30 jan. 2012

Palestinsk TV hyllar brutal terroraktion

Från Palestinian Media Watch:
Twice last week, official Palestinian Authority TV broadcast greetings to the murderers of the Fogel family from the relatives of the killers and from the PA TV host.

On March 11, 2011, five members of the Fogel family were killed in their home in the Israeli town Itamar by Palestinian terrorists from the Awad family. Hakim Awad led the attack, killing the parents Ehud and Ruth and three of their children, aged 11 years, 4 years, and 2 months.
On the phone, Hakim Awad's mother "blesses" her "dear son," and despite the fact that participants in this TV program normally do not mention the terror attacks for which their relatives are serving time, the mother mentions that her son is the one who "carried out the operation in Itamar and sentenced to 5 life sentences," referring to her son's brutal killings in the town Itamar.

Hakim Awad's aunt also participated in the program and referred to the terrorists involved in the killings as "heroes," calling Hakim Awad "the hero, the legend." This prompted the PA TV host to add: "We, for our part, also convey our greetings to them."

Här är filmen:
 
Nyhetssajten Ynet beskriver vad som hände i Itamar
Rabbi Yaakov Cohen, a neighbor who discovered the bodies, said that the Fogel's 12-year-old daughter knocked on his door around 12:45 am Saturday. She said that no one opened the door at her home, and that there are muddy footprints at the entrance.

"I took my weapon and we went up to the back window of the house, where we saw one of the surviving children," Cohen said. "He was sitting in the center of the living room, where there was no sign of blood, only mud."

They then asked the boy to open the front door.
"The daughter went into one of the rooms, and saw the horror before I did," Cohen said. "I entered and saw that another boy survived, a two-year-old. He was lying next to his bleeding parents, shaking them with his hands and trying to get them to wake them up, while crying."
Flera barn höggs alltså till döds. Och de ansvariga personerna hyllas nu i officiella PA-tv.

Det är alltså det moderata Fatahs TV-kanal. Det moderata Fatah som emottar miljoner i svenskt bistånd.

28 jan. 2012

Schatz: Dubbla standarder döljer övergrepp

Daniel Schatz, doktorand i statsvetenskap, skriver på Israel Hayom: Human Rights and Wrongs
The one-sidedness of the international human rights debate is clearly exemplified in the case of North Korea, one of the world’s worst human rights abusers. Pyongyang has established a system of prison camps throughout the country where 200,000 dissidents are subjected to systematic torture and starvation. 
Forced labor guarantees that no detainees are strong enough to rebel; attempts to escape are punished with torture and execution. Meanwhile, the Islamic Republic of Iran executed 175 people last year, including women, children and homosexuals by public hanging and stoning.
Equatorial Guinea, an oil-rich African country mired in corruption, poverty, and human rights repression under the leadership of Teodoro Obiang Nguema Mbasogo, the country’s president for more than 30 years, systematically represses journalists, civil society, and members of the political opposition.
Amnesty describes how the dissident Epifanio Pascual Nguema Alogo was arrested without a warrant while police officers tortured him for four hours, beating him around the kidneys, belly and genitals. He passed blood in his urine for several days and was unable to walk or stand up straight.
Despite Guinea's systematic engagement in torture and arbitrary detention, there has been complete silence on these abuses from the international media and human rights campaigners. The passivity toward one of the world’s most serious human rights abusers is so widespread that most human right's activists will not be able to pinpoint the location of the country on a map.
Mycket läsvärt.

SVT: Stenkastande icke-våld i Gandhis fotspår

SVT har ett program som heter Korrespondenterna som rapporterar från världen om. Det senaste avsnittet handlar om ickevåld:
Runt om i världen organiseras idag protester och revolutioner av rörelser som använder fredliga medel. Taktiken är urgammal. "Vänd andra kinden till", som det står i bibeln - möt våld med ickevåld. Mahatma Gandhi tog devisen på allvar och besegrade det brittiska kolonialväldet. I dag är han en förebild för världens unga. Hans tankar inspirerar demonstranter från Kairo, till New York och Bombay.
Programmet kan ses här på SVT Play och består av tre inslag. Det första handlar om Indien och aktivister som använder ickevåld för att stödja Anna Hazare. Deras metoder är bland annat dans och filmer som sprids via sociala medier.

14 minuter in börjar nästa avsnitt, från Västbanken i Palestina och vad som i inledningen av programmet beskrivs som en "energisk fredsrörelse". Det handlar om palestinier från byn Nabi Saleh som protesterar mot bosättningen Halamish.

SVTs korrespondent Samir Abu Eid berättar:
"Precis som andra palestinier var hon tidigare övertygad om att det enda sättet att få slut på den israeliska ockupationen var genom väpnad kamp. Men nu har hon och allt fler palestinier ändrat uppfattning."
En kvinna vid namn Nariman Tamimi intervjuas
"Varje fredag här i Nabi Saleh demonstrerar vi fredligt mot ockupationen av vårt land".
14 minuter in i filmen går SVTs reporter Samir Abu Eid jämte en maskerad ungdom som håller en gul flagga med Fatahs logotyp - två korsade automatvapen över en karta där Israel är utraderat:

"Såna här fredliga demonstrationer på den ockuperade västbanken ses av vissa israeliska generaler som ett större hot mot israels intresse än det våldsamma motståndet".
Samir Abu Eid leds plötsligt bort av israelisk militär
"Det är tydligt att israel inte vill se hur de bemöter de fredliga demonstranterna"
Efter detta börjar plötsligt militären plötsligt agera, som det framstår oprovocerat för att skingra denna fredliga demonstration. 15 minuter in i filmen ser vi militärfordonen rulla. Men om man tittar noga ser man något som studsar på marken - en knytnävsstor sten. Vid 16.47 ser vi en stenkastare med slunga.

Vi får aldrig någon riktig förklaring till hur det kan vara icke-våld att kasta sten. En flygande sten kan allvarligt skada människor. Lägg sedan till att de fredliga demonstranterna använder slungor.

IDF stoppar alltså dessa demonstranter från att marschera in i den israeliska bosättningen. Det kanske inte är så jättekonstigt när man tänker på hur denna energiska fredsrörelse utövar icke-våld.

I september dödades en israelisk man och hans son av en palestinsk stenkastare. Soldater kan också skadas när knytnävsstora stenar kastas emot dem.

Korrespondenter kan också skadas, men Samir Abu Eid är övertygad att han blir bortledd för att han inte ska kunna filma. Vilket han uppenbarligen kunde göra ändå.

Det är en lustig form av icke-våld det här med att kasta sten. Och Fatah är en intressant fredsrörelse, vars representanter vägrar fredsförhandlingar.

Efter detta klipp rapporterar SVT från USA och Occupy-rörelsen. Programledaren Malin Mendel Westberg:
Gandhis tankar om icke-våld är en av de bärande idéerna för de amerikaner som just nu protesterar mot kapitalismens orättvisor.
Inslaget går ut på att demonstranterna förbereder sig för att förstöra ett republikanskt valmöte och sedan gör det och blir arresterade.

Vad som är så hedervärt med att förstöra för andra människor som vill engagera sig politiskt har jag svårt att förstå. Men det var tydligen en prestation av Occupy-folket att dom inte brukade våld mot republikanerna.

SVTs korrespondenterna lyckades i alla fall i ett av tre fall att skildra verklig, hedervärd icke-våldsaktivism. Resten får mer liknas vid ett olycksfall i arbetet. Dessa olycksfall som tyvärr så ofta drabbar public service.

27 jan. 2012

Artikel: Aldrig mer - Vad innebär det?

Idag medverkar jag i en artikel i Corren tillsammans med Lotta Jansson och Mathias Sundin. De är ordförande och vice ordförande för den lokala Samfundet Sverige Israel-klubben i Linköping-Norrköping. Själv är jag styrelseledamot.

Artikel är något förkortad i Corren men presenteras här i sin helhet:

Aldrig mer - Vad innebär det? Artikel på förintelsens minnesdag
Vi har lärt oss att vi alltid måste minnas förintelsen, att vi måste berätta om förintelsen. Många av oss har träffat överlevare i skolan och känner väl till historien. Alla skriver under på att detta hemska aldrig ska hända igen. Men vad innebär detta ställningstagande i praktiken?

I dag i Malmö kan inte judar känna sig trygga. De antisemitiska brotten har ökat i intensitet. Judarna där blir ofta trakasserade på väg till synagogan och är rädda att visa sina judiska symboler. Även i andra städer måste judar ha skydd. I Stockholm skyddas synagogan med vakter under de religiösa ceremonierna.

Pendeln har svängt i Sverige och i Europa, och antisemitismen är återigen på frammarsch. Ändå är det många gånger kontroversiellt att peka på denna antisemitism. Antisemitismen sätt ofta i en politisk kontext. Den förklaras genom att ses som en del i mellanösternkonflikten. Det gör att människor tystnar och inte vågar säga ifrån.

Hur kunde förintelsen äga rum? Det kom inte genom ett trollslag, utan det gick steg för steg. Det började med demonisering, och goda människor såg tyst på.

I Europa finns mängder av judiska miljöer. Innan förintelsen var de levande, numer är de övergivna. Många judar har lämnat, och av de som finns kvar känner många samma otrygghet som i Malmö. På minnesplatserna för förintelsen har många judar lämnat israeliska flaggor. Många av Europas judar och deras ättlingar finns idag i Israel.

Den grova antisemitismen som var så vanlig på trettiotalet finns idag, men den är inte accepterad. Men de fördomar som spreds öppet om judar på 30-talet finns kvar, i en ny form. Det är inte legitimt att demonisera judar, men det är legitimt att demonisera Israel och dess vänner.

Antisemitismen har alltid ändrat sig och anpassat sig. Om inte de goda människorna vågar se detta är risken stor att situationen förvärras.

Det var svårt att ta ställning på 30-talet, även om det känns självklart nu. Men det är dags för de goda människorna att lära av historien, höja sina röster mot antisemitism och säga nej till demonisering av Israel. Endast på detta sätt kan "aldrig mer" bli trovärdigt.

Den 27e januari är förintelsens minnesdag. Den får inte glömmas och inte förändras till någon allmän dag mot rasism. Lärdomarna av förintelsen är för viktiga för det.


UPPDATERING: Här är länken.

26 jan. 2012

Kjöller: Polisen lider av systemfel

Hanne Kjöller skriver i DN om polisens problem. Effektivitet: Polisen behöver mer än biceps
I riksdagens ståtliga förstakammarsal anordnade Moderaterna i går ett seminarium kring polisens effektivitet. Justitieminister Beatrice Ask, som tackade nej till att delta när ämnet var på tapeten på Folk och försvars rikskonferens i Sälen för ett par veckor sedan, hade denna gång hittat till talarstolen. 
Men så vidare mycket hade hon inte att säga. Hon strösslade med formuleringar om hur människorna i organisationen är avgörande, att polisen själv är bäst lämpad att välja sina arbetsmetoder, att mycket gjorts men också att en del återstår att göra. Bland det som gjorts för att öka effektiviteten nämnde hon en ökad användning av dna-prov, buggning och preventiva tvångsmedel.
 Det är dystert att justitieministern exemplifierar ökad effektivitet med tekniska landvinningar.
Ja, det är dystert. Asks största insatser har varit att införa massövervakning av svenska folket. Det verkar som hon glömde lyfta denna tekniska landvinning. Men mot vanliga brott har hon inte gjort mycket.
Polisen lider av flera systemfel. Likriktningen är ett av dem. Ett annat, som också avhandlades under gårdagen, är de långa ledtiderna från anmälan till att brottet klaras upp – i den mån det ens sker. Om detta hade gärna justitieministern fått säga något mer om vad hon, regeringen och vi som medborgare har rätt att förvänta oss.
Ja, men det finns inte så mycket för Ask att säga. För det står klart att hon inte klarar av att lösa polisens allvarliga problem. Att slå sig för bröstet när polisen klarar upp 15% av brotten är bara pinsamt.

Oerhört positivt att detta faktiskt har uppmärksammats.
 

Historien om ett brott

Jag läste om Ellen i Expressen:
Ellen Törnberg googlade själv fram en misstänkt efter att hon råkat ut för bedrägeri. Kriminologen Leif GW Persson är imponerad - men kritisk till polisen som struntade i uppgifterna.- Vi borde byta ut de där utredarna mot Ellen så det äntligen händer något, säger han i SVT:s "Veckans brott".
Jag kunde inte annat än reflektera över en väldigt likartad erfarenhet jag själv haft.

Min plånbok blev stulen tidigare i höstas, på gymmet. Dom klippte upp mitt skåp när jag gymmade. Det hände inget med det, jag gjorde polisanmälan. Corren skrev om det, men inget mer hände. Antar att förundersökningen blev nedlagd.

För någon vecka sedan fick jag en faktura på saker jag inte beställt, från Stayhard.se. Någon hade beställt ett par solglasögon och ett smycke för 4000 kr. Jag ringde Klarna som handlade fakturan. De lovade att bestrida och jag behövde inte betala något.

Klarna läste upp för mig vilken epost och vilket telefonnummer som hade angetts på beställningen. Eposten var en enkel live-adress och så ett nummer. Inget av dem var mitt. Jag passade på att skriva ned numren så jag hade dem.

Numret fanns inte på hitta.se. Gissningsvis ett kontantkort.

Dom ville att jag skulle göra en polisanmälan också, vilket jag gjorde. Polisen frågade om jag ville veta hur det gick med anmälan, och jag sade ja.

När jag gjort anmälan provade jag att ringa numret som angetts när jag beställde. Inget svar. Men efter ett stund fick jag ett sms från ett annat nummer. "Du ringde mig på andra nummer vem e du?".
Jag svarade inte på numret utan slog upp det på hitta.se. Där fanns namn, adress och tre telefonnummer.

Jag ringde till polisen och gjorde en kompletterande anmälan. Efter några dagar fick jag bekräftelse på anmälningarna. Dagen efter fick jag besked om att förundersökningen lagts ned i brist på spaningsuppslag. Gissningsvis har de inte ens ringt numret jag skickade in.

Jag har anmält detta till Veckans brotts granskning av miljonbrotten.

25 jan. 2012

Arabisk vår blir islamistisk vinter

 Wolfgang Hansson skriver mycket bra om utvecklingen i Egypten:
De som hoppas på någon form av västerländsk demokrati löper stor risk att få sina drömmar krossade.
Kanske har egyptierna röstat bort demokratin redan innan den införts.

Facit i regionen ett år in på den arabiska våren ser inte heller alltför upplyftande ut. I Syrien skjuts demonstranter ihjäl dag efter dag medan Kina och Ryssland stoppar alla försök från världssamfundet att ingripa.

I Libyen fortsätter olika miliser att slåss mot varandra. I Jemen har presidenten avgått men upproret fortsätter.

Några som helt verkar sakna denna insikt i situationen är korrespondenterna Cecilia Uddén och Bitte Hammargren som stjärnögt twittrar om de folkliga demonstrationerna på Tahrirtorget?

Hammaren skriver faktiskt också i SvD: Tillbaka på Tahrirtorget

De som valde att fira i första hand ser glaset som halvfullt. De ser hur mycket som förändrats, att människors rädsla har släppt, att ett val kunnat hållas som inte var uppgjort på förhand, att militärledningen lovat benåda 2 000 av de fängslade samt att undantagslagarna ska hävas (med undantag för ligister, som det heter) samt att parlamentet ska få lagstiftande makt. 

Och senast i juni ska presidentval hållas. Då har också militärledningen lovat att överlämna den verkställande makten, men fram tills dess är det militärledningen som styr bakom det kabinett som de utsett med en gammal Mubarakman som premiärminister, Kamal Ganzouri.

Salafisterna och muslimska brödraskapet har egen majoritet i Egyptens parlament. Då ska man vara rejält naiv för att kunna se glaset som halvfullt.

Jag tycker det är oseriöst att skriva på det sätt som Hammargren gör. Lyssnade man på nyheterna under den arabiska våren fick man bilden av verklig demokratiskt förändring. Hon ger fortfarande samma bild.

The Telegraph: Palestinierna förhalar fredsförhandlingar

 Con Coughlin på engelska The Telegraph skriver om de pågående samtalen mellan Israel och Palestinierna i Amman:
Most people in the West believe the main reason the talks are not going anywhere is because of Israel's refusal to compromise on its settlement building programme. But while the Netanyahu government's insistence on building settlements is certainly an obstacle, I am told by Western diplomats close to the exploratory talks that are currently taking place in Jordan between the two sides that the real reason they are running into difficulty is because the Palestinian delegation, led by the veteran Palestinian negotiator Saeb Erekat, is refusing to take the talks seriously.
For example, I am told by a Western diplomat working for the Quartet that when the Israeli delegation arrived for a meeting last weekend in Amman, the Jordanian capital, to present their latest security proposals, Mr Erekat simply refused to enter the room.
My man in the Jordan conference room says that he was surprised at Mr Erekat's behaviour, especially as the topic under discussion was supposed to be one of the two main topics the Palestinian delegation wanted on the agenda for the Jordan talks, which are a precursor for the more formal talks that are supposed to take place once both sides have agreed a negotiating framework.
Det är ganska naturligt att palestinierna konstrar. Dels är det inte demokrater, och representerar således endast sig själva och de närmaste. De har inget mandat från sina bröder i arabvärlden att förhandla fram fred med Israel, inte heller från sin befolkning.

Utöver det vet de mycket väl att de inte heller kommer hållas ansvariga för sitt konstrande. Pressen kommer rimligtvis även i fortsättningen ligga på Israel.

Se t ex på Sverige - här gick ju nyligen Centern ut och ville belöna Fatah med en egen stat.

Länken kom via Elder of Ziyon.

Läget i Syrien

 CNN skriver om vad som händer i Syrien:

 Al-Assad's rallying cry is that only he can protect the country's minorities: Christians like the man I met at the airport, Alawite like himself, about 15% of the population. He keeps the ethnic Kurds, a little less than 10%, on his side by courting their biggest tribes. 
 It's a tactic that's working. The Kurds don't back him, but they haven't turned against him as they did against his father. The Alawites who make up most of the officer corps in the army are still loyal, as are the Christians.[...] 

 Several Westerners with detailed knowledge of the country expressed their frustration with the opposition, too. Why don't they reassure the minorities they won't face retribution once al-Assad is gone? they ask.

Svårt dilemma för en utomstående betraktare. Om Assad faller kommer Iran att förlora en stark allierad. Hizbollah kommer bli mer isolerat. Men det muslimska brödraskapet kommer troligen att få styra över ännu ett land, vilket innebär att Mellanösterns kristna måste fly från ännu ett land.

För den som är intresserad av vad som händer i Syrien rekommenderar jag twitterkontot @syriennyheter.

24 jan. 2012

SVTs översättning: Olycksfall i arbetet?

Det här är en gammal artikel, men jag kan inte smälta detta så jag måste blogga om det. Lisa Abramowicz skriver på Newsmill: Därför anmäler jag "Gazas tårar" till granskningsnämnden
Enligt SVTs talespersoner är det en ”antikrigsfilm”, men den visar bara en sida och det på ett synnerligen demoniserande sätt. Det är en mycket stark och obehaglig film om Gaza-barnens lidande under kriget.
Men filmen har inget antikrigstema utan har egentligen bara ett budskap: "Judarna är barnamördare".

Det vill säga att judar medvetet och avsiktligt gått in i Gaza för att mörda barn och för att skapa så mycket förödelse och lidande som möjligt för just dem. Jag använder ordet judar, för att det är vad som sägs gång på gång i filmen "yahoud"(arabiska för judar), något som SVT av någon outgrundlig anledning översätter som "Israel" och "israeler". Man undrar varför?
Ja, varför översätter SVT "judar" till "israeler"? Kanske för att det annars blir ganska svårt att visa en film som "Tears of gaza". Bilden av judar som barnamördare är en traditionell antisemitisk stereotyp.

Det är hedervärt att Abramowicz agerar. Men satsa inga pengar på att granskningsnämnden kommer fälla "Gazas tårar".

Antirasisterna är selektiva. Främst handlar det om vem som är stark och svag, sedan kan man prata om rasism. Israelerna är starka, palestinierna svaga. End of story.

Men betänk detta inför förintelsens minnesdag den 27e januari. På SVT sänds dokumentärer vars bärande tema är att judarna medvetet dödar barn. Har vi hört den förut?

Gazas tårar finns på Yotube. Även här är "yahoud" översatt till "israel":



Svensk polis kan bara bli bättre

Johanne Hildebrand skriver om polisens kris i Svenska Dagbladet:
Den organiserade brottsligheten breder ut sig och blir allt mer professionell, i Malmö skjuts folk ihjäl och brevbärarna vågar inte dela ut posten på vissa gator.
Men trots att det finns 20 000 poliser i Sverige, fler än någonsin, och politikerna skjutit till miljarder är handläggningstiderna skrämmande långa och myndigheten verkar befinna sig i någon form av kaos. DN avslöjar i en granskning av polismakten att inte ens tre av hundra stölder klaras upp. [...]
”Det är en tung verklighet vi har och en ruggig misshandel av de resurser som faktiskt finns. Ändå handlar det inte om kärnfysik utan bara om sunt förnuft, säger Kenny, polis i Malmö sedan 38 år.
Polismyndigheterna i Skåne är näst sämst i landet, upppklarningsprocenten ligger på 15 procent, bara Stockholm är sämre på 14 procent.
Hildebrand skriver också om vad som polisen gör fel:
Bristen på uppklarade brott beror på brist på utredare. När högarna med ärenden växer plockar man in unga, icke utexaminerade poliser som utredare. Denna nödlösning gör att de snabbt tappar arbetslusten, eftersom allt de vill är att åka radiobil och arbeta på gatorna.
”Förr hade vi en förundersökningsledare på 30 utredare, idag har vi 15 förundersöknings- ledare på fem utredare. Men när vi fick en ny ledning blev åtgärden att byta rum med varandra för det skulle öka kvaliteten på utredningarna.”
Att få några uppgifter från en avdelning i samma hus kan ta dagar, samarbetet med Europol fungerar däremot utmärkt, det går mycket snabbare att få information från Bryssel än från avdelningar i samma stad.
Enligt Kenny krävs fler riktiga poliser och färre jurister och chefer. Enligt rikspolischefen krävs mer spetskompetens. Det enda positiva man kan säga är att utvecklingspotentialen är god.
Men för att saker och ting ska bli bättre måste krisen uppmärksammas. Jag bloggar om detta för att det är så anmärkningsvärt att någon faktiskt bryr sig.

Alliansen har sopat rättsfrågorna under bordet. Trots att det är en fråga som engagerar många har man hanterat det med vänsterhanden.

Det handlar om ett långt förfall som gjort att polisen är som det är. I grund och botten handlar det om ideologi. Socialdemokraterna har inte prioriterat polis och hårda straff utan trott att brott går att lösa med socialpolitik.

Det är skrämmande att tänka på hur illa det är och hur lite denna fråga diskuteras.

Svensk tidning uppmärksammar Jerusalems mufti

Detta är faktiskt en stor nyhet: En svensk tidning citeras något av det som sägs på arabiska på palestinsk TV. Det handlar om en kristen tidning, men ändå. Världen idag: Jerusalems mufti i anförande under Fatahs årsdag "Muslimer måste döda judar"
När muftin Muhammed Hussein talade vid högtidsdagen för Fatahrörelsen citerade han ur den muslimska traditionen Hadith, som tillskrivs islams grundare Muhammed:

”Förlossningens dag kommer inte att komma förrän ni bekämpar judarna. Judarna ska gömma sig bakom stenar och träd. Då ska stenarna och träden ropa: Å muslim, Allahs tjänare, det är en jude bakom mig. Kom och döda honom!”

Innan muftin höll
sitt anförande anförde en mötesledare en annan muslimsk lära – att judarna härstammar från apor och grisar:

–Vårt krig mot avkomlingarna till apor och grisar är ett krig av religion och tro.
Det skrivs oerhört mycket om Israel-palestinakonflikten i svenska medier, men urvalet är oerhört snävt. De palestinska ledarna kan säga vad de vill på arabiska, och det gör de också.

Muftin har nu försökt göra avbön. Han menar att det han sa inte kan sättas i dagens politiska kontext - han bara citerade en religiös text. Men Palestinian Media Watch har granskat honom igen:
the words he chose to provide a context for the Hadith show that he quoted this Hadith that anticipates Muslims killing Jews, to make it relevant for the current Palestinian-Israeli conflict.

The Mufti introduced the Hadith by referring to the "47 years" of Fatah's and the Palestinian "revolution," thus placing the Hadith in today's context. He then added that this is a "reliable Hadith" from the reliable collections and part of accepted Islamic law and belief.
Kommer någon mer tidning följa Världen idag? Skulle inte tro det - trots att en av palestiniernas högsta religiösa auktoriteter uppmanade till mord på judar på officiell palestinsk tv.

Palestinska myndigheten emottar för övrigt stora mängder bistånd från Sverige.

Länken kom via Julia R på Facebook.

23 jan. 2012

Kritiserade Hamas, blev knivhuggen

För en tid sedan kritiserade Mahmoud abu Rahma Hamas. Som en följd av detta blev han knivhuggen. Global Post skriver att han nu lämnat sjukhuset:
Palestinian activist Mahmoud abu Rahma was released from the hospital Wednesday after he was stabbed and critically wounded last week. 
Rahma is the director of international relations at the Gaza Strip-based Al Mezan Center for Human Rights, and is known for speaking out against Palestinian militants and leaders, The Los Angeles Times reported.  
His masked attackers approached him on Friday night as he left his brother's home in Gaza, and stabbed him in the back, leg and shoulder. They remain unknown. 
According to Al Mezan, Rahma was also attacked on Jan. 3 outside his own home, but he was not injured, The Jerusalem Post reported.
"Abu Rahma has received many threats on his mobile and email, including messages threatening his safety and life," Al Mezan Center said in a statement released Wednesday.
The attacks were most likely motivated by a recent article the activist penned for Maan News Agency, an independent Palestinian news source, titled "The Gap Between Resistance and Governance."
The piece criticized Palestinian government officials and resistance movements for silencing critics, detaining and torturing political opponents, and endangering civilians by placing military stations in residential neighborhoods, the Times reported. 
SvDs korrespondent Bitte Hammargren har på twitter noterat att abu Rahma blivit knivhuggen. Men det är inget som letat sig in i hennes krönikor.

Det här med bristen på demokrati i den palestinska rörelsen är inget gångbart tema för krönikor i de etablerade mediekanalerna.

Polisens kris borde skapa debatt

Peter Wolodarski skrev nyligen om rikspolischefens framträdande på Folk och Försvar i Sälen:
Aldrig tidigare har han talat så tydligt om svagheterna inom svensk polis. Svensons problemanalys sammanföll i stora delar med den skarpa kritik som framförts i denna tidning och i de senaste årens granskningar från JO, ESO och Riksrevisionen. 
Rikspolischefen talade om oacceptabla handläggningstider. Han underkände de poliser som arbetar efter kvantitativa mål – som att sträva efter ett visst antal anmälda brott eller ett visst antal utandningsprov i trafiken. Och han pekade på omfattande och anmärkningsvärda skillnader i produktivitet. […]
Han underkände nuvarande organisation med 21 självständiga länspolismästare som inte tillsätts av rikspolischefen utan av regeringen. Organisationen gör att han själv saknar ett mandat att agera. Och rapporteringsgångarna är allt annat än raka. 
”Det är skit”, sade han, att han inte kan göra mer för att få rätsida på situationen i Malmö och laglösheten på vissa gator. Länspolismästaren i Skåne fick underkänt: ”Det är bara att se till att vi tar makten över de gatorna. Det är inte så himla svårt.” Han påpekade vidare att det är åt skogen att polisen har 800 olika IT-system. Men så blir det när man har 21 polismyndigheter som fattar egna beslut.
Och som ett svar på detta kom siffror i DN: Polisen klarar upp färre brott trots nya miljarder
De senaste åren har polisen genomfört en av de största personalrekryteringarna i modern tid. Anslagen i statsbudgeten ökade med över 25 procent mellan 2006 och 2011. 
Ändå har andelen uppklarade brott under perioden stått och stampat på samma låga nivå. Förra året klarade rättsväsendet upp 16 procent av de anmälda brotten, vilket till och med är en minskning med en procentenhet jämfört med år 2010. 

Min reaktion: Kan ett samhälle ens fungera när polisen klarar upp 16% av de anmälda brotten? 

DN och Peter Wolodarski ska ha en stor eloge för att detta uppmärksammas. För i övrigt har det varit öronbedövande tyst. Rättspolitiken är ingen stor fråga i politikernas och mediernas Sverige.

Detta spiller över på alliansregeringen och Beatrice Ask. Här har oppositionen en viktig roll att fylla. Men de verkar inte heller särskilt bekymrade över att polisen klarar upp 16% av de anmälda brotten.

PS: En spontan reaktion är att det vore bättre att ha en polisorganisation istället för 21? Eller tänker jag fel?

22 jan. 2012

Flytt till Blogger

Jag har som ni kanske märker flyttat bloggen från svansbo.se till blogger. Blogginlägg och kommentarer från ett år tillbaka har följt med.

Både twitter och bloggen finns nu under mitt "artistnamn" pophöger. Det känns tydligt och bra. Jag jobbar inte inom politiken och känner därför ett behov av att tydligare avgränsa politiken från min yrkesmässiga roll.

Hoppas detta ska fungera bra!

20 jan. 2012

FPare vill följa C, missar avgörande detalj

Nyligen gick centerpartiet ut och sa att Sverige bör erkänna Palestina utifrån 1967 års gränser så att de kan förhandla om gränser med Israel. På gårdagens DN Debatt gör fem folkpartister en liknade tabbe:
Vi vill stärka de konstruktiva och modererade palestinska krafterna med Abbas i spetsen. Genom att stödja dessa demokratiska krafter belönar vi och omvärlden Palestina för det arbetet de gör för att åstadkomma fred. Och ett första steg på den vägen vore att rösta ja till deras FN-ansökan.

Vi liberaler har en tradition av att bistå demokratirörelser, tidigare i det ockuperade Baltikum och i Östeuropa, i dag på Kuba och i Vitryssland. De palestinier som kämpar för demokrati och en fungerande rättsstat förtjänar ett starkt stöd från Folkpartiet.

Jag håller helt med att de palestinier som kämpar för demokrati bör ha stöd av FP. Men då bör man inte stödja Fatah, för de är inte demokrater.

Mahmoud Abbas har inte längre något demokratiskt mandat, hans tid har gått ut. Men han sitter kvar ändå. I de palestinska områdena finns ingen pressfrihet eller demokrati. Den palestinska staten ska baseras på sharia och användas till att trappa upp konflikten legalt. Utöver detta så ska alltså Abbas regera tillsammans med Hamas.

Jag vet att Abbas själv säger sig vara demokrat. Men det finns ganska många diktatorer som säger sig vara demokrater.

Fredrik Malm sa något utmärkt: Först fred med Israel, sen en palestinsk stat. Men det vill inte FParna. Istället vill man belöna antidemokrater med en stat, i demokratins namn.

Till sist en tragikomisk passage ur artikeln:
Han (Abbas) tog stora risker gentemot den egna oppositionen när han mötte Israel för samtal i Jordanien, ett möte som sägs ha gett vissa positiva resultat.

Abbas vägrade först förhandla med Israel under lång tid, trots inbjudan från Israel. Sedan gick han till FN för att runda förhandlingar. Nu gick han nyligen med på att träffa Israel. Men han hotade implicit med terror om inte Israel uppfyllde hans krav - och detta innan mötet.

Ser man detta som att ta risker för demokratin så har man en intressant demokratisyn.

17 jan. 2012

Youtube stoppar granskning av Fatahs antisemitism

Barry Rubin skriver på sin blogg intressant om media bias mot Israel: The Three Rules of Western Discourse and Why The Media Must Always Blame Israel. En passage uppmärksammar en särskilt intressant händelse:
While some stories are distorted or even at times fabricated, others aren’t mentioned at all. For example, at the early January event marking the anniversary of Fatah, the ruling party in the Palestinian Authority (PA), the official imam–the highest-ranking Muslim official in the PA who was appointed by PA leader Mahmoud Abbas, Muhammad Hussein, cited the Islamic hadith, attributed to Muhammad, that on the day of resurrection all Jews would be murdered.

In the same official Fatah rally, the man who introduced Hussein said: “Our war with the descendants of the apes and pigs [i.e., Jews] is a war of religion and faith.”

Yet supposedly we live in an era that is hyper-sensitive to religious slurs. Let the most obscure Protestant minister in America threaten to burn a Koran and it becomes a global headline. But if the highest-ranking Palestinian cleric calls for genocide against the Jews (or the Muslim Brotherhood leader publicly call for the destruction of the United States) it isn’t even reported.

Och när Palestinian Media Watch uppmärksammar detta grova utfall blir de anmälda för "hate speech", och stoppade av Youtube - igen. Palestinian Media Watch skriver om detta
In response to yesterday's PMW video-bulletin which showed the PA Mufti's speech that Muslims' destiny is to kill Jews, YouTube has frozen PMW's account. All PMW videos are working except this one but the account is frozen and PMW cannot upload new videos for the next two weeks.

We have uploaded the video to a different server and it can now again be viewed from PMW's website.

Här nedan klistrar jag in Vimeo-videon med Fatahs religiösa ledare som uppmanar till mord på judar. Fatah anses vara moderata och demokrater och emottar stora mängder bistånd - bland annat dina och mina surt förvärvade slantar:


Anna Ekström har bloggat om händelsen och hittat många antisemitiska videor som finns öppet på Youtube. Hon noterar också att en liknande kampanj förts mot Elder of Ziyon.

 

16 jan. 2012

Terror-Tamimi på turné

Per Gudmundson skriver på sin blogg: Terrorapologeten Azzam Tamimi stamgäst i Sverige.

För några år sedan när Azzam Tamimi bjöds in till Sverige blev det stora rubriker på grund av hans oblyga försvar för palestinsk terrorism. […]

Islamiska Förbundet i Sveriges stora konferens under julhelgen för några veckor sedan framträdde Azzam Tamimi igen (något som aldrig nämndes i förhandsannonseringen). […]

Och idag framträdde Azzam Tamimi i Malmö. Arrangör var Palestinska rättvisecentret, som i inbjudan (enbart på arabiska) noterade att föreläsningen hålls för att "fira årsdagen av segern i Gaza och för att stå emot den sionistiska enhetens aggression".

Jag hittar inte en enda rubrik.

Islamiska förbundet skriver på sin hemsida att de "följer medelvägen i Islam och förkastar all form av våld, överdrift och extremitet"

Vad är det som är fel, är det Azzam Tamimi eller är det islamiska förbundets syn på "medelvägen i Islam"?

Det är alarmerande att ingen granskning sker av radikaliseringen bland svenska muslimer. Gudmundson skrev nyligen om "ytterligare ett exempel på hur extremister tycks röra sig helt obehindrat i islams mittfåra".

Vi hade ganska nyligen ett större terrordåd i Stockholm. Givet detta kan man tycka att det är relevant, kanske till och med livsviktigt att granska terrorfrämjande element i Sverige.

Anna Ekström bloggar i alla fall.

15 jan. 2012

AFA misshandlar Eskilstunaliberaler

Denna nyhet kom den 6/1 sedan i Eskilstunakuriren:
Fyra svartklädda personer ska ha misshandlat en man på Kriebsensgatan 4 på torsdagskvällen. Sparkar ska ha utdelats medan mannen låg på marken.

Misshandeln avslutades när en kvinna ropade till förövarna och ringde polisen. Enligt kvinnan fanns flera vittnen. Förövarna flydde snabbt från platsen. Misshandeln inträffade strax innan 20.

Den misshandlade mannen fördes med ambulans till sjukhus. Det är oklart vad han fick för skador.

På fredagsmorgonen hade polisen inte fått fatt i några misstänkta gärningsmän för misshandeln.

Bloggen Hemma hos POS berättar mer om händelsen:
Häromkvällen var jag på politiskt möte mitt i Eskilstuna med Liberala Partiet (LP). Mycket till möte blev det inte, för flera som skulle komma hade fått förhinder, så vi var bara tre personer. Så i stället blev det en stunds glad samvaro. Så skildes vi åt vid halv åttatiden, och jag gick till mitt stamhak för en öl och en matbit och de båda andra vandrade iväg mot centralstationen. Det skulle de inte ha gjort. Båda blev misshandlade av fyra anonyma medlemmar av Antifascistisk aktion (AFA) och en av dem fick tillbringa natten på sjukhus. […]

Och ett par dagar senare fick en annan av mina kamrater en handskriven lapp i brevlådan med denna lydelse:
Som du antagligen vet så misshandlades två medlemmar i ditt parti efter torsdagens distriktsmöte. Detta var endast en liten försmak på vad som kommer att hända om ni gör några fler försök att etablera er i Eskilstuna. Vi kommer aldrig att acceptera liberal politik eller andra angrepp på arbetarklassen, och detta kommer inte att passera er obemärkt förbi.

Vi ger er nu en chans att lägga ner all politisk verksamhet. Om ni inte gör detta kanske just du blir nästa person att bli fysiskt påmind om konsekvenserna av att bedriva en arbetarfientlig politik.

Antifascistisk Aktion


AFA har länge misshandlat Sd-medlemmar och sympatisörer. Samma behandling får alltså andra meningsmotståndare, vilket inte är så konstigt. AFA är antidemokrater som slår ned motståndare med våld.

Kopplingar finns till vänstern, som Fredrik Segerfeldt tar upp:
AFA tillhör den våldsbejakande vänster som livnär sitt hat på den typen av texter som Åsa Linderborg och hennes redaktion skriver och publicerar på daglig basis, som sprider uppfattningen att liberalism och ett borgerligt maktinnehav är en attack på arbetarklassen.

Även SvDs ledarblogg har uppmärksammat händelsen.

C: Politiska poäng eller fred i mellanöstern?

Idag skriver Kerstin Lundgren, utrikespolitisk talesperson för c, att det är dags för sverige att erkänna Palestina som stat.

En kort tillbakablick: Israel ockuperar västbanken sedan man tagit denna mark i försvarkrig mot Jordanien. Sedan dess har man strävat efter att lämna ifrån sig marken till en palestinsk stat, samtidigt som man själv kan leva i säkerhet. Rick Richman på Commentary Magazine gjorde nyligen en tillbakablick över den senaste tidens händelser:

There was July 2000 at Camp David, when Israel offered a state on substantially all the West Bank and Gaza, with a capital in Jerusalem, and they turned it down. There was January 2001, when they turned down the Clinton Parameters, refusing a state again. […]

In September 2008 there was another offer of a statewhich they turned down again. In May 2009 they set “preconditions” for the democratically elected government of Israel to talk to the unelected aged leaders of sclerotic Fatah, saying they would do nothing further since they had a “good reality” in the West Bank. Since then, they have occupied themselves with seeking UN resolutions.


Fatah har alltså tackat nej till tre fredsavtal. Dessutom har man sagt nej till förhandlingar och istället valt att gå till FN för att trumfa igenom sin stat, utan att behöva göra upp med Israel. I detta läge vill nu centerpartiet erkänna palestina.

Sen är det en sak som jag faktiskt inte förstår. Centern vill erkänna palestina utifrån "1967 års gränser, med överenskomna landbyten". Så här skriver Lundgren:

En tvåstatslösning utifrån 1967 års gränser, med landbyten och Jerusalem som huvudstad för två stater har varit utgångspunkt för fredssamtal under årtionden.

Jo, precis. En utgångspunkt för fredssamtal. Som palestinierna vägrar delta i. Hur ska man kunna erkänna en stat "med överenskomna landbyten" utan att palestinierna sätter sig ned och kommer överens med Israel? Själva idén med palestiniernas FN-ansökan är ju att runda förhandlingar?

Så här kommenterar Kerstin Lundgren den tid som har passerat:

Det faktum att fredsprocessen pågått under så lång tid utan en lösning visar att dagens situation inte ger avgörande förutsättningar för fred. […]

Men efter den långa tid som ockupationen pågått, och med alla de förändringar på marken som ägt rum under tiden, har berörda kunnat misstolka omvärldens agerande som ett tyst medgivande för en de facto annektering av palestinska områden.


Man skulle också kunna se omvärldens agerande som ett tyst medgivande för palestiniernas vägran till fred. Att erkänna Palestina idag är att belöna detta obstruerande.

Mellanösternpolitiken är idag ganska enkel. PLO, Palestinian Liberation Organisation, strävar efter att Israel ska upphöra. När man pratar om "liberation" menar man inte västbanken, man menar hela Israel.

På engelska ger man flyktiga löften om att man övergett denna linje, på arabiska är man glasklar med att man inte har gjort det. En stor del av västvärlden blundar för detta och lägger istället pressen på Israel. Varför det är så här är en fråga för kulturvetare. Det finns ingen rationell förklaring.

Vill man ha fred i mellanöstern gäller det att se fakta. Israel vill ha fred. Palestinierna vill det inte. Därför måste man sätta press på palestinierna.

Det vill nu inte Centerpartiet. En gissning är att det handlar om politisk positionering. I Sverige finns det ett parti som är relativt Israelvänligt - Folkpartiet. Alla andra är Israelkritiker/Israelfientliga. Vad man då ska vinna på att ha samma ståndpunkt som den absoluta majoriteten vet jag inte.

Det är upplysande för de som bryr sig om Israel i alla fall. Dessutom säger det en hel del om integritet och om att våga ta ställning.

UPPDATERING: Centern får kalla handen av sina allianskollegor. Fredrik Malm säger det självklara - först fredsavtal, sedan en stat. Men det gäller inte för centern.

Oerhört glädjande att Fp är så tydliga i denna fråga.

12 jan. 2012

Jihadist undervisar i Linköping

Per Gudmundson skriver om en Mikael Osman Nilsson, konvertit till islam och verksam i Linköping:
Han är muslimsk ungdomsledare, fängelseimam, föreståndare för en islamisk församling i Linköping, omtyckt föreläsare och ordförande för ett nätverk där en hel rad muslimska församlingar och organisationer menar sig "förmedla den sanna bilden av Islam".

Och, kan jag avslöja idag, han kallar Usama Bin Ladin för "käre bror", hyllar talibanernas attacker i Afghanistan, manar till stöd för mujahedinerna i Tjetjenien, sprider vapeninstruktioner och jihadpropaganda, förespråkar införandet av den hårda sharia-lagen även i Väst, postar nashider till Abu Musab al-Zarqawis ära, har kontakt med internationella jihadister, samt säger sig vilja dö som martyr i samma mening som han prisar al-Qaidas krigare.

Han är ytterligare ett exempel på hur extremister tycks röra sig helt obehindrat i islams mittfåra.

Mikael Osman Nilsson, född 1963 och bördig från Umeå men verksam i Linköping, konverteradetill islam för två decennier sedan och är idag en religiös ledare som arbetar med ungdomar och kriminella. Han arbetar på Skäggetorps Islamiska Kulturcenter i Linköping, men har även föreläst i Stockholm, Uppsala och Malmö.

Osman Nilsson har tidigare uppmärksammats i Corren om sitt arbete med kriminella. Kanske inte helt rätt man för jobbet?

Detta borde uppmärksammas i Linköping.

9 jan. 2012

Viktigt om palestinska flyktingar

Jag har skrivit ganska många gånger om de palestinska flyktingarna och deras situation i arabvärlden. Men ord kan inte göra ett fenomen levande, till det är film och vittnesmål bättre.  
 
Filmen ovan heter Apartheid in the middle East. Den är lång och lite seg, dessutom har den ett riktigt cheesy slut. Men den innehåller något mycket viktigt - vittnesmål från de palestinska lägren.  
 
Människor berättar i filemn om den desperation dom känner för sin situation. Palestinierna utsätts för officiellt sanktionerad diskriminering, och det benämns i filmen som apartheid.  
 
Mina tankar går till de modiga människor som framträder i denna film. Gissningsvis tar de en mycket stor risk. De kommer från en odemokratisk miljö och försöker avslöja en politisk skandal. Tror ni det ses med blida ögon av t ex deras bröder i arabförbundet?  
 
Jag gillar inte slutet på filmen, då filmskaparen kontrasterar situationen i lägren med situationen i Israel. Palestiniernas situation är svår nog att uppmärksammas utan att göras till politiskt slagträ.  
 
Filmen är producerad av Standwithus som också är delaktiga i Danny Ayalons utmärkta filmer om mellanösternkonflikten. Kul ändå att se att israelvänner går på offensiven.  
 
 

8 jan. 2012

Bäst musik just nu - Januari

En trevlig sak med nyår är alla årsbästalistor. En som jag har gått igenom med stor behållning är Pitchforks The Top 50 Albums of 2011.

Jag håller också regelbundet koll på Pitchforks lista "Best new music".

I och med den nya versionen av Spotify har det blivit möjligt att lägga till appar. Jag har installerat Pitchforks app, men även We are hunted.

Eftersom det har varit härlig ledighet har jag hunnit gå igenom alla mina spelllistor och uppdatera dem med ny spännande musik. En spännande upptäckt har varit Destryoers - Kaputt. En annan skiva jag lyssnar mycket på nu är Wild Beasts - Smother.

En som jag precis lyssnat sönder är Real Estate - Days. En annan favorit är John Maus - We Must Become the Pitiless Censors of Ourselves.

Det är fantastiskt vilken utvecklingen musiken har fått genom Spotify och iPhone. Jag hittar något intressant och kan omedelbart få tillgång till den, spara ned den lokalt på min telefon och lyssna på den. (Som hörlurar använder jag självklart a-jays - oslagbara.

iPad och tidningsköp

Innan jul köpte jag mig en iPad 2. Det är en fantastisk produkt och den har förändrat min mediekonsumtion en del.

Jag gillar långa lördagsfrukostar med tidningsläsning. Tidigare har jag sprungit ut, letat en öppen affär i Linköping (funkar bra på lördagar), burit hem, läst och burit ut till pappersinsamlingen. Men jag tycker tidningar är ganska otympliga, och de känns faktiskt omoderna.

På iPaden kan man läsa artiklar på ett bekvämt sätt. Man kan också köpa tidningar och få tillgång till dem direkt. Jag har provat det och tänkte skriva ned mina reflektioner.

DNs iPad-app är faktiskt väldigt bra. Den använder Apples standard för tidningar och hamnar alltså i "tidningsstället" som följer med iPaden. Jag tycker man får en mycket bra överblick av innehållet, det är kul att läsa artiklarna. Appen är riktigt snygg.

Det enda som svider är priset - 22 kr. På helgerna är den billagare än lösnummer (tror jag). Men det känns väl dyrt med 22 kronor för en digital tidning. Jag drar mig för att köpa mer nummer av DN på grund av priset. Om det kostade runt en tia skulle jag gärna köpa fler nummer.

Hursomhelst har jag fått en positivare bild av DN genom iPadappen.

Jag har också provat att köpa Aftonbladets iPad-app. Ett nummer av tidningen kostar 15 kr. Mer humant men fortfarande något dyrt. Även denna app är riktigt välgjord, men det jag saknar är en möjlighet att få upp artiklarna med flera spalter över skärmen. Nu kan man bara få upp en "kolumn", vilket jag tycker är störande.

Jag har inte provat att köpa SvD, såvitt jag har sett har de endast PDF-versioner av sin tidning. Det känns inte bra nog, enligt mig. Man måste formatera om artiklarna så de är naturligt anpassade för iPaden. Dessutom har SvD Bitte Hammargren - jag klarar inte av att läsa hennes artiklar om mellanöstern.

DI skulle jag gärna läsa men deras prissättning är ännu högre, 28 kr per nummer.

Hursomhelst, iPaden är en fantastisk plattform för att läsa artiklar och konsumera media. Min benägenhet att köpa tidningar har ökat genom att jag skaffat min "padda". Det är något helt annat att ha en hel tidning framför sig mot att klicka runt på webben. Presentationen är mycket viktig.

Många tidningar har varit väldigt tidigt ute med sina iPadappar. Det dröjer ett antal år innan detta har blivit mainstream. Men jag tror verkligen detta är framtiden.

En annan sak som är mycket kul är apparna Flipboard och Zite (tack Fredrik W för tips). Flipboard har världsnyheter som är intressant att bläddra igenom. Zite är ett personaliserat magasin där man bestämmer själv vad man vill läsa om, och genom "likes" anpassar sig tidningen mer och mer till en själv.

Jag tror svenska tidningar måste sänka sina priser för att kunna konkurrera med appar som Flipboard och Zite. Risken är att mediekonsumenter går runt dem och skapar sig andra källor för nyheter på grund av den höga kostnaden.

PS: Till er som funderar på att köpa en iPad 2 - kolla en extra gång på skärmen. Jag blev själv ganska besviken på upplösningen. Ipad 3 kommer snart och sägs ha en högre upplösning på skärmen.

Palestinier förtrycks i Jordanien

Elder of Ziyon skriver om de palestinier från Gaza som bor i Jordanien:
Al Quds al Arabi has an article about one of the most discriminated groups of Palestinian Arabs - the Gazans of Jordan.

Most of Jordan's Gazans fled there in 1967 because they or their parents didn't want to live under Israeli rule. Unlike the West Bank Palestinians who Jordan naturalized in 1949, these Palestinians from Gaza have been treated as if they don't exist.

There are over 100,000 Gazans in Jordan.

The article talks about Mohammed Khalil Shami, born in Aqaba in 1969, who has never left Jordan in his life. When he returned with his family on vacation in a nearby town, he was stopped at a checkpoint that other Jordanians could sail through. He was held for several hours.

Instructions from Amman on how to treat Gazans at any point in time are arbitrary and secret. In this case, Shami complained about how he could be treated like foreign spies when he has lived in Jordan his whole life?

People of Gazan descent in Jordan have restrictions on land ownership, business ownership and jobs. Some register their businesses under the names of Jordanian friends.

Shami says that Gazans in Jordan are "the living dead."

Det är djupt beklagligt att palestiniernas situation i arabvärlden inte uppmärksammas när det är sådant extremt fokus på mellanösternkonflikten. Miljoner människor hålls i flyktingläger för att användas som brickor i ett politiskt spel.

6 jan. 2012

Hamas: Gaza ej ockuperat, Amnesty och FN fortfarande emot?

Från Ynet:
Senior Hamas member Mahmoud al-Zahar dismissed a statement made by Hamas Politburo Chief Khaled Mashaal, who claimed recently that the group will hold mass rallies against Israel within the Gaza Strip.

"Popular resistance is inappropriate for the Gaza Strip," al-Zahar said. "Against whom exactly would be rally? Such resistance would be fitting if Gaza was occupied." However, he claimed that all forms of resistance – including the armed kind – are appropriate for the West Bank, as it is "still under occupation."

Elder of Ziyon har bloggat om att både Amnesty och Human Rights Watch ansett att Gaza är ockuperat av Israel, även efter de dragit sig tilbaka. UN Watch har pekat på att även FN har denna inställning.

Kommer de gå emot Hamas och vidhålla att Gaza är ockuperat?

5 jan. 2012

Har småpartierna existensberättigande?

Henrik Alexandersson ställer en viktig fråga på sin blogg: Har centern något existensberättigande?

Han tar upp centern som exempel och svarar nej på den frågan. Jag håller helt med. Det var liknande saker jag framförde till en högre c-tjänsteman som jag träffade under en lätt berusad kväll för ett tag sedan.

Tjänstemannen var väldigt besviken på fp och tyckte att c tog ett stort ansvar för att hålla ihop alliansen m m. Jag var lite lätt dryg men ärlig och sa till tjänstemannen att det inte syns utåt. Jag sa också att centern hade massor med bra personer men att det hände för lite. Man kan inte rösta på ett parti för att man hoppas att de liberala krafter ska sluta låtsas.

Och precis som Henrik Alexandersson skriver känns det som den enda konsekvensen av Annie som partiledare blev att hon tog avstånd från många av sina liberala ståndpunkter. Precis som Federley.

För kd är svaret samma - de har inget existensberättigande. De ägnar sig åt att tjabbla internt istället för att ägna sig åt politik. De skulle kunna bli framgångsrika om de körde en värdekonservativ linje, men det vill inte partiet.

Så till fp. De har faktiskt egna frågor. De driver en liberal ekonomisk politik. De är israelvänner. Nackdelarna med partiet är en förmyndarlinje i folkhälsofrågor samt en okritiskt eu-positivism. Men det finns faktiskt skäl att välja fp.

Det där inte moderaternas fel att småpartierna är små. Det är deras eget ansvar. De har för det mesta ingen tydlig politik, och kommunicerar för dåligt. Då blir det så här.

1 jan. 2012

Turkiet dödar 35 kurder, Amnesty protesterar

Från Amnesty:
Amnesty International kräver att de turkiska myndigheterna omedelbart inleder en utredning av militärens flygattack mot mål i sydöstra Turkiet nära den irakiska gränsen. Attacken har krävt minst 35 civila dödsoffer. Inga militära mål rapporteras ha träffats. […]
Flygattacken ledde till att cirka 35 människor dödades i närheten av byn Uludere. Minst 18 av dem var barn, den yngsta uppges ha varit tolv år. Tjugonio personer ska ha tillhört samma familj.

- De turkiska myndigheterna måste vidta åtgärder för att förhindra sådana attacker och de anhöriga till offren måste kompenseras, säger Nicola Duckworth.

Gurgîn Bakircioglu twittrar om händelsen:
Israel dödar 9 turkar. Världen ryter till. Turkiet flygbombar 36 ungdomar. Axelryckningar. Noll solidaritet när förövarna inte är israeler.

Nordic Dervish skriver.