16 juni 2013

Vad hindrar fredsförhandlingar i mellanöstern?

Sedan en tid tillbaka har palestinierna vägrat att förhandla om fred. I början på juni gick Benjamin Netanyahu ut och upprepade sin tidigare inbjudan till Abbas om fredsförhandlingar utan krav: Netanyahu to Abbas: Give Peace a Chance.

Gunilla Carlsson har startat en debatt kring svenskt bistånd till Palestina. Hon hänvisar till bristen på fredsförhandlingar och att dra in stödet till statsbyggande om inga förhandlingar sker:
– Är det värt att vi fortsätter bygga upp förutsättningar för en två-statslösning om inte Israel och palestinierna själva vill gå till förhandlingsbordet?, säger Gunilla Carlsson.
 Hans Linde och Gunilla Carlsson debatterade i SVT (även på Youtube): 
Hans Linde menar att press måste sättas på Israel att komma till förhandlingsbordet. Det är att helt slå in en öppen dörr, eftersom Israel är redo att gå till förhandling.

Biståndsministern svarar inte på detta, men verkar trots allt veta om att Israel är redo att förhandla om fred. 5.21 in i inslaget diskuteras israelernas inställning till förstörda svenska biståndsprojekt på Västbanken.
Intervjuare: Vad svarar dom då (israelerna)?
Carlsson: Ja, då säger dom då att nu är det dags att gå till fredsförhandlingar.
Det är intressant att se att biståndsministern trots allt vet att Israel är öppna för fredsförhandlingar. Mer intressant är att hon helt mörkar detta och ändå får det att framstå som ett spel med två parter som vägrar förhandla.

För ett antal år sedan drog sig Israel ensidigt ur Gazaremsan och lämnade området. Som en följd av detta har Gaza blivit ett terrornäste och en brutal diktatur.

Mot denna bakgrund är det orimligt att kräva att Israel ska göra samma sak på Västbanken och i Jerusalem. En terrorregim på så nära håll till Israel skulle vara ohanterligt. Så den enda vägen framåt till fred i mellanöstern ligger i fredsförhandlingar.

Det diskuteras nu att biståndsministerns egentliga syfte är att straffa palestiniernas förhandlingsvägran. Om det kan vi bara spekulera.

Men vad som är säkert är att palestinierna har nyckeln till freden i sin hand. Om de vill kan konflikten upphöra här och nu. Deras vägran är orsaken till att konflikten kvarstår.

13 juni 2013

Biståndsministerns enögda retorik skrämmer

Idag skriver Gunilla Carlsson på SvT debatt: Israels isolering av Gaza är moraliskt förkastlig.

Carlssons strävan är uppenbart att vara balanserad, att ställa krav både på Israel och Palestina. Ingress och rubrik är gissningsvis inte skrivet av ministern själv. Men fundamentalt ser Gunilla Carlsson en syndabock i mellanösternkonflikten - Israel.
Sveriges bistånd ska göra skillnad där det behövs allra mest. Palestinierna har kommit att bli det mest biståndsberoende folket i världen. Biståndet till Palestina är förknippat med mycket stora risker, utmaningarna är avsevärda. 
Sverige ger ett direkt budgetstöd till Fatah på Västbanken. Västbanken är idag en diktatur, klassad som "not free" av Freedom House. Självklart är det riskfyllt att ge budgetstöd till en diktatur.
Biståndet kräver politiska framsteg för ge långsiktigt hållbara resultat. Ockupationen och de expanderande israeliska bosättningarna är de huvudsakliga hindren för tvåstatslösningen och förklarar också biståndsberoendet. 
Idag har Israel en stående inbjudan till palestinska myndigheten för att förhandla om fredsavtal. Palestinierna vägrar. Ändå ser Sveriges biståndsminister israeliska bosättningar som det huvudsakliga hindret för fred. Inte bara är det ett hinder för fred, det förklarar också varför palestinierna är biståndsberoende.

Bengt Nilsson har skrivit om hur krigsherrar i Somalia skott sig på bistånd, och till och med drivit fram svält och krig för att tjäna pengar. Självklart finns liknande möjligheter i Palestina, en av världens största mottagare av bistånd.

Biståndet på Västbanken är en lukrativ affär för Fatah. De använder biståndet för att avlöna stora mängder palestinier - de köper stöd helt enkelt. Bland annat avlönas fångar i israeliska fängelser, fångar som i många fall har mördat oskyldiga civila.

Palestinierna är biståndsberoende för att Fatah-ledarna tjänar på det. Fatah-ledarna har kvar sin priviligierade ställning eftersom området är en diktatur.

Men Gunilla Carlsson skriver även om Gaza:
Rörelsefriheten för personer och varor inom och ut ur det palestinska området måste öka kraftigt om ekonomin ska ta fart och arbetslösheten minska. Det gäller inte minst i Gaza där Israel måste göra mycket mer. Isoleringen är moraliskt förkastlig och politiskt kontraproduktiv. Den fördyrar biståndet.
Gaza drivs av Hamas, som bland annat avlossar raketer in i Israel. Ändå tycker Gunilla Carlsson att Israel ska öppna upp för mer rörelse in och ur Gaza - en fientlig nation som de facto för krig mot Israel.

Hur kommer det sig att Gunilla Carlsson missar enkla, uppenbara fakta i mellanösterndebatten? Vad är det som driver henne att ständigt lägga skulden på Israel?

Det är illa nog att en svensk ministern sprider en så ensidig bild av mellanösternkonflikten. Men hon är mer än en tyckare, hon är en faktisk aktör. Sverige är en direkt finansiär av palestinska myndigheten, och därmed medskyldig till deras hatpropaganda och terrorstöd.

Carlsson lägger skulden på Israel, men borde istället ta sig en rejäl titt i spegeln. Svenska skattepengar bidrar idag till att driva mellanösternkonflikten vidare.