23 juli 2013

Splittring ingen förklaring till utebliven fred

Ivar Arpi skriver i Svenska Dagbladet: Palestinska splittringar står ivägen för fred. Arpis text är en betraktelse över läget i mellanöstern, men tyvärr är argumentationen felaktig. Står verkligen splittringen mellan Fatah och Hamas ivägen för freden i mellanöstern?

Eftersom Israel är en demokrati har landet mycket att vinna på fred. Eftersom deras motpart inte har demokrati har deras ledare inte landets välstånd som främsta motivationsfaktor. Istället är det andra saker - makt för sig själva och sina närmaste, men även religion.

En enighet mellan Hamas, som är religiösa extremister, och Fatah, som är korrupta autokrater, kommer svårligen leda till bättre förutsättningar för fred. Visst får Israel en part att samarbeta med, men om Fatah ska komma överens med Hamas kommer de rimligen få närma sig deras position.

Under 60 år har de palestinska ledarna hjärntvättat sin befolkning till hat och kamp mot Israel. Folket är genom denna hjärntvätt inte benägna att acceptera fred (som jag tidigare skrivit om). Lägg till det att båda palestinska områdena är diktaturer - ingen avvikare kan känna sig säker.

Idag är stämningen på Västbanken så negativ att de palestinier som ens träffar israeler utsätts för protester och potentiella attentat. Den palestinska ledare som idag slöt fred med Israel skulle rimligen mördas.

För fred krävs en lång process, där väst helt måste ändra perspektiv och sätta hård press på palestinierna. Palestinierna måste överge sina drömmar om att upphäva "nakba", denna föreställning som är totalt dominerande bland palestinier och arabiska despoter.

Och om detta ska ske måste debattörer börja förtydliga de verkliga hindren för fred i mellanöstern.

21 juli 2013

Judea och Samarien eller Västbanken?

Under min semester i år har jag besökt Vallby Friluftsmuseum i Västerås, något som varmt rekommenderas. Där har de mänger med gamla byggnader, bland annat en gammal skola. Där hängde en karta från 1868 över det som då kallades Palestina - en karta som jag fann mycket intressant.

Karta över Palestina från 1868
Judea och Samarien kallas idag för Västbanken. Det namn som myntades efter
1948 års krig mot Israel då Jordanien ockuperade Judea och Samarien. Israel tog kontroll över området efter sexdagarskriget.

Trots att Jordanien deltog i ett utrotningskrig mot Israel, stick i stäv med FNs beslut, har de fått ge namn till det som förut kallades Judea och Samarien. Israel använder fortfarande det namnet.

Detalj ur kartbild
Många idag anser att Västbanken naturligt är en del av en palestinsk stat. Men det området ockuperades av Jordanien efter ett illegitimt krig, och delar av Västbanken är historiskt judiska. Därför är det helt legitimt att det finns israeliska anspråk på en del av marken.

Det anses idag ganska extremt att använda de historiska namnen Judea och Samarien. Att använda namn uppkallat efter Jordaniens ockupation (efter utrotningskrig) är däremot helt OK.

Se filmen the Truth about the West Bank:

Obegripligt från Expressen om bosättningsbojkott

Igår skrev Expressen ledare en text till stöd för EUs utspel om att märka bosättarvaror. Jag skrev tidigare om utspelet från EU, som inte kan tolkas på annat sätt än att EU anser att Israel inte har några legitima anspråk på Västbanken. Expressen Ledare applåderar nu denna linje.

Vissa områden på Västbanken är oomtvistat judiska. Det finns judiska kvarter i Östra Jerusalem, och det finns existerande judiska samhällen på Västbanken. I dessa existerande judiska områden brukar den israeliska staten tillåta att det byggs. Modi'in Illit är ett sådant samhälle.

Att bygga i existerande områden handlar inte om att expandera territorium, det handlar om att livet ska kunna fortgå trots avsaknad av fredsavtal. Men Expressen Ledare ger sken av att Israel "äter upp" Västbanken med bosättningar. Se denna artikel från Haaretz: The lies about the settlements.

FNs resolution 242 beskriver hur varje stat i mellanöstern har rätt att leva inom "secure, recognisable borders". När Israel ensidigt drog sig tillbaka från Gaza fick man en terrorstat som granne. Situationen på Västbanken är idag lik den i Gaza innan tillbakadragandet.

Både Israel och Palestina har rätt att leva inom säkra gränser, men dessa gränser ska avgöras i förhandlingar. Självklart ska press sättas på parterna - för att förhandla om fred. Att externa aktörer går in och föregår fredsförhandlingar är orimligt.

Expressen ledare verkar hålla med om att vissa områden på Västbanken naturligt tillhör ena parten, eftersom man välkomnar IKEAs planerade etablering i Ramallah. Men med den logik Expressen ledare använder mot Israel borde EU (om man vore konsekvent) bojkotta ett sådant alternativ. Nu är EU dock inte konsekvent - man är fullständigt ensidig i sin aktion mot Israel.

Israels motpart, Palestinska myndigheten, sände parallellt med EUs aktion ett grovt antisemitiskt barnprogram. De fortsätter också att arrestera journalister, som Jerusalem Post-journalistern Khaled Abu Toameh rapporterat. Men detta har aldrig adresserats av Expressen Ledare. Det sker i princip aldrig att Fatah eller palestinska myndigheten uppmärksammas.

Expressen Ledare förespråkar idag en linje som förstör för Israel före en linje som skapar fred. Det är djupt beklagligt, för att inte säga besvärande.

18 juli 2013

FP:s paternalism djupt osympatisk

Carl B Hamilton är en av Folkpartiets mest aktiva företrädare i media. Den senaste tiden har han debatterat utifrån dubbla roller - dels som politiker men även som representant för Systembolaget.

En hörnsten i EU-medlemskapet är fri rörlighet för varor och tjänster. För oss svenskar innebär det bland annat att vi får föra in alkohol och även beställa vin och öl över nätet. Detta beskriver Hamilton, som annars är en stor EU-vän, som ett kryphål i lagen.

Folkpartiet har en bakgrund i nykterhetsrörelsen, och folkpartiser brinner för att skapa de perfekta socialförsäkringssystemen. Detta förenas tyvärr ofta i paternalism och moralism - något som Carl B Hamilton tyvärr lyckas personifiera perfekt i sina utspel.

Att han dessutom far med osanning gör inte saken bättre.

Nu går Folkpartiet ut och stödjer Maria Larssons utspel om höjning av alkoholskatten. Med tanke på vårt medlemskap i EU är detta en riktigt dålig idé, om vi inte samtidigt ska bryta mot fundament i vårt EU-medlemskap och spärra våra gränser.

Paternalism och moralism är en del av folkpartiets arv, men partiet skulle vinna stort på att lämna detta von oben-perspektiv bakom sig.

16 juli 2013

Omoraliskt att bojkotta bosättningar

DN rapporterar att EU nu väljer att bojkotta varor och tjänster från Västbanken:
EU:s 28 medlemsstater har skrivit på ett bindande avtal som börjar gälla på fredag. Avtalet förbjuder finansiering, samarbete, tilldelning av stipendier, forskningsfonder eller utdelandet av priser till någon som bor på Västbanken eller i östra Jerusalem – som båda tillhör ockuperade områden, enligt EU. 
I praktiken innebär detta att alla kommande samarbeten och kontrakt mellan EU-länderna och Israel ska innehålla en klausul som säger att de nämnda områdena inte tillhör staten Israel – och att avtalen därför inte gäller där.
Gränserna mellan Israel och Palestina har inte avgjorts. För att de ska kunna bestämmas krävs fredsförhandlingar. Israel har deklarerat att man är öppna för att förhandla, men palestinierna vägrar.

Att Israel ska dra sig tillbaka från Västbanken utan ett fredsavtal är orimligt. När man gjorde det i Gaza utsattes man för en terrorstat som granne. Risken för samma sak är överhängande på Västbanken, som dessutom ligger närmare de centrala delarna av Israel.

I detta läge väljer alltså EU att sätta press på Israel, som har en positiv inställning och är redo att förhandla. Det gör att palestinierna får mindre incitament att förhandla om fred, och gör Israel mindre benäget att anstränga sig. Varför ska Israel göra det, när de ändå straffas?

EU gör helt enkelt freden i mellanöstern en stor otjänst. Alla fredsvänner borde protestera mot detta huvudlösa beslut.

5 juli 2013

Almedalen: Mingelskola med PolitikExtra

PolitikExtra är en Youtubekanal som drivs av duktige Axel Palm. Vi stötte ihop under veckan och Axel erbjöd mig att vara med i en film.

Vi bestämde oss för att skildra ett centralt fenomen - rosévinsminglet. Resultatet finns att beskåda på youtube och nedan:

 

4 juli 2013

Almedalen: Migration i fokus

Migrationsdebatten har svalnat något men är alltid aktuell. Under Almedalsveckan har ämnet varit aktuellt. Fores höll i tisdags seminarium om stämningar inom migrationspolitiken i EU, med bland andra författaren Philippe Legrain (Migration and integration - where is Europe heading).

Fores seminarium med Legrain i mitten

Det var en dyster bild som målades upp, med främlingsfientliga stämningar inom många länder. Risken finns att de främlingsfientliga partierna blir en stark kraft inom Europaparlamentet. Något som framhölls som avgörande var hur de etablerade partierna förhöll sig till de främlingsfientliga partierna.

En metod är att ignorera partierna. Det fungerar inte, eftersom partierna kan spela på martyrskap och förakt mot eliter. Att legitimera partierna genom att ta deras perspektiv är inte heller rätt, eftersom partierna. Det som Legrain förespråkade var att ta debatten med partierna, men också att förstå orsakerna till främlingsfientligheten.

Idag tar många debatten med Sd, men i grund och botten är det isolering och utfrysning som är den dominerande strategin inför nästa år. Widar Andersson på Folkbladet skriver om hur Alliansen gett Sd en hel del bra vapen:
Fredrik Reinfeldt har själv bäddat som han får ligga. Genom uppgörelsen med Miljöpartiet om utökade välfärdsrättigheter för dem som olovligen befinner sig i landet har Alliansen skapat ett slagläge för SD; det åttonde partiet.

Överenskommelsen innehåller flera märkligheter som SD kan exploatera för att ställa invandrare mot pensionärer, kvinnor i vården, arbetare och alla andra grupper där missnöjesfiske kan tänkas löna sig för ett parti som Sverigedemokraterna. Det enda riktigt hållbara argumentet för uppgörelsen är att envetet och engagerat sätta humanitet före hat. Vilket Reinfeldt med kraft gjorde i går kväll.  [...]

Jag är övertygad om att vare sig Reinfeldt eller Löfven har några som helst planer på att göra sig beroende av SD på något sätt. Jag är däremot mindre övertygad om det kloka i att riksdagens två största partier försöker dunka varandra i huvudet med Sverigedemokraterna. De som gynnas mest av de två giganternas beröringsskräcknära ordkrig kan visa sig vara just SD. 

Reinfeldts starka avståndstagande från Sverigedemokraterna är oerhört viktigt för Sverige. Det kan mycket väl vara detta som gör Sverige till ett avvikande land i Europa när det kommer till migration. Det är principiellt rätt av Reinfeldt att ta avstånd, men visst är det en svår balansgång.

Legrain menade att motstånd mot migration ofta är ett uttryck för brist på förtroende för politiker. Brist på visioner och framtidstro kan ta sig uttryck i främlingsfientlighet och migrationsmotstånd. Misstro mot samhällseliten är en viktig faktor.

Det är inte alldeles enkelt att leva som man lär, vilket visades under de obligatoriska publikfrågorna. Legrain hamnade då i ordväxling med en lätt rättshaveristisk äldre herre som var kritisk till islam. Legrain valde då att på ett ganska arrogant sätt utmåla mannen som rasist och mer eller mindre avfärda honom.

Reinfeldt pratade om att han ville återvinna folkets förtroende. Det var ödmjukt och inspirerande. Min känsla är att regeringen har ett stort förtroendejobb att göra inom migration- och integrationspolitiken.

1 juli 2013

Almedalen: Felaktig analys av Israel-Palestina

Jag befinner mig på Almedalsveckan och besökte idag seminariet: Israel – Palestina: Hur påverkas fredsutsikterna i Mellanösterns förändrade politiska landskap?


Myndighetspersoner diskuterar Israel-Palestina
Israel-Palestinakonflikten är inte särskilt het just nu, vilket illustreras av att detta faktiskt är det enda seminariet om ämnet under hela veckan. Det blev också en väldigt småputtrigt tillställning - alla i panelen var från myndigheter av olika slag och kunde följaktligen inte uttala sig i politiska frågor.

Jag har gjort en videoanalys av seminariet som finns på youtube:



Jag hänvisar i viden till en amerikansk undersökning från 2011 som visade att endast en av tre palestinier stödde tanken på en tvåstatslösning. (Jerusalem Post)

Karin Limdal, politisk rådgivare, FBA/EU, påstod under seminariet att det fanns ett majoritetsstöd bland palestinierna för förhandling. I maj i år kom också en undersökning från Pew research som visar att endast 15% av palestiniern tror på förhandlingar som en väg till en palestinsk stat. Där föredrar 45% väpnad kamp.

Även om de palestinska ledarna var demokrater skulle de inte ha mandat att förhandla om fred. Men Abbas är ingen demokrat, utan en despot, och har följaktligen inget intresse av fred. Han lever gott på sin gynnade ställning idag.

Axel Wernhoff, svensk generalkonsul för Palestina i Jerusalem, talade under seminariet om det svenska biståndet till Palestina. Hälften går till palestinska flyktingar, och resten går till palestinska staten, enligt honom.

De palestinska flyktingarna har en egen definition, som bland annat innebär att flyktingskapet går i arv. Palestiniernas grundkrav är att alla dessa flyktingar ska flytta till Israel, något som felaktigt kallas återvändande.

I väntan på detta hålls de i läger, till och med i Gaza. Wernhoff påstod, som om det var något helt okomplicerat, att svenska pengar bland annat går till att bygga upp palestinska flyktingläger i Gaza. Gaza är en palestinsk stat, ändå hålls palestinier där som flyktingar i läger.

Enligt Openaid.se gick 2012 200 miljoner kronor till UNRWA. UNRWA är det FN-organ som försörjer palestinska flyktingar och cementerar deras livslånga status som flyktingar. Men det räcker alltså inte med de nu levande palestinierna, även deras barn döms till flyktingskap.

Resten av budgetstödet går, enligt Wernhoff, till Palestinska myndigheten som budgetstöd. Palestinska myndigheten är en diktatur som bland annat betalar lön till terrorister i israeliska fängelser.

Seminariemedlemmarna fick frågan vad man kan göra åt konflikten. De var alla svarslösa. Men det finns något konkret Sverige kan göra - sluta underblåsa konflikten med svenska skattepengar!
  • Budgetstöd till palestinska myndigheten måste helt upphöra.
  • Bistånd till UNRWA borde avslutas, och istället kanaliseras till UNHCR som är FNs organ för vanliga flyktingar.
Arrangör av seminariet var Folke Bernadotte-akademien, något som faktiskt är en svensk myndighet. Seminarieplatsen var precis bredvid Almedalen och väldigt påkostad. Alla paneldeltagare var seniora personer, som rimligtvis kräver rejält betalt för sitt deltagande.

Seminariet blir i sig en illustration av orsakerna till Mellanösternkonflikten. En hel industri har byggts upp, med myndigheter på svensk- och EU-nivå och mängder med akademiska institutioner. Precis som de korrupta ledarna på Västbanken finns det många som tjänar på att konflikten fortgår.

Det påstods under seminariet att Mellanösternkonflikten är irrationell. Det är fel - den är högst rationell. Palestinierna och arabvärlden har inte accepterat Israels rätt att existera, och gör vad de kan för att få landet att upphöra. Västvärldens ignorans inför detta gör att konflikten fortgår och förstärks.

Att det svenska etablissemanget fortsätter att blunda för grundläggande fakta i Mellanösternkonflikten är djupt omoraliskt.

(Detta blogginlägg skrevs på Bloggplats H12.)