22 apr. 2014

Journalistik som skriver på näsan

Idag inträffade en intressant dialog mellan Johan Ingerö, presschef hos Göran Hägglund, och Jens Runnberg, politisk redaktör på Dalarnas tidning.

Diskussionen på twitter kretsade kring journalistikens perspektiv och om det är rätt att journalistiken alltid ska utgå från den svagares perspektiv. Jens Runnberg, som är en väldigt vettig person, försvarade denna hållning.

Personligen tycker jag, som Johan Ingerö, att denna hållning är djupt problematisk.



Jag fick samma åsikt som Jens Runnberg försvarar från Ekots utrikeschef där hon försvarade Cecilia Uddéns öppna vinklingar av sin journalistik.
Hej Erik Svanbo,
Cecilia säjer i sin kommentar till det pris hon fått att hon ofta väljer den "för stunden svagare partens" perspektiv när hon rapporterar. Det är t ex barnen i Gaza under Israels invasion, eller Gazabornas liv under Hamasregimens förtryck eller Sderotinvånarnas skräck för raketer från Gaza.
Tycker du att det är en förkastlig och felaktig hantering av fakta? Det är den förmågan, som kännetecknar en god korrespondent!
Bästa hälsningar
Christina Gustafsson
Utrikeschef Ekot
För mig framstår detta som en rent marxistisk hållning. Verkligheten är tillräckligt komplex som den är, och det är svårt att skildra något objektivt. Men om en korrespondent inte ens bryr sig om det, utan skriver läsaren på näsan med ett vinklat maktperspektiv, blir journalistiken mycket mindre värd.

Förutom att vara vänsterinriktad ser jag en sådan hållning som oerhört förlegad. Det kanske funkade förr i tiden när läsare inte hade möjlighet att söka egen information. Men idag är det lätt att avslöja en vinkling genom att söka en annan källa.

Om vi ska knyta tillbaka till israel-palestinakonflikten gör ett förment välmenande perspektiv från den "svages" sida att en svår konflikt fördummas. Och en välmenande journalist kan utnyttjas.

Det handlar inte bara om att ta perspektiv för de oskyldiga offren, utan minst lika ofta att ta perspektiv för en svagare person som per definition är en förövare. Terrorgrupperna är oerhört medvetna om att journalisterna har det perspektiv som Runnberg och Gustafsson försvarar, och utnyttjar det systematiskt.

Den journalist som vinklar till den svagares perspektiv gör sig själv och journalistiken en stor otjänst. Jag tror att den här typen av vinkling är en viktig anledning till att förtroendet för journalister är väldigt lågt idag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fredrik Segerfeldt citerade Johan Ingerö på sin blogg.

"Jag har personligen haft hundratals kontakter med P1. Telefonsamtal, intervjuer och studiodebatter – i egen sak eller som representant för andra. Och vid dessa kontakter jag har ALDRIG behövt motivera en offentlig utgift. ALDRIG fått frågan om ett politiskt förslag inkräktar på det personliga ansvaret. ALDRIG fått svara på hur något påverkar företagsklimatet.

Däremot har jag oräkneliga gånger tvingats förklara varför inte MER skattepengar satsas. Varför det offentliga INTE går in och löser ett givet problem. Jag har bemött kritik från FACKLIGT håll fler gånger än jag kan räkna. Senast i måndags frågade en P1-journalist mig hur min chef vill få folk att äta mindre socker. Inte OM han vill, utan HUR. Hon förstod inte alls varför han inte vill införa sockerskatter eller dra igång en stor annonskampanj. När jag pratade om andra och bättre hälsoinsatser, typ skolidrott, svarade hon irriterat att ”jaja, det är ju Hägglunds käpphäst att folk ska få bestämma själva”.

Käpphäst!

SR:s eventuella neutralitet kan alltså diskuteras. Inte så att programmen tar ställning för eller emot partier. Men det finns en tydlig trend gällande vilka frågor som lyfts – och vilka som stoppas undan. Över åttio procent av de anställda röstar rödgrönt. Och det påverkar journalistiken. Det är inte konstigt, det är mänskligt."

Anonym sa...

Hej Erik,
när Christina Gustafsson säger att det är rätt att bortse från fakta när man väljer den "för stunden svagare partens"… "perspektiv" så har Ekot krupit lite väl långt i sina marxistiska villervallor och ser inte sanningen som något viktigt. Om man inte kan se saker för vad de är utan måste inflika egna övertygelser så är nyhetsrapporteringen intet värt från Ekot. Om vi skall ta sådana uttalanden på allvar så är det inte information Ekot sprider, utan snarare ett försök till något annat, vilket såklart är politik, och då förstås från vänster.

När Christina Gustafsson försvarar Uddén (som blev avpolleterad när hon bedrev politik som journalist) så säger det en hel del om trovärdigheten hos Ekot.

/Mr B


lilledavy sa...

Ett fritt och demokratiskt samhälle förutsätter att väljarna är informerade. I det ljuset är det oacceptabelt att en grundpelare för demokratin, medievärlden, driver opinion före allsidig upplysning.

Anonym sa...

Detta är ett arv av den utrikespolitiska linje som Palme alltid drev. Palmes politik gick ut på att alltid försvar tredje världen länder och deras diktatorer mot västvärlden och främst USA.
Spelade ingen roll hur mycket de förtryckte sina medborgare eller hur korrupta de än var. Han röstade alltid med dem i FN och öste svenska skattepengar över dem. Inte undra på att han var populär i alla dessa tredje världenstater och välkomnades med öppna armar vart han än reste. De visste att när Palme kommer på besök så kommer pojken med guldbyxorna att berika dem.