23 feb. 2015

När ska de goda frågas ut?

Det har hänt en hel del i den politiska debatten. Flera politiska debattörer har diskuterat kontroversiella frågor inom migration och integration utan att deras politiska eller privata karriärer har förstörts. Det är ett framsteg, men samtidigt ett rejält underbetyg till den politiska debatten.

Jag ser två frågor där det är aktuellt med ansvarstagande. Den första har redan berörts i detta inlägg - migrationen. Där finns två linjer som är gångbara för etablissemanget:
  1. Ignorera utanförskapet.
  2. Hänvisa till visionära reformer som inte är förankrade i något parti.
En annan fråga där det finns ett massivt konsensus är kring tiggeriet. Den enda som yttrat något som avviker från den officiella linjen är PM Nilsson som övervägt förbud mot tiggeri. Etablissemanget är överens om att detta är helt oacceptabelt.

Grundproblematiken är som följer: Europeiska romer är fattiga och diskriminerade i sina hemländer. De har det bättre som tiggare på svenska gator. Som en konsekvens har de flesta svenska städer numer fått romska invånare som försörjer sig på att tigga. 

Stadsmiljön har förändrats drastiskt till det sämre. Det är inte längre kul att gå på stan. Rimligtvis förlorar handlare stora summor när det sitter tiggare utanför deras dörrar. 

Den som har påpekat problemen med detta har fått löpa gatlopp. Men de som har förespråkat den rådande ordningen har inte fått några frågor.

Romerna kommer rimligtvis bli kvar, eftersom de har ett bättre liv här än i Rumänien. Om inget görs kommer stadsmiljön som vi har känt den vara borta. Det vi ser nu liknar närmast de folkvandringar som beskrivs i "Vredens druvor" eller "Utvandrarna". 

Är detta en rimlig konsekvens av den fria rörligheten inom EU? Det svenska etablissemanget svar är ett rungande ja. Men varför? Ett tiggeriförbud löser inte fattigdomen i Rumänien. Tiggarresor till Sverige hjälper vissa, men absolut inte alla.

Hans Bergström tar upp utvecklingen i sin Neo-text: Ska Sverige finnas? Han påpekar något fascinerande i sin text - att ens ta upp obehaget som drabbar de svenska medborgarna när de möter tiggeriet dagligen anses som stötande.

Precis som Anna Dahlberg skriver har regeringen valt att huka. Oppositionen är bättre, men inte heller där har fullständiga förslag presenterats.

Nu är det plötsligt ett friare debattklimat. Hur länge till ska de som sjunger med änglarna undslippa granskning?

Inga kommentarer: