29 feb. 2012

Reepalus mörka föreställningar

Anna Ekström skriver i Expressen om Ilmar Reepalus senaste utspel om antisemitism och Israel:
SWC nämnde även förekomsten av antiziganism, samt ökningen av anti­semitiska hatbrott. Sett till den judiska minoritetens litenhet är hatbrottsfrekvensen mycket hög. 
Av detta brev får Reepalu "intrycket att centrets syfte är att människor ska glömma bort vad som sker i staten Israel, kränkningar mot mänskliga rättigheter som alla människor borde ta avstånd från" (Sydsvenskan 25/2). 
Hur kan Reepalu göra en så absurd tolkning av påpekandet att minoriteter angrips? Få skulle väl anklaga någon som uppmärksammar afrosvenskars utsatthet för att vilja tysta kritik av afrikanska stater? 
Det är enbart inom den antijudiska föreställningsvärlden som Reepalus resonemang ter sig logiskt.
Ekström skriver vidare:
Förföljelsen har gått så långt att några malmöiter sett sig nödgade att hävda sin rätt att röra sig i det offentliga rummet igenkännbara som judar. Den stillsamma aktionen kallas kippapromenader. Man går i grupp. En ensam person iförd kippa eller davidsstjärna är ju en vandrande måltavla. Rabbinen Shneur Kesselman, som på grund av sin klädsel är lätt identifierbar, kan som bekant inte gå och handla utan att räkna med att bli angripen, och området kring synagogan på Föreningsgatan är en riskzon. 
För kommunstyrelsens ordförande borde det vara självklart att delta i promenaderna. Det gör inte Reepalu. 
Han förnekar verkligheten och sitt ämbetsansvar: "Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö", sa han till Sunday Telegraph i februari förra året. 
Reepalu undrar varför människor beskyller honom för antisemitism. Frågan är snarare vilka av hans fantasier om judar som inte tillhör en anti­semitisk världsbild?
Utmärkt skrivet av Anna Ekström.

26 feb. 2012

Stenkastande är dödligt våld

Jag har tidigare skrivit om hur SVTs korrespondenterna valde att skildra ickevåldsrörelser på västbanken. Men dessa ickevåldsrörelser kastar sten mot bosättare och militär. Detta kan verka harmlöst, men är dödligt.

Nu har palestiniernas stenkastande fångats på film:


Detta stenkastande är inget slumpmässigt agerande, utan något som regelmässigt förekommer. I höstas dog en israelisk man och hans son efter en sådan attack.

Anledningen att SVT kallade detta för icke-våld är att palestinierna själva gör det. Till exempel Salam Fayyad.

Elder of Ziyon bloggade.

Polisen bjuder på korv i Seved

Hanne Kjöller skriver i DN:
I torsdags kväll bjöd ett 40-tal poliser på korv och kaffe i just stadsdelen Seved. Syftet var, enligt Malmös polismästare Ulf Sempert, ”att närma sig de boende på ett odramatiskt sätt” (DN i går). […]
Arrangemanget är uttryck för hur polisen svalt huliganernas verklighetsbild med hull och hår.   När DN besökte området med kommunalrådet Ilmar Reepalu i höstas klagade gängen över att polisen trakasserar dem (24/10 -11). De unga sade sig vara ”jätterädda för polisen”. Ilmar Reepalu kontrade: Jag tror inte att ni är rädda för någon. Jag har hört att folk som bor här är rädda för er, att ni trakasserar dem. 
Ilmar Reepalu köpte inte ”vi-har-ingen-lokal”-gnället. Men det har uppenbarligen polisen gjort. Det är synd om knarklangarna. Det är därför de måste få lite skattefinansierad korv. 
Om polisen har resurser att avsätta 40 poliser för denna gatuköksverksamhet är det kanske inte så konstigt att det ser ut som det gör i Malmö.
Utöver korvbjudningen har också Malmöpolisen deltagit i två avsnitt av "Ponnyakuten", rapporterar Hanne Kjöller.

25 feb. 2012

Reepalu blandar åter ihop antisemitism och Israel

Simon Wiesenthalcentret förlänger sin resevarning och fortsätter avråda judar att resa till Malmö. Detta skriver Sydsvenskan om:
Nu har Ask fått ett nytt brev från Simon Wiesenthal Center. I brevet slås fast att den tidigare resevarningen kvarstår. 
”Malmös borgmästare, Ilmar Reepalu, har vädjat om ickevåld gent­emot gängen, men ännu en gång brustit i att nämna det uppenbara tabut hatbrott.” 
I brevet till justitieministern hävdar Shimon Samuels, ansvarig för internationella relationer vid Simon Wiesenthal Center, att islamofobiska attacker i Malmö minskar. Däremot uppger centret att hatbrotten riktade mot judar, romer och människor av afrikanskt ursprung stiger. 
Bilden bekräftas av Malmö stads dialog­forum, som från polisen har inhämtat uppgiften att 47 antisemitiska hatbrott anmäldes under 2011. Under 2010 gjordes 20 sådana anmälningar.
Man intervjuar också Ilmar Reepalu, som är upprörd över varningen:
– Det hela är bisarrt. De befinner sig i Los Angeles som har fyra gånger så många mord per tusen invånare som Malmö, säger Reepalu. 
– Jag får intrycket att centrets syfte är att människor ska glömma bort vad som sker i staten Israel, kränkningar mot mänskliga rättigheter som alla människor borde ta avstånd från.
Återigen legitimerar Ilmar Reepalu antisemitismen genom att göra den förståelig och koppla ihop den med påstådda israeliska kränkningar.

Han upprepar också sin tidigare uppfattning, att alla borde ta avstånd från Israel. Det var det han tidigare tyckte judiska församlingen skulle göra istället för att demonstrera för Israels rätt att existera.

Om Simon Wisenthalcentret gör avledningsmanövrer när de pekar på antisemitismen i Malmö, borde inte samma sak gälla för alla antirasister som uppmärksammar Malmös antisemitism?

Ilmar Reepalu skickar en tydlig signal till Malmös antisemiter när han återigen visar att för honom är antirasisterna ett större problem än rasisterna själva.

Neuding om Vilks i SvD

I dagens SvD finns en mycket bra intervju med Lars Vilks av Paulina Neuding.
Veckan efter vårt möte attackeras han återigen under en universitetsföreläsning, denna gång iKarlstad. Bilden är densamma som sist, även om det hela är mindre våldsamt. Vilks, som fyller 66 i år, attackerades av en aggressiv mobb med ägg under skrik om Allahu akbar.

– Jag är optimist, säger han. Vi har inget förbud mot blasfemiska teckningar i Sverige, och jag tror att det går att övertyga människor om att blasfemi har en plats i konsten.

Men det kräver att vi står upp för de här värdena. Man kan inte vika ner sig.

Du är optimist? säger jag, och slår ut med händerna mot rummet vi sitter i – de kontaminerade verken som knappt någon skulle våga publicera eller ställa ut, vakten i campingvagnen på gården och den eldhärjade gardinstången i köket.

– Ja, jag är optimist. Jag tror ju att man kan styra om skutan. Konstens uppgift ligger i att ställa sig där det är svårt. Man petar i såret för att påminna om befintligheten av det.

– Såret i sig är ju inte mitt verk.

24 feb. 2012

Inför republik nu

Det är lite häftigt med den folkliga yran kring den nya prinsessan. Men jag känner ingenting för kungahuset. Jag tycker det ska avskaffas och ersättas med republik.

Ibland kan jag känna mig lite halvt konservativ men inte alltså i detta fallet

Republikanska föreningen skriver om födseln.

Dags för datalagring

Henrik Alexandersson skriver:
Varken riksdagen eller regeringen verkar ha gjort så mycket i ärendet – som nu kommer tillbaka, i princip oförändrat. Efter en snabbehandling (21/3) är det tänkt att teledatalagringen skall rullas ut i Sverige redan i maj månad. 
Regeringen och sossarna tänker alltså inte invänta EU:s revidering av datalagringsdirektivet. Detta trots att man kan vara säker på att direktivet kommer att omarbetas. (Vill det sig väl skulle det rent av kunna upphävas.) 
Man stressar istället igenom ett brott mot vad Europakonventionen om mänskliga rättigheter föreskriver om privatlivets helgd och vår rätt till privat kommunikation. […] 
Om batong- och betongpartierna får som de vill – då kommer data om allasvenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner att lagras redan inom ett par månader.
Det här är faktiskt oerhört skrämmande.

Läs mer hos SR och IDG.

21 feb. 2012

Religiösa saboterar Vilks-föreläsning

Expressen skriver om hur Lars Vilks blev attackerad på en föreläsning i Karlstad:

Tumultet uppstod cirka 20 minuter in i föreläsningen "Yttrandefrihet och dess gränser", som var arrangerad av utrikespolitiska föreningen, i universitetets aula.

Äggkastningen startade då Vilks visade upp ett av sina konstverk för åhörarna.

– När han visade en bild av profeten Muhammed tillsammans med HC Andersson utanför en krog med en Tuborgskylt i bakgrunden reste sig ett tiotal killar i publiken och kastade ett tiotal ägg. Då tog Vilks livvakter med sig honom ut ur lokalen, säger universitetets kommunikationschef Joachim Gustafsson.

Personerna skrek även slagord mot konstnären – som dock klarade sig helt oskadd.

Vilka slagord var der som skreks? Bland annat "Allahu akbar" och inte bara en gång. På Avpixlat kan man hitta en film som visar vad som hände:

 

 

Av någon anledning väljer Expressen att inte berätta att aktionen var religiöst motiverad. Jag tycker det är en viktig del av nyheten.

Vill man ha mer fullständig information om den här typen av händelser måste man idag vända sig till sajter som Avpixlat.

Värmlands Folkblad skriver om att muslimska föreningar uppmanat till bojkott av föreläsningen.

Inte heller Dn skriver om att aktionen var religiöst motiverad.

 

Fn-förslag vill reglera internet

Robert McDowell skriver i Washington Post: The U.N. Threat to Internet Freedom

On Feb. 27, a diplomatic process will begin in Geneva that could result in a new treaty giving the United Nations unprecedented powers over the Internet. Dozens of countries, including Russia and China, are pushing hard to reach this goal by year's end. As Russian Prime Minister Vladimir Putin said last June, his goal and that of his allies is to establish "international control over the Internet" through the International Telecommunication Union (ITU), a treaty-based organization under U.N. auspices.

If successful, these new regulatory proposals would upend the Internet's flourishing regime, which has been in place since 1988. That year, delegates from 114 countries gathered in Australia to agree to a treaty that set the stage for dramatic liberalization of international telecommunications. This insulated the Internet from economic and technical regulation and quickly became the greatest deregulatory success story of all time.

Inte nog med att västregeringarna tävlar med varandra om vem som kan övervaka mest - nu kommer även diktaturerna med i matchen.


FN, som i Sverige anses vara något av de finaste som finns, består till stor del av diktaturer. Lite som om hells angels var lika stora som socialdemokraterna i riksdagen. Eller värre.

Från artikeln :

Many countries in the developing world, including India and Brazil, are particularly intrigued by these ideas. Even though Internet-based technologies are improving billions of lives everywhere, some governments feel excluded and want more control.

Tänk när Beatrice Ask och alliansen ska kompromissa med Putin om övervakning på nätet. Detta kan bli obehagligt.

20 feb. 2012

Polisen får IP-nummer för småbrott

Piratpartiets ledare Anna Troberg skriver på sin blogg om regeringens senaste aktion för mer övervakning och mindre integritet: IP-nummer för små skitbagateller
Regeringen överlämnade den 2 februari en proposition till riksdagen. Den har den spännande titeln: “De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation” [...]
Regeringen slår nämligen i propositionen fast att: ”Skyldigheten för operatörerna att lämna ut uppgifter om abonnemang till de brottsbekämpande myndigheterna i samband med misstanke om brott ska inte vara begränsad till brott av viss svårhet.” [...]
I och med detta kan internetleverantörer komma att tvingas lämna ut information om vem som står bakom ett IP-nummer inte bara för grov brottslighet, utan även för småsaker. Jag har inget emot att polisen kan begära ut IP-nummer om det finns anledning att misstänka grov brottslighet som skadar människor och samhälle. Jag har däremot väldigt mycket emot när man tar i så att byxorna spricker även för små skitbagateller som nedladdning av några få låtar.
Norrköpings tidningars ledarredaktion bloggar om utspelet: De små stegens tyranni
Det börjar med argumentation de flesta av oss kan ställa upp på. Kanske varningar för terroristhotet (verkligt eller inbillat). Eller som nu, varningar för sexuella trakasserier och så kallad grooming på nätet.

Därför vill regeringen göra det lättare att jaga fildelare! I fortsättningen ska polisen få rätt att begära ut IP-nummer hos bredbandsoperatörerna oavsett det sannolika straffvärdet för ett misstänkt brott. I dag har polisen denna rättighet bara om det finns en chans för att brottet ska ge fängelse eller villkorlig dom.

Samtidigt påpekas att det inte ska bli lättare att göra husrannsakan. Det är intressant, för åtminstone delvis är det samma sak. Internet är inte någon värld för sig själv, utan en del av denna världen. Om vi inte vill ge polisen rätt att stövla in i våra lägenheter på blotta misstankar om bagatellbrott borde detsamma gälla på nätet.
Alliansregeringen har gjort allt de kan för att öka övervakningen av svenska folket. Här är ännu ett steg, som kommer kunna utnyttjas hur mycket som helst. Det behövs bara att polisen hittar på ett skitbrott som någon är misstänkt för så kan de få ut ip-nummer.

Den svenska polisen fungerar illa på flera sätt. För det första så är de oerhört dåliga på att lösa brott. För det andra är de maktfullkomliga. Poliser som begår övergrepp kan vara lugna med att slippa påföljd. Därför är denna reform så skrämmande.

Alliansregeringen har inte förmått göra något åt uppklarningsfrekvensen av brott. Nästan som för att kompensera detta har man varit bäst i klassen på att införa övervakning av medborgarna. Detta hjälper inte särskilt mycket för att lösa brott, men det tar fullständigt död på medborgarnas integritet.

När regeringen gick med på ACTA-avtalet gick man stolt ut med att man inte behöver ändra några lagar. Det beror inte på att ACTA är bra - det beror på att vi redan infört alla övervakningsåtgärder som avtalet kräver.

Men ingen ska tro att alliansen är sämre än oppositionen. Massövervakning är en hjärtefråga hos alla riksdagspartier.

19 feb. 2012

Världen runt: Svårt för homosexuella och kvinnor

Jag använder suveräna appen Flipboard på min iPad för att läsa världsnyheter. Det är perfekt för att få ett annat perspektiv än svenska medier. Idag när jag låg och bläddrade var det två nyheter som fångade mitt intresse.

Uganda tar åter upp sin anti-homo-lag. Från The Guardian: Uganda anti-gay bill resurrected in parliament
An anti-homosexuality bill described by Barack Obama as "odious" has been resurrected by the Ugandan parliament. But according to the politician who reintroduced the bill, it no longer contains a provision for the death penalty and proposes reduced proposed prison sentences for homosexual acts instead of a life sentence. 
David Bahati, a member of Uganda's ruling partyput his bill, first tabled in 2009, before parliament to a standing ovation and cheers from fellow parliamentarians, shouting "our bill, our bill".
There was some confusion about what exactly the text presented to parliament contained, but reaction from activists was swift, with Amnesty International condemning the bill's revival, and a Ugandan campaigner describing its reception in parliament as "shocking".
Men inte dödsstraff denna gång, bara livstids fängelse för att vara homosexuell.

Vidare till Afghanistan: Afghan Women Fear Backsliding As President Karzai Negotiates With Taliban
Now, with the news that U.S. and Afghan officials are holding peace talks with Taliban leaders, the women of Afghanistan are filled with dread at what those negotiations might herald for them and their families. 
A recent report by global NGO ActionAid found that 86 percent of women questioned were deeply concerned about the prospect of a new Taliban-influenced government. And in the urban areas the figure increased to 92 percent. Women in Afghanistan are concerned that president Hamid Karzai will seek peace at any price. If that means kowtowing to the Taliban on women’s rights, his administration will likely do so, they fear, and then the entire country will take a huge step backward.
Att förhandla med talibanerna är något som många på vänsterkanten förespråkar. Men Afghanistans kvinnor vet vad det innebär.

Det är oerhört berikande att få en utblick i världen och se världen på ett annat sätt. Flipboard och iPad rekommenderas varmt.

Khader Adnan: Inte bara bagare, terrorledare också!

Världen över rapporteras nu om Khader Adnan, palestiniern som hålls fången av Israel utan rättegång. Jag läste det när jag bläddrade igenom Flipboard tidigare idag både på The Guardian och Al-Jazeera. Så här skriver Guardian:
A Palestinian prisoner on his 61st day of hunger strike while shackled to a bed in an Israeli hospital is in immediate danger of death, according to a medical report submitted to the supreme court in an effort to secure his release. 
Khader Adnan, 33, a baker from a village near Jenin, is being held without charge by the Israeli authorities under a four-month term of "administrative detention". He began his hunger strike on 18 December, the day after being arrested.
Elder of Ziyon har bloggat om bakgrunden till varför Adnan hålls av Israel. Han pekar på två viktiga poänger:
One is that Adnan is a leader of Islamic Jihad, the most hard-line terrorist group in the territories. He has been a leader of the group for years, calling for Islamic Jihad to continue to have weapons even under PA rule. 
He was arrested by the PA as well, and even embarked on a hunger strike against the Abbas regime while in PA jail only a year previous to the current hunger strike. 
The other is that administrative detention is perfectly legal and necessary.
Han citerar en artikel från Israel Hayom:
Israeli military officials generally use administrative detention to hold Palestinians who are believed to be an imminent risk to the country’s security. They say that if the evidence against the accused was made public, it would expose Israeli intelligence-gathering networks in the Palestinian territories. They say the process is under full judicial review by Israel’s military and the Supreme Court.
Så Adnan är lite mer än bara en bagare.

Jag gissar att denna nyhet snart dyker upp på ett TT-telegram.

18 feb. 2012

Sänkta krav till polishögskolan

Merit Wager skriver om sänkta krav till polisutbildningen:
I tider då grov brottslighet ökar och nya typer av brott tillkommer,sänker man i Sverige kraven på dem som ska bli poliser! Ingenting borde förvåna, men nog är det stötande att kraven på dem som ska bli poliser ska sänkas i stället för att, som den borde göra: höjas. 
• Kravet om att de sökande inte får ha kroniska sjukdomar har tagits bort. Varför? Är det inte så i de allra flesta länder, att det krävs en god fysik och att man är både fysiskt och psykiskt frisk för att bli polis? Varför inte i Sverige. 
• Kravet på att man ska ha skrivit högskoleprovet har tagits bort. Varför? Ska det nu räcka med genomgången grundskola för att bli polis i Sverige? Ställs det överhuvudtaget några som helst krav på att man ska kunna läsa och- viktigt! - förstålagtexter? 
• Språkprovet i svenska är borttaget. Varför? Riskerna för missförstånd och felaktigheter ökar ju ytterligare (de finns ta redan nu) med oklara kunskaper i svenska språket. Här är det också befogat att undra hur personer som inte i praktiken kan visa att de har mycket goda kunskaper i svenska ska kunna förstå dem de har att hantera, hur de ska kunna skriva rapporter och, som sagt: hur de ska kunna läsa och förstå lagtexter?

Vi vill med dessa förändringar ge möjlighet för fler att söka till polisutbildningen. Detta för att få ett så brett underlag möjligt. Det säger Kim-Lena Ekvall Svedenblad, chef för kompetensutvecklingsenheten på Rikspolisstyrelsen.
P4 Skaraborg är de enda jag sett som uppmärksammat detta. Annars är det bara invandringskritiska/rasistiska sajter och flashback som uppmärksammar denna oerhört viktiga nyhet. Skrämmande.

Hur går detta ihop med regeringens ambitioner om att höja nivån inom polisens verksamhet? Och hur har resten av mediesverige lyckats undvika detta?

Polisens hemsida är källan till nyheten.

Merit Wager släpper bok om migration

Merit Wager har en lång bakgrund inom asylfrågor. Jag känner henne som medborgarnas flyktingombudsman men hon är också krönikör på SvD. Full faktaruta här.

Wager har nu släppt en bok om Migrationsverket: Inte svart eller vitt utan svart eller vitt. Den handlar om svensk asylpolitik och särskilt om Migrationsverket. Oavsett vilken syn man har på migration måste migrationsverket fungera. Idag måste det vara mycket svårt att jobba på detta verk. Därför är granskning så oerhört angeläget.

Jag hittade länken via avpixlat. Mycket där är dåligt, men det finns viktiga saker där som borde omskrivas i etablerade medier. Till exempel böcker som denna.

Den kan köpas här. Personligen skulle jag gärna vilja köpa den som e-bok, något som ska komma. Läs också  Merit Wagers blogg här.

Är Jan Hjärpe islamofob?

Gudmundson bloggar om att en kvinna med libanesisk bakgrund dömts för att ha skrikit "död åt alla judar". Som en del av sitt försvar uppgav kvinnan att hon inte kan rå för att hon hatar judar. Gudmundson:
I Sveriges mest famösa rättegång gällande hets mot folkgrupp, som utspelades 1989-90, ställdes svenskmarockanen Ahmed Rami inför rätta, med anledning av vad som måste betraktas som den mest envetna och systematiska kampanj mot judar detta land någonsin erfarit. Åtalet gällde en rad uttalanden, såväl i eter (i Ramis närradiokanal Radio Islam) som i tryckt skrift (Ramis bokVad är Israel?). 
Debatten om rättegången kom till stor del att handla om yttrandefrihetens gränser och den eventuella nyttan av en lagparagraf om just hets mot folkgrupp. Det är frågor som är väl värda att diskutera, men när jag bläddrar i Ramis bok om saken, Judisk häxprocess i Sverige, är det en annan sak jag noterar. Och den påminner om kvinnans försvarslinje om att hon inte "kan rå för att hon hatar judar".
Gudmundson citerar Hjärpes uttalanden från rättegången i sin bloggpost. Det är ganska intressanta saker han säger. Det är faktiskt ganska likt det som islamkritikern/islamofoben Robert Spencer brukar säga. Läs de fullständiga citaten på Gudmundsons blogg eller Radio Islams hemsida. Här är Gudmundsons sammanfattning:
Får man tro Radio Islam-rättegångens Jan Hjärpe och Jan Bergman, två tunga religionsprofessorer specialiserade på islam och Mellanöstern, så var hennes ramsa "Död åt alla judar" helt naturlig. Enligt deras vittnesmål till försvar för Ahmed Rami är antisemitismen ingrodd i hennes kultur, ärftligt överförbar och förstärkt av muslimers utanförskap. Muslimer lider dessutom, enligt vittnesmålen, av bristande vana att skilja mellan tro och politik, ett koncept som sägs vara främmande för Mellanöstern. Parat med den påstått utbredda fundamentalismen leder detta naturligen till svårigheter att anpassa sig till ett demokratiskt regelverk – då ju guds lag står över människans.
Men som Gudmundson säger - hade någon från Timbro eller Axess sagt detta hade vänstern och Expo attackerat med full kraft.

15 feb. 2012

SVT: Stenkastning ej icke-våld

Jag har skrivit mail till SVT Korrespondenterna efter deras inslag om icke-våld. Jag ville höra hur de ser på stenkastande - är det våld eller inte?
Hej! 
Jag skickade en fråga till er efter ert avsnitt om icke-våld, men jag har inte fått svar. Har ni tappat bort mitt mail? 
Jag undrade hur ni menar att stenkastande kan vara icke-våld. Har ni något svar på det? 
mvh erik 
Och jag fick faktiskt svar:
2012/2/13 <korrespondenterna%SVT@svt.se> 
Hej Erik, 
du har rätt: stenkastande är också ett slags våldshandling även om proportionerna skiljer sej från annat våld. 
Vänligen, 
bengt Norborg 
Jag ställde en ytterligare fråga:
Hej Bengt!
Tack för ditt mail!
Hur ser du då på ert program, ger inte det ett felaktigt budskap? Ni tog ju upp palestinierna som icke-våldsaktivister.
Är det här nya tankar inom ert team, eller har du en avvikande åsikt? 
varma hälsningar Erik
Och svar:
Nej, du uppfattar det fel, Erik.
Kasta sten är inte bra, att skjuta någon i huvudet är om möjligt ännu värre. Våld är våld om än av olika grad...
Men vi tog alltså upp en icke-våldstendens bland palestinier, en grupp människor som står för en annan syn på hur konflikten ska lösas. Minns programmets tema som anspelade på Gandhi (alla demonstranter i Indien är inte icke-vålds förespråkare, liksom alla inom occupy-rörelsen troligen inte heller är det). "Budskapet" var alltså att spegla en tendens på flera håll i världen.
Tror du fått svar därmed.
Vänligen,
bengt  
Jag känner mig faktiskt inte särskilt mycket klokare.

13 feb. 2012

Libyen i FN: Homosexuella hotar mänskligheten

Från UN Watch:
GENEVA, Feb. 13 – Gays threaten the continuation of the human race, Libya’s delegate told a planning meeting of the UN Human Rights Council today, reported the Geneva-based UN Watch monitoring group. It was the first appearance in the 47-nation body by the post-Gaddafi government, whose membership was restored in November following Libya’s suspension in March.

Protesting the council’s first panel discussion on discrimination and violence based on sexual orientation, scheduled for March 7th, Libya’s representative told the gathering of ambassadors today that LGBT topics “affect religion and the continuation and reproduction of the human race.” He added that, were it not for their suspension, Libya would have opposed the council’s June 2011 resolution on the topic.

In response, council president Laura Dupuy Lasserre said that “the Human Rights Council is here to defend human rights and prevent discrimination.”
Mer om bakgrunden till att Libyen kommit in i rådet igen, med kommentarer från UN Watchs Hillel Neuer:
In November, when the UN General Assembly reinstated Libya on the council, deputy UN envoy Ibrahim Dabbashi said “the new Libya deserves to return to the Human Rights Council to contribute with other members to the promotion of values of human rights.”
“No violations of human rights will take place on Libyan territory in the future and if it happens the perpetrator will never get away with it,” he vowed.
Despite the pledges, however, Neuer said “the restoration of the new Libyan regime to the council, supported by 123 states including all of the Western democracies, was carried out precipitously and without any record of its commitment to human rights domestically and abroad. The new rulers’ pledges are being broken.”
“Gays are now paying the price, with their right to be free from violent attacks now being undermined at the UN by a country that democratic countries fought to liberate, and by a goverment that our leaders helped install. It’s all very disconcerting.”

Regeringen vet inte om biståndet ger effekt

Från dagens DN Debatt av Fredrik Segerfeldt och Bengt Nilsson: Regeringen har gett upp om biståndet
Det var på ett seminarium på Timbro i Stockholm den 12 januari som statssekreterare Hanna Hellquist fick frågan från en person i publiken. ”När man hör dig prata och när man hör vad Gunilla Carlsson har sagt de senaste åren får man intrycket att ni på UD attesterar en budget på 35 miljarder samtidigt som ni inte har någon aning om det gör någon nytta om man ser till biståndets primära uppgift. Stämmer det?”
Svaret från Hellquist var tydligt och rakt: ”Jag skulle kunna nyansera det något, men ja, det stämmer ganska bra.” Sedan la hon till: ”Vi kan hitta enskilda exempel på väldigt bra insatser på mikronivån. Men vi måste också vara ärliga. Regeringen har lagt fram tre skrivelser om biståndets resultat till riksdagen. Och vi har haft väldigt svårt att säga någonting om effekterna av biståndsinsatserna i någon av dem.”
Detta innebär att regeringen talar klarspråk: 1% av BNP varje år går till något som regeringen inte vet har positiv effekt. Forskningen talar för att den inte har det, eller till och med har negativa verkningar.

Artikelförfattarna skriver vidare:
35 miljarder är mycket pengar. Det är 4.000 kronor per person i Sverige. Nästan lika mycket som hela gymnasieskolan kostar. Varken politiker eller allmänhet skulle acceptera att vi år efter år spenderade sådana summor utan att veta om gymnasieeleverna lär sig något. Frågan är varför samma osäkerhet är acceptabel när det gäller resultatet av biståndet.
Ja, det är en verkligt viktig fråga. Det mesta talar för att det bästa för tredje världen vore att vi stängde ned vårt bistånd och använde pengarna till något annat. Personligen tycker jag det svenska rättsväsendet kunde vara en vettigare prioritering.

Till syvende och sist faller detta tillbaka på oss själva. Medierna bryr sig inte om att granska biståndet, och väljarna bryr sig inte heller. Rent känslomässigt och instinktivt låter bistånd som en klockren idé - vi delar med oss av vårt välstånd och hjälper de som inte har. Men det är inte så det fungerar. Från artikeln:
De som har anledning att glädjas åt att svenska skattebetalare i femtio års tid har pumpat in hundratals miljarder kronor i främst afrikanska statsbudgetar är en större samling envåldshärskare. Under ett halvt sekel har en brokig skara paraderat förbi med utsträckt hand. Allt från Sovjetstödda gerillagrupper i södra Afrika till kejsar Haile Selassie, Robert Mugabe och en stalinistiskt färgad militärjunta i Etiopien. Därefter president Museveni i Uganda, premiärminister Meles Zenawi i Etiopien och många fler.
Det finns förstås också svenskar som har glädje av biståndet:
Finns de då inga svenskar som blir glada när biståndet fyller år? Jo naturligtvis. Alla de som har biståndet som levebröd. De uppgår till cirka 10.000 personer i Sverige. Det är av förklarliga skäl också de som ständigt upprepar mantrat att ”bistånd gör nytta, bistånd gör nytta”.

Trots att samlad forskning och biståndsministerns närmaste medarbetare öppet redovisar motsatsen.
 Fredrik Segerfeldt har skrivit flera böcker om bistånd, den senast är Biståndets dilemman. Bengt Nilsson har skrivit boken Sveriges afrikanska krig.

12 feb. 2012

Interpol lämnar ut muslimsk tvivlare/avfälling

Från The Guardian:
Interpol has been accused of abusing its powers after Saudi Arabia used the organisation's red notice system to get a journalist arrested in Malaysia for insulting the Prophet Muhammad.
Police in Kuala Lumpur said Hamza Kashgari, 23, was detained at the airport "following a request made to us by Interpol" the international police cooperation agency, on behalf of the Saudi authorities.
Kashgari, a newspaper columnist, fled Saudi Arabia after posting a tweet on the prophet's birthday that sparked more than 30,000 responses and several death threats. The posting, which was later deleted, read: "I have loved things about you and I have hated things about you and there is a lot I don't understand about you … I will not pray for you."
More than 13,000 people joined a Facebook page titled "The Saudi People Demand the Execution of Hamza Kashgari".
Clerics in Saudi Arabia called for him to be charged with apostasy, a religious offence punishable by death. Reports suggest that the Malaysian authorities intend to return him to his native country.
Nu rapporterar BBC att Hamza Kashgari har blivit utlämnad till Saudiarabien, där han troligtvis kommer avrättas. Bloggaren Saudi Jeans har mer information.

Det är viktigt att väst börjar uppmärksamma förtrycket i arabvärlden. Alla vet att saudi är en brutal diktatur, men nu visar också Malaysia var man står.

Och dessutom får de stöd av Interpol - hur kan detta förekomma?

Svenskt bistånd till Kambodjas despoter

Igår skrev jag om biståndets dilemman och hur bistånd ofta hamnar snett. Idag skriver Benjamin Katzeff Silverstein i SvD: Biståndet går till Kambodjas elit
Det tycks gå trögt med att fasa ut det svenska biståndet från länder som Kina och Vietnam. Man borde också fundera över vår inblandning i andra länder, som Kambodja. Där håller biståndspengar från omvärlden den korrupta förtryckarstaten under armarna.
I den nyutkomna boken Cambodia’s Curse (Public Affairs Books) tecknar den Pulitzerprisbelönta journalisten Joel Brinkley en bild som borde få det internationella samfundet att skämmas.
I Kambodja finns fler NGO:s per capita än någon annanstans. Mellan år 2003 och 2008 fick Kambodja mest bistånd per capita i hela världen. Sedan 1992 har landet totalt fått totalt 18 miljarder dollar. Statsbudgeten består ungefär till hälften av biståndspengar. 
Trots detta har Kambodjas befolkning fått liten valuta för omvärldens pengar. Livet på landsbygden ser på många sätt likadant ut i dag som för tusen år sedan. Enligt Brinkley lever 80 procent i desperat fattigdom, utan ordentlig utbildning. Runt 88 procent saknar elförsörjning. Omkring 1,5 miljoner beräknas leva på mindre än 2000 kalorier om dagen. Därtill är Kambodja fortfarande en brutal diktatur. Oppositionella aktivister, politiker och journalister lönnmördas och skräms till tystnad.
Var har då omvärldens pengar tagit vägen? Rakt ner i fickorna på den politiska eliten. Den amerikanska biståndsmyndigheten USAID har beräknat att hälften av statsbudgeten varje år försvinner i korruption. Den politiska eliten lever som kungar.
Allt detta vet biståndsgivarna. Samtidigt fortsätter man att ge extrema summor. Landets politiska adel vet att de lugnt kan fortsätta att berika sig själva på pengar ämnade för den fattiga befolkningen, för biståndsgivarna har aldrig varit beredda att gå från ord till handling.
År 2008 var särskilt bisarrt. Människorättsgrupper och oppositionspolitiker uppmanade givarländerna att hålla tillbaka pengarna till dess att regimen vidtagit åtgärder för att sätta stopp för korruptionen och de systematiska människorättskränkningarna. Omvärlden svarade med att ge nästan en miljard, den högsta summan någonsin för ett enskilt år.
Sverige kan vara stolta över att ha bidragit med 170 miljoner kronor i bistånd till Kambodja under 2010. Your tax dollars at work!

11 feb. 2012

Slut på statsbistånd?

Detta menar nu alliansen genom biståndsminister Gunilla Carlsson. Från Ekots lördagsintervju
– Jag skulle vilja se att vi nu överger den här formen i det bilaterala svenska biståndet, säger Gunilla Carlsson.
Fyra afrikanska länder får i dag direkta svenska bidrag till sina statsbudgetar.
Det är Tanzania, Mali, Burkina Faso och Moçambique som får dela på en knapp miljard kronor.
Budgetstödet är omstritt. Samarbetsorganisationen OECD:s biståndskommitté hävdar att budgetstöd kan vara bra och kostnadseffektivt om det görs på rätt sätt, men enligt regeringen och Gunilla Carlsson överväger nackdelarna.
På EU-nivå har regeringen inget emot att det fortsätter men det direkta svenska budgetstödet ska alltså avvecklas.
– Jag hoppas att vi rätt så snart kan inleda processen med att börja avsluta det men jag vill inte sätta något årtal. Men det här är min ambition för det är också en konsekvens av det tänkande som jag nu har kring den fortsatta biståndsförnyelsen, säger hon.
Det vore oerhört väl om detta kunde upphöra ögonblickligen. Någon här som tror att ett budgetstöd till diktaturer eller halvdiktaturer kommer folket till del? Tänk också på den enorma korruption som finns i u-länder.

Men såvitt jag vet betalar Sverige statsbistånd till Palestina, och stöttar bland annat Fatahs hatpropaganda, terrorhyllningar och antisemitism. Våra biståndspengar går också till rent kontantstöd till dömda terrorister som frisläpptes. Eventuellt är det inte direkt stöd, utan indirekt - vilket får anses vara en klen tröst.

Carlsson kommenterar vidare:
Gunilla Carlsson skärper tonen när det gäller att kräva att biståndsmyndigheter och organisationer ska redovisa praktiska resultat av hur biståndspengarna används.
Enligt biståndsministern pratas det för mycket i svensk biståndsverksamhet.
– Det är kurser, konferenser, resor och prat, prat, prat! Det är ju denna pratbluff som behöver avslöjas, säger Gunilla Carlsson.
Det sker ingen granskning av det som uträttas inom traditionellt bistånd. Ytterligare ett argument att dirigera biståndet i andra kanaler, som t ex Swedfund. Eftersom Swedfund är ett företag är journalisterna på detta som illrar - vilket är utmärkt. Bistånd måste granskas.

Vill återigen tipsa om Fredrik Segerfelds bok Biståndets dilemman. Så här skriver han om bistånd:
Utvecklingsbistånd kan bara fungera där det inte behövs. Och där det behövs fungerar det inte. Dessutom kan vi inte bygga upp fungerande politiska system i andra länder samtidigt som vi dikterar vad dessa system ska bedriva för politik. Vidare är det omöjligt att med bistånd från en stat till en annan komma runt de makthavare i fattiga länder som utgör utvecklingens främsta hinder.
Detta är tre dilemman som gör tanken på ett fungerande bistånd omöjlig. 
Läs en recension av Biståndets dilemman här.

Det är skrämmande att tänka på hur mycket pengar som Sverige lägger på bistånd när både forskning och sunt förnuft pekar på att deti bästa fall inte ger någon effekt.

10 feb. 2012

Ask: Brottsuppklarningen måste öka

Igår skrev Beatrice Ask på Expressens debattsida: Så kan Sverige få en fungerande polis
Polisens effektivitet är en fråga som ständigt är aktuell i debatten. Det finns all anledning att ställa krav på en effektiv och tillgänglig polis som förebygger och klarar upp fler brott. På senare år har alliansregeringen tillfört 7,5 miljarder kronor till rättsväsendet. Det är, med alla mått mätt, en exempellös investering i vår gemensamma trygghet och säkerhet. Vi har nu mer än 20 000 poliser i landet och förväntningarna på att tillskottet av fler poliser ska ge resultat är höga.
Samtidigt visar ny statistik från rikspolisstyrelsens att rättsväsendet bara klarade upp 16 procent av de anmälda brotten under förra året. Högst uppklarningsprocent har narkotikabrott och trafikbrott 65 procent, respektive 58 procent medan bara 2,5 procent av alla stölder och inbrott klarades upp.
För regeringen står det helt klart. Brottsuppklarningen måste öka. 
När man lusläser artikeln ser man att Ask själv inte har påstått att polisen inte fungerar. Det är Expressens rubriksättare som har spetsat till artikeln - ett oskick om ni frågar mig.

Hursomhelst har Ask lite olika idéer om hur man kan förbättra polisens arbete:
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning som inom kort ska lämna förslag till en ny polisorganisation. Kommittén har analyserat i vilken utsträckning polisens organisation är ett hinder för de krav regeringen ställer på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet. Med utgångspunkt av slutsatserna kommer kommittén lämna förslag till en helt eller delvis ny organisation.
Detta låter som det viktigaste förslaget och utredningen borde rimligen komma fram till att polisen ska vara en organisation istället för en för varje län som idag. Utöver det skriver Ask om andra åtgärder som jag inte kan bedöma.

Bra att saker och ting görs, men polisens misslyckande skvätter tillbaka på Beatrice Ask. Hon har varit ansvarig under ganska många år nu och har inte gjort något väsen av sig allt.

I grund och botten handlar detta om att rättspolitik inte är något som engagerar svensk media eller politiskt etablissemang. Sjukersättning och a-kassa är viktiga frågor men den fundamentala fråga för ett samhällle är att polisen skyddar oss från brott. Torsten Flinks rump-chock är mindre viktig än att polisen klarar upp 16% av brotten.

Beatrice Ask har inte gjort ett bra jobb som justitieminister. Om Ask plötsligt börjar se att polisen inte fungerar borde hon också börja prata om sitt eget ansvar.

"Unga muslimer en sekt"

Läste en mycket intressant artikel av artisten Kadafi Hussein på Newsmill igår: Sluta fjäska för sekten Unga Muslimer
Som ung svensk muslim blir jag arg att jag ska företrädas av en homofobisk, antisemitisk sekt. Det som gör mig ännu mer ledsen är att de får miljoner i bidrag av staten. Med sina pengar försöker de stoppa all ärlig debatt om muslimer och Europa. Under hösten dök Kharraki upp på våra seminarier om "Islam och Europa" i Tensta Träff och tillsammans med kompisarna från muslimska mänskliga rättighetskommittén gjorde de allt för att förstöra möten.
Alla som har gått på Föreningen Tensta Träffs seminarier är inte förvånade över att Sveriges Unga Muslimer bjuder in homofober och antisemiter till konferensen. Vi har ju sett hur föreningens ordförande Mohammed Kharraki har uppträtt på de seminarierna och man kan inte säga att han har någon respekt för demokratiska mötesformer. Det låter som dåligt skämt när han säger att organisationen Sveriges unga muslimer" står för mångfald och är mot extremism i alla dess former" […]
Nu har Sveriges Unga muslimer tillsammans med Muslimska mänskliga rättighetskommittén börjat med egna möte i Tensta Träff. Den 23 februari hade de öppet möte där de hade bjudit in de som stod utanför Folkets Hus och förhindrade ungdomar att komma in festlokalen. I lokalen satt män och kvinnor på var sin sida och man fick inte sitta blandat. Som vanligt styrde miljöpartiets riksdagsledamot Mehmet Kaplan allt men han satt längs bak i lokalen. Jag undrar om Miljöpartiet står för att kvinnor och män inte får sitta bredvid varandra?
Den här artikeln är gammal (uppdaterad februari 2011) men fortfarande mycket relevant. Det finns ingen särskild granskning av extremismen bland det svenska islamska etablissemanget utöver den som Gudmundson gör på fritiden.

Det finns inget som pekar på att artikeln har blivit mindre relevant nu. Gudmundson skriver idag att det finns 200 jihadister i Sverige och att landet är ett centrum för Al-Shabaab som numer är en del av Al Qaida.

9 feb. 2012

Svelands hatiska text om hat

Igår såg jag Maria Svelands långa text på DN Kultur och bläddrade förbi. Men efter att ha sett den debatt som skapats kring den har jag nu läst den - och den var precis så dålig som jag tänkte mig. Men av någon anledning verkar folk bli berörda av den.


Johan Lundberg på Axess skriver:
Efter drygt ett halvårs utredande har norska polisen tydligen inte hittat en enda knäppgök som Anders Behring Breivik har haft kontakt med inför de norska terrordåden och massmorden i somras. Icke desto mindre kan Maria Sveland i en jättelik artikel i dagens DN driva tesen att Breivik ingår som kugge i en jättelik högerkonspiration, i vilken ryms allt från ungerska extremistpartiet Jobbik till Bengt Ohlsson, Pelle Billing, Axess, Karl-Ove Knausgård och Marcus Birro. 
Den asatroende Mattias Gardell finns dock på den goda sidan i Svelands världbild, vilket kan synas märkligt med tanke på att hans intresse för det fornnordiska torde utgöra en starkare länk till de framväxande nationalistiska rörelserna i Europa och Ryssland än vad man kan finna inom exempelvis Timbro (som också anses delaktiga i försöken att systematiskt driva på samhällsklimatet i riktning mot en tilltagande acceptans för högerextremism). 
Medan Gardell trots sitt dokumenterade stöd för en totalitär diktator och massmördare som Muammar Gaddafi beskrivs som "lysande", utmålas den blide bloggaren Pelle Billing som "extremist", detta därför att den senare har en blogg där den samtida feminismen kritiseras för att vara antiliberal.
Marika Formgren på Corren skriver:
Kort sagt är Maria Sveland upprörd över att människor med andra åsikter än hennes, får möjlighet att framföra dessa åsikter i offentligheten. Att det kan vara svårt att integrera analfabeter får inte sägas. En sverigedemokrat får inte prata i tv, även om han är partiledare för ett parti som folket har valt in i riksdagen. 
Manliga bloggare med en annan syn på jämställdhet än den radikalfeministiska bör brännmärkas och frysas ut som extremister. Teaterföreställningar som uppmanar till massmord på män, och som vänder sig till skolelever, får inte ifrågasättas. 
En kristen författare som har förlorat ett barn och mötts av beskedet att det inte var ett barn utan ett foster, får inte utifrån sin kristna tro och sina personliga erfarenheter ifrågasätta svensk abortlagstiftning i en kristen tidning. Bengt Ohlsson får inte skriva att kulturvänstern är intolerant mot människor med andra åsikter, och Knausgård är ”en skäggig norrman” som borde tigas ihjäl. 
Anna Ekström skriver
Som obefläckad feminist räknar Seland däremot Mattias Gardell – utan att kritisera hans stöd för den revolutionära islamismen. […] Sveland, som berättar om hur gripen hon blev av Förintelsemonumentet i Berlin, leder här in läsaren på ett farligt villospår. Den islamistiska antisemitismen är nämligen den mest avancerade jag stött på. Det är inte så märkligt då man i snart hundra år haft tillgång till den muslimska antisemitismen, som från början var jämförelsevis mild, och den importerade kristna antijudiska föreställningsvärlden, den likaså importerade moderna antisemitismen och den samproducerade antisionismen. 
Finns det några som är redo för en ny förintelse är det islamisterna. De säger det dessutom öppet - men vad är det mot kritiker av vänsterfeminism? Pär Ström och Pelle Billing har svarat Sveland.

Det är otroligt att en liberal tidning kan ha en redaktion som DN Kultur. Som dessutom släpper igenom en text med rena språkliga fel. 
Det är i detta samhällsklimat som Bengt Ohlsson skriver sin märkliga känslomässiga antiintellektuella text om kulturvänstern som just handlar om hans aversion inför en politiskt korrekt vänsterhegemoni.
Det saknas ett komma efter känslomässiga. Men det kanske är ett konstnärligt uttryck?

Jag brukar inte läsa vänsterns texter för jag tycker de är både ointellektuella och ohederliga. Fredrik Segerfeldts uppmaning till vänstern att tagga ned talar för döva öron.

Det är den gamla vanliga visan - klumpa ihop alla som inte är vänster och utmåla dem som nazister, rasister och Anders Behring Breivik. Parat med känslor och hjärtan som bultar.

Johan Lundberg igen:
Om nu Maria Sveland är så intresserad av att ta reda på varför hon erfar äckel inför det faktum att Bengt Ohlsson argumenterar för en ökad åsiktspluralism där inte åsikter som är till höger om Vänsterpartiet avfärdas i termer av "tokhöger" (för att använda Svelands terminologi), borde hon kanske sätta sig in lite mer i de extremistiska rörelsernas utveckling under 1900-talet. 
Till exempel genom att läsa just om hur situationen såg ut i 1930-talets Tyskland. Då skulle hon kanske kunna notera en likhet, inte mellan 1930-talets ideologier och hennes egen världsbild, men däremot mellan det totalitära tänkandet och hennes egna idéer om att alla som inte delar hennes egen världsbild, är odsinta antidemokrater vilkas åsikter hotar det civiliserade samhället. 
Svelands text är pinsam men problematiskt. Vänsterns hat mot oliktänkande borde oroa och skapa debatt.

7 feb. 2012

Hirsi Ali: Krig mot kristna i den muslimska världen

På The Daily Beast skriver Ayaan Hirsi Ali om förföljelsen av kristna i den muslimska världen:
We hear so often about Muslims as victims of abuse in the West and combatants in the Arab Spring’s fight against tyranny. But, in fact, a wholly different kind of war is underway—an unrecognized battle costing thousands of lives. Christians are being killed in the Islamic world because of their religion. It is a rising genocide that ought to provoke global alarm. [...]
In recent years the violent oppression of Christian minorities has become the norm in Muslim-majority nations stretching from West Africa and the Middle East to South Asia and Oceania. In some countries it is governments and their agents that have burned churches and imprisoned parishioners. In others, rebel groups and vigilantes have taken matters into their own hands, murdering Christians and driving them from regions where their roots go back centuries.
Men detta har inte inte väckt någon större uppmärksamhet. Hirsi Ali analyserar:
The media’s reticence on the subject no doubt has several sources. One may be fear of provoking additional violence. Another is most likely the influence of lobbying groups such as the Organization of Islamic Cooperation—a kind of United Nations of Islam centered in Saudi Arabia—and the Council on American-Islamic Relations.
Over the past decade, these and similar groups have been remarkably successful in persuading leading public figures and journalists in the West to think of each and every example of perceived anti-Muslim discrimination as an expression of a systematic and sinister derangement called “Islamophobia”—a term that is meant to elicit the same moral disapproval as xenophobia or homophobia.

But a fair-minded assessment of recent events and trends leads to the conclusion that the scale and severity of Islamophobia pales in comparison with the bloody Christophobia currently coursing through Muslim-majority nations from one end of the globe to the other. The conspiracy of silence surrounding this violent expression of religious intolerance has to stop. Nothing less than the fate of Christianity—and ultimately of all religious minorities—in the Islamic world is at stake.
Visst finns det en stor rädsla att uppmärksamma muslimska gruppers våld. Ekot har till exempel skrivit om pogromerna mot kristna i Egypten som "religionsbråk".

Svensk media generellt är extremt fast i maktperspektiv. Kristna ses som starka och kan därmed inte förtryckas. Muslimer ses som svaga och kan därmed inte förtrycka. Ungefär så avancerat är medieperspektivet.

Erik Helmerson skrev också om ämnet nyligen på DNs ledarsida: Bryt tystnaden om våld mot kristna.

Beklagligt utspel av FPs Hamilton

Igår skrev Carl B Hamilton på DN Debatt: Wallenbergs anda finns inte i riksdagen
Eftersom jag är en varm Europavän och vill att Sverige ska ansluta sig till EU:s finanspakt har jag stöttat uppgörelsen och medverkat i förhandlingen. Samtidigt skäms jag över hyckleriet och känner äckel inför de dubbla budskapen. Vi svenska politiker hyllar år 2012 vid tillfälle efter tillfälle den svensk som under 1900-talet mer än de flesta stått för solidaritet med andra i Europa – samtidigt som vi vill minimera svenska åtaganden och maximera svenska krav. Det är för mig motsatsen till ett agerande i Raoul Wallenbergs anda.
Folkpartiets EU-vänliga linje har på sista tiden blivit allt mer uppskruvad. Det är respektingivande att trots motstånd vara ett europavänligt parti. Men Hamiltons artikel är den sista i linjen med mer eller mindre extrema utspel.

Tonen blir allt mer och mer uppskruvad och har nu nått vägs ände - den som är kritisk till EU är emot Raul Wallenbergs anda och mer eller mindre för en utveckling som riskerar att leda till en ny förintelse. Det är inte en linje som inger respekt.

Följaktligen har satirisk kommentarer droppat in, Viktor Barth-Kron har t ex förutspått Carl B Hamiltons framtida utspel.

Kritiska inlägg har kommit från Mathias Sundin, Adam Cwejman och Peter Wolodarski.

Folkpartiets ledning behöver ta en rejäl intern diskussion kring vilken linje man driver. Den nuvarande har helt ballat ur.

6 feb. 2012

Alliansen i Östergötland: Höj landstingsskatten!

Häromdagen slog en överraskande politisk nyhet ned som en bomb i Östergötland - Alliansen vill höja landstingsskatten:
- Det har inte varit ett lätt beslut, säger Marie Morell (M) om det överraskande beskedet, som kom i form av en debattartikel som M, FP, C, KD och Vrinnelistan idag på eftermiddagen skickade till Corren.
Hon ger inget besked om hur stor höjningen blir, det beslutas under våren. Men höjningen blir "minst" i nivå med oppositionens förslag till höjd skatt som är 50 öre.
Det är framförallt kraftigt höjda lokalkostnader, som väntar vården när US även Vrinnevisjukhuset byggts om och ut, som fått den politiska ledningen att överge sitt länge hårdnackade motstånd mot att höjd skatt.
Det handlar alltså om att radera ut ett eller flera av regeringens jobbskatteavdrag. Och detta i en region som redan halkar efter rikssnittet vad det gäller arbetslöshet.


Detta kom som en fullständig överraskning och nu börjar det puttra bland borgerliga i Östergötland. Moderata Norrköpings tidningar uppmanar nu sina väljare att rösta på Socialdemokraterna
Moderaterna i landstinget vill höja skatten. Ni läste rätt och det är snudd på skandal.

Moderater ska nämligen inte höja skatten och det gäller på alla nivåer - också i landstinget. Något parti måste hålla emot och det är Moderaternas roll i Sverige, ett land som fortfarande har ett av världens värsta skattetryck trots flera år med borgerlig och Moderatstyrd regering.

Dessutom sågar Moderaterna i landstinget av den gren de sitter på. Partiet vill nu genomföra precis den skattehöjning man tidigare kritiserat Socialdemokraterna så hårt för. Vilket förtroende inger det?
Widar Andersson i Folkbladet är skadeglad:
Självklart är det en nesa för de styrande partierna i allmänhet och för Moderaterna i synnerhet att de nu tvingas gå fram med en skattehöjning. Socialdemokraternas skatteförslag har avvisats mycket kategoriskt under ett par år. Det har talats om "svarta hål" där (S)kattehöjningen skulle slängas in utan att skapa någon nytta för patienterna. I intervjun med Corren gör Marie Morell sitt bästa för att förklara att de extra skattemiljoner som Moderaterna nu vill ha av östgötarna är specialdestinerade till lokalkostnader.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att Marie Morell och hennes regeringsallians har ägnat sig åt att fatta beslut om svarta hål i landstingets ekonomi.
Muf Östergötland protesterar nu mot beslutet.


Jag är själv medlem i Folkpartiet och jag är mycket missnöjd att höra att skatten höjs på detta sätt. Jag har besökt Folkpartiets landstingsgrupp idag för att se vad som går att göra för att minimera denna skattehöjning.

5 feb. 2012

Gina Dirawi ångrar sig - men det räcker inte

Gina Dirawi alias Ana Gina intervjuas idag i SvD söndagsintervjun. Hon berättar där om händelserna kring sitt blogginlägg där hon jämför Israel med Hitler:

Så fort det blev klart att Gina Dirawi utsetts till programledare fick hon också kritik för ett blogginlägg hon skrev i maj 2010 med rubriken ”Israel tar efter Hitler”. Hon fortsatte: ”Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel.”

Thomas Hall, projektledare för Melodifestivalen, gick snabbt ut med att ”det är en olycklig rubrik och hon står inte längre för den”. Helga Baagøe, kommunikationsdirektör på SVT, påpekade att Dirawi hade ett ”antal formuleringar som tolkades som att hon förringade Förintelsen och det går emot vår värdegrund”.
Hur tänkte du när du skrev?
– Jag förstod inte varför folk ska behandlas olika beroende på varifrån de kommer. När jag drog parallellen med Hitler var det för han inte ville att judar skulle ha samma rättigheter som andra. Men jag skrev det på ett sätt som var öppet för missförstånd. Det som fick mig att känna mig som skit var att någon kunde tro att jag ville förringa Förintelsen. Man tar för givet att bara för att jag har palestinsk bakgrund ska jag hata judar.
Hon anklagades för att vara antisemit och Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, uttalade sig i Nyheter 24: ”Man kan vara kritisk till Israel, det förtjänar de ibland på olika punkter givetvis. Men när man går så här långt har man överträtt en linje.”
Gina Dirawi publicerade ett nytt blogginlägg den 4 november 2011: ”Jag tar avstånd från alla jämförelser mellan Israels agerande och Förintelsen. Det var en klumpig och ogenomtänkt formulering som jag ångrar idag. Därför har jag tagit bort dessa formuleringar från min blogg. Mitt syfte har aldrig varit att kränka judar eller förringa Förintelsen.”
– Då började folk säga att SVT tvingat mig till detta. Och ville inte ta emot min förklaring. Jag förstår att många tog illa vid sig men vad ska jag göra mer?
Men om de inte tror på att du backat frivilligt?
– Jag skulle aldrig sälja mig själv för ett program. Då skulle jag inte kunna leva med mig själv. Det som betyder mest för mig är människors lika värde, det är syftet med allt jag gör. Jag glömmer inte det för att få en snygg klänning, se bra ut i tv och presentera bidrag.
Tvingade SVT dig till detta?
– Nej, de frågade mig varför jag tycker så här och då ville jag skriva för att förklara vad jag menar.
Ursäkten ledde till nya kommentarer på bloggen som ”synd att sionistlobbyn lyckades pressa in dig i ett hörn” och ”synd att du säljer din själ”.
– Det var jobbigt men jag måste vara sann mot mig själv. Jag kan inte sitta här och prata skit om judar bara för att de som hatar Israel ska bli glada. Blir de besvikna för att jag inte hatar så har de inte förstått något om vad jag står för. Högt uppsatta i Palestina och i Israel sitter trygga på sina poster medan folk dör och mest är det kvinnor och barn som drabbas. De två idioterna på toppen bryr sig inte om civilbefolkningen.
Jag vet inte vad jag ska tro om Gina Dirawis ursäkt. Om hon verkligen anser att hon har gjort fel måste hon gå mycket längre än det hon har gjort hittills.


Hon har varit en politisk aktivist, en extremist, under sin tid som Svt-anställd. Hon har flera gånger gjort anti-israeliska utspel som varit hatiska, över gränsen. Och Svt har accepterat detta.


Anna Ekström påpekar att när en SR-anställd jämförde svenska regeringen med en katt ingrep man och sparkade honom omedelbart - enligt sina direktiv. Men Gina Dirawis utspel accepterar man, och försvarar henne.


Det spelar ingen roll om Gina Dirawi inte visste att det hon gjorde var antisemitism. Det är lika allvarligt ändå. Och det är djupt beklagligt och skrämmande att SVT ser mellan fingrarna på vad hon har gjort. Det säger en hel del om hur etablissemanget ser på antisemitism idag.

Far & Son släpper nytt: The Sushi USB EP

Från Simon Gärdenfors blogg:
Efter fyra års arbete har Far & Son nu lyckats skrapa ihop 6 låtar till en EP. Vi bjuder på det vi gör bäst. Fula ord, knark och rå humor. Trallvänliga melodier och medryckande rytmer som lockar till dans. Genom våra texter vill vi normalisera ett destruktivt beteende hos det uppväxande släktet. Ungdomar med svagt psyke kommer att förstå att det är modigt att missbruka narkotika och fegt att ha en utbildning att falla tillbaks på. Barn som hört våra låtar på Spotify kommer att bli nyfikna på att testa LSD. Här har ni "The Sushi-USB EP". Slit den med hälsan.

Presstexten säger väl det mesta, men jag kan dessutom tillägga att det är väldigt bra musik. Jag är själv inte så mycket för knark men jag stöttar ändå den här typen av musik. Kul om någon blir uppretad - som t ex när Far & Son var med i musikhjälpen.

På skivan finns favoriten Tjeckoslovakien som finns här på youtube i en tidig variant. Det var faktiskt den första kontakten jag hade med Far & Son.

Bronsfeber och Nyfiken brun bjuder på lite annorlunda stil på beatsen än vad Far & Son brukar ha. Lite annorlunda men något som jag tror kommer växa efterhand. Det brukar vara så med bra musik, man gillar det inte till en början.

Bronsfeber har utöver en riktigt fyndig text en riktig bra video på youtube:


Excellent Ecstacy är en riktigt bra partylåt lite i stil med Alfabetisk akrobatik med Las Palmas. Låten Far för en dag Freestyle är hur bra som helst. Simon G i högform. Tror jag har hört en del av fraserna förut någon gång - finns på youtube kanske?

Alltså - några gamla favoriter och ett nytt sound. Toppklass alltså!

Skivan finns på Spotify.

EUs jordbruksstöd skapar svält

Johan Norberg skrev för en tid sedan en intressant metro-krönika om EUs jordbruksstöd CAP:
Alla som studerar EU har lärt sig att det är ett ekonomiskt och politiskt partnerskap som har till syfte att upprätthålla en gemensam marknad och skapa död och underutveckling i fattiga länder. Tja, det kanske inte formuleras riktigt så i dokumenten, men det är effekten av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, som nu firar sitt 50-årsjubileum, Bl a med en hemsida med pigga bebisar och glada ungdomar som gillar mat, och en uppmaning till dig att kampanja för politiken.

Under 50 år har CAP satt upp tullar mot livsmedel utifrån och givit massiva subventioner till bönderna. Dessa skapar överproduktion och EU köper ibland upp det för att priserna inte ska falla. I början av 2010 hade EU ett 76 000 ton stort smörberg och 2,4 miljoner ton korn i lager. Med exportsubventioner dumpas överskotten ibland utomlands. CAP är kort sagt den enda planekonomin i Europa som överlevde murens fall.

Strafftullar hindrar utländska bönder att exportera till oss och de måste även konkurrera mot våra statsbudgetar. Då och då hälsar vi på dem hemma och slår ut en marknad med skattesubventionerade livsmedel. Om man medvetet gick in för att sabotera den viktigaste näringen i fattiga länder skulle det vara svårt att tänka ut något mer effektivt.
Men lobbyorganisationen Svensk Mjölk är kritisk till Johan Norberg:
Johan Norberg är en välrenommerad debattör. Därför känns hans analys av jordbrukspolitiken i EU, i Metro i går ganska billig.   
Lantbrukare och mjölkföretagare får inte ersättningar för att de producerar mat. De ges för kollektiva nyttigheter, som biologisk mångfald och andra miljöinsatser, kvalitetsarbete i produktion såsom djuromsorg och kompensation för lantbruksföretag som finns i mindre gynnade områden.  
Utmaningarna framför oss är att utforma en jordbrukspolitik i EU som bidrar till att lösa nationella och globala utmaningar. Vi måste bestämma oss för vilken roll politiken respektive marknaden ska ha. […] EU har tullar som alla andra länder eller handelsområden.  
Det här med att vi dumpar mat på världsmarknaden och strafftullar ut den fattiga världen är inget problem för Svensk Mjölk!

Men Fp:s Birgitta Ohlsson vill minska jordbruksstödet, skriver hon i Expressen. Viktigt, och den här frågan behöver uppmärksammas mer.

Amnesty kräver "Radical change in Israel approach"

Jag skrev nyligen om hur palestinierna förhalar fredsförhandlingarna i Jordanien. Jag citerade The Telegraphs utrikeskorre Con Coughlin:
Most people in the West believe the main reason the talks are not going anywhere is because of Israel's refusal to compromise on its settlement building programme. But while the Netanyahu government's insistence on building settlements is certainly an obstacle, I am told by Western diplomats close to the exploratory talks that are currently taking place in Jordan between the two sides that the real reason they are running into difficulty is because the Palestinian delegation, led by the veteran Palestinian negotiator Saeb Erekat, is refusing to take the talks seriously.
For example, I am told by a Western diplomat working for the Quartet that when the Israeli delegation arrived for a meeting last weekend in Amman, the Jordanian capital, to present their latest security proposals, Mr Erekat simply refused to enter the room.
Efter att palestinierna så tydligt visat sin syn på fredsprocessen går nu Amnesty ut och kritiserar... trumvirvel... Israel: Från Huffington Post - Amnesty International: Radical Changes Needed in Israel Approach
The Quartet, comprised of representatives from the United States, Russia, the European Union and the United Nations, has facilitated the so-called peace negotiations for the past 10 years with little change in their approach, and 2012 does not bode well for those in the region or for prospects for peace. 
While Amnesty International takes no position on the peace process per se, the organization urges that any negotiations be founded on ensuring respect for human rights. Amnesty is calling on the United States and other members of the Quartet not to let negotiations drag on as they have done for years without progress, but to instead implement immediate and essential changes in their approach.
Artikeln beskriver problem med bosättningar:
Since the 1993 Oslo Agreement, Amnesty has underlined with increasing urgency the need to base peace on the human rights enshrined in international human rights standards. This should extend to the construction of Israeli settlements on occupied Palestinian territory, which violates the prohibition on population transfers by an occupying power into lands that it occupies.
Last December, a group of 20 international humanitarian and human rights organizations, including Amnesty International, issued a joint statement highlighting startling numbers for 2011; most disturbing among them is the fact that a "record number of Palestinians were displaced in 2011 due to home demolitions."
The figures show that since the beginning of 2011 more than 500 Palestinian essential structures were destroyed in the OPT, with over 1,000 Palestinians displaced -- doubling the number displaced over the same period in 2010, and the highest figure since at least 2005. More than half of those displaced have been children.
The rate of illegal Israeli settlement expansion in occupied territory increased, as did violence perpetrated by settlers on Palestinians. […]
In 2011, the construction of settler housing units accelerated, and plans for around 4,000 new units were approved for East Jerusalem -- the highest number since at least 2006.
Violent attacks by settlers against Palestinians, including children, escalated by over 50 percent in 2011 compared to 2010, and by over 160 percent compared to 2009. Settlers have destroyed or damaged nearly 10,000 Palestinian trees in 2011, undermining the livelihoods of hundreds of families with virtual impunity. Over 90 percent of complaints of settler violence were closed by the Israeli police without indictment from 2005-2010.
In 2012, up to 2,300 Bedouin living in the Jerusalem periphery face forcible and unlawful relocation if Israeli authorities follow through with their reported plans, and rural communities in the Jordan Valley face the prospect of further demolitions as settlements continue to expand.
The increasing rate of settlement expansion, demolitions and other human rights violations make any prospect for a just and sustainable peace virtually impossible, and the continuing disconnect between the Quartet talks and the situation on the ground is dangerous.
Men eftersom Amnesty inte tar ställning tog de också upp palestiniernas överträdelser:
Violent acts by Palestinians on Israelis also continued, including rocket fire from the Gaza Strip. 
Vad de helt verkar ha missat var dock att palestiniernas bild av fredsförhandlingar är att inte ens gå in i rummet med sin motpart.

De senaste åren har världen fullkomligt blundat för palestiniernas vägran till fred. Och nu kräver Amnesty en "radical change" - hur ska detta rimligtvis se ut? Gissningsvis inte genom att man behandlar båda parter lika.

Via Amnestys officiella twitterkonto.

UPPDATERING: Elder of Ziyon bloggar om utspelet.