att jag inte förstått. Jag kunde nämligen inte förklara vad praxeologi är.



Så som jag förstår praxeologin utgår den från studier av mänskligt handlande och bygger utifrån dessa observationer en teori om vad som fungerar och inte fungerar. Genom detta har man en grund att bygga ett sammanhållet teoribygge om hur ett samhälle fungerar och bör vara uppbyggt.

Från min egen empiriska erfarenhet av över tio år i partivärlden vet jag vilka brister systemet har. Men man behöver inte göra som jag och slösa bort sin tid i tio år för att komma till den insikten.

Jag som inte längre har några ambitioner att vara en del av den politiska cirkusen ser allt och undrar bara hur folk kan snurra vidare i ekorrhjulet av idioti. Samtidigt var det för min egen del nödvändigt att först lämna partivärlden, och efter det idén om demokrati som det finaste som finns för att kunna tänka vidare.

För mig känns det som att praxeologin är min slutdestination. Inom detta begrepp anar jag det som förenar mitt logiska tänkande (från ingenjörsutbildningen) med mitt frihetliga tänkande.

Det finns mycket mer att lära sig och det är oerhört glädjande. Men så här mycket har jag i alla fall förstått:

De problem som drabbar Sverige idag har en logisk förklaring. Vi styrs av en stat som begränsar våra liv och förstör möjligheterna för oss att verka fullt ut. Det som kan ge oss ett bättre liv är minskat statligt inflytande.

Sverige 2016 i en händelse

Landstinget i Göteborg ordnade igår en heldag med musik och vaccination
Hälsa, med fokus på kvinnor och HPV, är temat under en heldag med massor av musik och möjlighet till gratis vaccination mot livmoderhalscancer. 
Det är Kunskapscentrum för Jämlik vård i Västra Götalandsregionen som bjuder in till en heldag på Medborgarhuset i Gamlestan den 10 december.
Tjejer som är födda 1993-1998 och bor i nordöstra stadsdelarna i Göteborg har fått en personlig inbjudan till vaccination, men alla är välkomna till eventet.
Av någon anledning tyckte alltså Landstinget att en rejäl festival var bra att kombinera med HPV-vaccination.


Det helar blir oerhört populärt och urartar i oroligheter som skildras i Expressen. Som vanligt i mainstreammedia får man läsa mellan raderna för att förstå vad som har hänt. 50-60 individer har kastat sten och bangers. Vilka individer, varför?

På Fria Tider intervjuas polisens talesman som förklarar vad som hänt: Ungdomar från förorten har kastat sten. Ungdomar från olika stadsdelar har strömmat till och de som gillar att bråka har tagit tillfället i akt.

Denna händelse innehåller ett destillat av vad som är Sveriges problem 2016.

  • Statligt driven invandring skapar utanförskap och segregation - grund för bråk. 
  • Landstinget ordnar gratis gatufest och bjuder in ungdomar från utanförskapsområden - grund för bråk. 
  • Medier mörkar händelsen - grund för oro bland alla som läser

Inte konstigt att det är svårt att förstå vad som hänt. Ett HPV-event med vaccination och gratis hiphopfest ska det till en tjänsteman på landstinget för att fundera ut.

Det är som ett konstverk. En installation, med politiker, journalister och tjänstemän som ofrivillga konstnärer.

Jag kallar det "Social demokrati 2016".

UPPDATERING: Via fnordspotting uppmärksammas en annan detalj. Antisemitiske artisten Dani M, som är populär på offentliga arrangemang, uppträdde på festivalen. Mer pikant är att han verkar vara vaccinkritiker. Från hans facebook: