29 sep. 2011

Trött på dysterkvistar

HAX skriver på Nyheter24: Det här kommer gå åt helvete
 EU:s ledare bygger vidare på ett politiskt lappverk för att få ordning på euro-krisen. Det kan de fortsätta med för evigt – utan att lyckas.

Problemet är nämligen valutasamarbetet (EMU) och den gemensamma valutan (euron) i sig.

Man skapade ett system där länder med olika ekonomier, olika förutsättningar och olika politiska prioriteringar måste ha samma ränta och samma valutakurs. Den idén var dömd att misslyckas redan från första dagen.

Men, nu är vi alltså där. Och allt politikerna kan göra är att pumpa in mer och mer skattepengar i ett svart hål. Är det inte Grekland, så handlar det om Italien, Spanien, Portugal eller kanske Belgien. Det går inte att se något slut på eländet.

Men även om EU klarar biffen går det åt skogen, enligt The Economist:
First, for all the breathless headlines from the IMF/World Bank meetings in Washington, DC, Europe’s leaders are a long way from a deal on how to save the euro. The best that can be said is that they now have a plan to have a plan, probably by early November. Second, even if a catastrophe in Europe is avoided, the prospects for the world economy are darkening, as the rich world’s fiscal austerity intensifies and slowing emerging economies provide less of a cushion for global growth. Third, America’s politicians are, once again, threatening to wreck the recovery with irresponsible fiscal brinkmanship. Together, these developments point to a perilous period ahead.

Johan Norberg skriver också om EU och menar att vi står på gränsen till en avgrund.

Det känns som alla tävlar i att måla fan på väggen just nu. För liberaler tycker jag det är lite besvärande, särskilt Johan Norberg. Han var tidigare optimismens fanbärare - nu liknar han mer en cynisk besserwisser.

Jag säger inte att han har fel. Men det är en del av den liberala själen att se positivt. Jag är faktiskt lite besviken på Johan Norberg. Tänker jag fel?

Bosättning eller del av Jerusalem?

För några dagar sedan kom en bekant nyhet. Israel bygger bosättningar i östra Jerusalem. Men är det så enkelt? Jonathan Tobin skriver på Commentary Magazine om Gilo, som denna del av östra Jerusalem kallas:
The first thing that needs to be understood is Gilo is no settlement. Built on the southern border of the city, it was established more than 40 years ago and is the home of approximately 40,000 residents of Israel’s capital. Up until Barack Obama took office, it was not the subject of much, if any comment, by any previous administration. By seeking to force Israel to cease building houses in existing Jewish neighborhoods in Jerusalem, Obama has legitimized Palestinian demands for not only a re-division of the city but also their desire to evict the more than 200,000 Jews who live in those parts that were illegally occupied by Jordan between 1948 and 1967.

Men Gilo är inte bara ett kvarter, den har en särskild betydelse för kampen om Jerusalem:
But Gilo has a special importance that ought to have been remembered by the administration before they sought to make an issue of it. Gilo is more than just another place where the Palestinians wish to push the Jews out. Only a few short years ago during the second intifada, Gilo was the one section of the city that was under constant murderous sniper fire from the nearby Arab village of Beit Jala. Gilo was the laboratory where Palestinian terrorists sought to discover whether they could force Jews into abandoning their homes. They failed. Despite being subjected to murderous attacks for many months, the Jews of Gilo stood their ground and refused to be intimidated. Gilo became one of many symbols of the courage of the Israeli people and their determination to hold onto Jerusalem.

Tobin menar att detta är en tvär sväng i Obamas charmoffensiv mot Israel.

Netanyahus fransk-spanska PR-seger

Evelyn Gordon skriver på Commentary Magazine om hur Netanyahu-regeringen lyckats påverka den europeiska hållningen mot Israel.
Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu is often accused of diplomatic incompetence. And if you think the goal of diplomacy is to be loved, it’s hard to dispute this: Netanyahu is loathed by leaders worldwide.

But if you think the goal of diplomacy is to get other countries to adopt your country’s positions, then Netanyahu has had some surprising successes recently.

Gordon fortsätter:
In July, France became the first European country to publicly adopt a position every Israeli government has deemed essential for Israeli-Palestinian peace, but which Europe consistently refused to endorse: that any agreement must result in “two nation-states,” including “the nation-state of Israel for the Jewish people.”

And last week, one of the most pro-Palestinian countries in Europe not only followed suit, but broke new ground. Addressing the UN General Assembly on Saturday, Spanish Foreign Minister Trinidad Jimenez first declared Spain’s “commitment” to Israel as “a homeland of the Jewish people” – a position Madrid opposed as recently as July.

Then she added something that, again, all Israeli governments have deemed essential for peace, but Europe has never been willing to state openly: Any solution to the Palestinian refugee problem must “be just and agreed,” while also “allowing the preservation of Israel’s current character.” In other words, the Palestinian goal of relocating the refugees to Israel is out.

Intressant och faktiskt en positiv nyhet för omväxlings skull.

28 sep. 2011

Shana Tova - Gott judiskt nyår

Idag är det Rosh Hashana, det judisk nyåret.

Jag har själv ingen judisk bakgrund, men gissningsvis har jag en del judiska läsare.

Idag vill jag önska dem och alla andra judar ett gott nytt år.

26 sep. 2011

Inget krav på judisk stat?

Haaretz rapporterar att Israel nu pressas att släppa kravet på att vara en judisk stat.
As well as being wrapped around the settlements freeze axel, we now seem to be wrapped around the 'Jewish state' axel too," said Martin Indyk, a former U.S. assistant secretary of state for Near Eastern affairs now at the Brookings Institution think tank. [...]

The Palestinians find the idea of Israel as a Jewish state equally indigestible because it appears to give up in advance any "right of return" by Palestinians who fled or were forced to leave their homes as well as to compromise Israeli Arabs.

Elder of Ziyon har gjort en poster som illustrerar freds- och kompromissviljan hos palestinierna:

[caption id="attachment_7487" align="alignnone" width="413" caption="Obama, Abbas och kompromissvilja"]Obama and Abbas - Compromise[/caption]

Palestinierna bryter mot Osloavtalet genom att gå till FN utan förhandling. Det är ett brott som borde resultera i reprimander. Men istället belönas palestinierna genom att pressen ökar på Israel. Absurt, men det är inte första gången.

I ljuset av detta tycker jag det känns oerhört viktigt att Israel har en högerregering som inte ger efter.

Peres hyllar Abbas

I Haaretz hyllar Israels president Simon Peres den palestinska ledaren Mahmoud Abbas:
President Shimon Peres said Monday that Palestinian President Mahmoud Abbas is the best Palestinian leader Israel could work with toward the goal of resuming the peace process.

"I call on my friend, Palestinian President Mahmoud Abbas, who I respect and acknowledge as the best leader Israel will work with, to return to the negotiating table," Peres said Monday at a Rosh Hashanah ceremony with foreign diplomats.

Peres pressed that peace between the Israelis and the Palestinians is possible. "Let's decide the facts in the Middle East reality that is changing before our eyes," he said.
He also called on both sides to adhere to the timetable the Mideast Quartet presented for renewing negotiations and reaching a peace agreement.

Det har höjts flera röster till Abbas försvar den senaste tiden. Bill Clinton förstås, men även här på hemmaplan hyllas Abbas av Israelvänner.

I dagens Corren ekar Ernst Klein Bill Clintons ord - han stöttar Abbas och hans FN-bud och fördömer Netanyahu. Klein menar att även Per Ahlmark delar hans åsikter. Självklar är även Anna Veeder på denna linje.

Jag respekterar alla dessa personer. Själv tycker jag dock Netanyahu har en oerhört viktig poäng när han drar paralleller till Gaza. Även om nu Mahmoud Abbas är trovärdig kan han röstas bort till förmån för Hamas. Vilket är hans folkliga mandat för fred? Simon Peres menar att "There is a clear majority in both nations for the principle of two states for two peoples". Det undrar jag om det stämmer.

Abbas är inte demokratiskt vald och han gör mängder med obehagliga uttalanden. Även om detta är ett spel för gallerierna är han inte ensam. Han har hela PLO och arabvärlden bakom sig. Och där har jag svårt att se att det plötsligt har börjat vimla av fredsvänner.

Men det vore intressant att höra mer om hur alla dessa personer resonerar - skicka gärna länkar!

25 sep. 2011

Fatah: Israel ska utrotas (men säg det inte öppet)

Anna Ekström har översatt ett MEMRI-klipp från Al-Jazeera från den 23e september med Abbas Zaki. Abbas Zaki är medlem av Fatah Central Committe:
När vi säger att ett avtal ska baseras på de här gränserna, då förstår president Abbas, då förstår vi, då vet alla att det större målet inte kan uppnås i ett steg.

Om Israel drar sig tillbaka från Jerusalem, evakuerar de 650 000 bosättarna och river muren – vad händer då med Israel? Det blir slutet för Israel. Vem är nervös, upprörd och arg nu? Netanyahu, Lieberman och Obama – alla de där skitstövlarna. Varför ens ta upp det här? Vi borde alla vara glada att se Israel upprört.

Om vi säger att vi vill utplåna Israel – kom igen, det är för svårt, det är inte [acceptabel] politik att säga så. Säg inte sådana saker till världen. Håll det för er själva. Jag vill ha resolutioner som alla är överens om. Jag säger till världen, kvartetten och Amerika: Ni lovade och ni visade er vara lögnare.

Filmen kan ses nedan:


Detta är ingen konspirationsteori - det är ett officiellt uttalande av en senior representant för Fatah.

Nyheten omskrivs också av Elder of Ziyon.

Kasta sten = icke-våld

Nathan Shachar skrev för några dagar sedan om den nya icke-våldsrörelsen i Palestina. Men i direkt anslutning till denna artikel kom rapporter om stenkastning.

Stenkastning skadade bland annat en baby i ansiktet.

[caption id="attachment_7475" align="alignnone" width="225" caption="Baby skadad av stenkastare"][/caption]

Nu kommer också rapporter om att en man och hans dotter kan ha dödats av en stenkastare.
Asher Palmer, 25, and his 1-year-old son, Yonatan, were killed Friday when their car overturned on Highway 60 near Kiryat Arba. After an initial inquiry, the police denied the possibility that the accident was caused by stones that were hurled at the vehicle by Palestinians. However, evidence revealed in the police's autopsy request suggests that the option was not ruled out completely.

According the request, filed with the Jerusalem Magistrate's Court, investigators who arrived on the scene of the crash found a hole in the car's windshield that appears like it could have been an entry point of a stone. A large, blood-stained stone was found in the car. An analysis showed that it was human blood that stained the stone. The steering wheel was torn, suggesting that it was hit by the rock.

Moreover, "The deceased's face was crushed in the region of the lip, which immediately raised concerns of the possibility that the car accident could have been caused by a rock that was thrown at the vehicle," the request read.

Detta ingår i vad Mahmoud Abbas kallar "popular resistance" och verkar vara helt accepterat som icke-våld. Men det är våld, och ska fördömas.

Men säkerheten då, Wolodarski?

DNs söndagskrönika går ut på att Israel borde säga ja till Palestina. Peter Wolodarski går därmed i polemik med sig själv och DNs ledarredaktion, som tidigare kallat palestiniernas ansökan för "skadlig plakatpolitik".

Peter Wolodarski har hursomhelst lite råd att ge till Benjamin Netanyahu:
Palestinierna har precis som israelerna rätt att få bestämma över sig själva, i en stat med säkra och erkända gränser.

Det borde inte vara kontroversiellt för Israel att erkänna denna principiella rätt och uppgradera palestiniernas status i FN. Tvärtom hänger en sådan utveckling logiskt samman med det israeliska motkravet att palestinska flyktingar från kriget 1948–49 inte har rätt att återvända till Israel, utan i stället får bosätta sig i ett framtida Palestina.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu hade kunnat avdramatisera hela FN-kravet och marginalisera extremister på båda sidor genom att göra gemensam sak med Mahmoud Abbas.

Han hade kunnat säga: Ja, vi har inget emot att palestinierna blir medlemmar av FN, precis som vi har varit i drygt 60 år. Men vi begär ett ömsesidigt erkännande och att de frågor som behöver lösas i förhandlingar (gränslinjer, Jerusalems status, bosättningar) också avgörs där – inte genom våld eller stämningar i den internationella brottmålsdomstolen. Bara genom förhandlingar.

Jag vet inte vad Wolodarski menar mer i detalj, skulle detta vara en förhandlingsstrategi för att avväpna palestinierna? Palestinierna har ju precis rundat förhandlingspartnern Israel.

PLO har för övrigt deklarerat att flyktingarna fortfarande ska finnas kvar, även de som idag finns i Palestina. De har också förklarat att deras ansökan till FN inte är ett slut på konflikten, utan att konflikten kommer fortsätta. Så här sa PLOs libanesiska ambassadör:
When we have a state accepted as a member of the United Nations, this is not the end of the conflict. This is not a solution to the conflict. This is only a new framework that will change the rules of the game.

Palestinierna avser att använda sin nya roll som stat för att dra israeler inför rätta i internationella brottsmålsdomstolen. Så här skrev Abbas i New York Times:
Palestine’s admission to the United Nations would pave the way for the internationalization of the conflict as a legal matter, not only a political one. It would also pave the way for us to pursue claims against Israel at the United Nations, human rights treaty bodies and the International Court of Justice.

Netanyahu förklarade i sitt tal till FNs generalförsamling hur han tänker kring uppmaningarna att lämna Västbanken. Israel har nämligen gjort samma sak tidigare, man lämnade Gazaremsan:
We didn't freeze the settlements in Gaza, we uprooted them. We did exactly what the theory says: Get out, go back to the 1967 borders, dismantle the settlements. […]

Now the theory says it should all work out, and President Abbas and the Palestinian Authority now could build a peaceful state in Gaza. You can remember that the entire world applauded. They applauded our withdrawal as an act of great statesmanship. It was a bold act of peace.

But ladies and gentlemen, we didn't get peace. We got war. We got Iran, which through its proxy Hamas promptly kicked out the Palestinian Authority. The Palestinian Authority collapsed in a day -- in one day.

President Abbas just said on this podium that the Palestinians are armed only with their hopes and dreams. Yeah, hopes, dreams and 10,000 missiles and Grad rockets supplied by Iran, not to mention the river of lethal weapons now flowing into Gaza from the Sinai, from Libya, and from elsewhere.

Men nu kräver alltså DN att man ska göra om samma sak, lämna Västbanken och hoppas på det bästa. Trots att de palestinska ledarna tydligt deklarerat att detta inte är en slutpunkt, det är bara ett steg vidare i kampen mot Israel.

Men Israels säkerhet då, Peter Wolodarski?

24 sep. 2011

SVT utelämnar arabiskt utrotningskrig mot Israel

Igår slog jag på SVT lite snabbt och fick se rapporteringen från generalförsamlingen. SVT gjorde en snabb tillbakablick till när Israel utropades och hoppade sedan till Abbas FN-ansökan igår.

Det man utelämnade från de svenska TV-tittarna var att den palestinska staten kunde ha varit en realitet redan när Israel utropades. Parallellt med Israels utropande föreslogs också en palestinsk stat.

Men de palestinska ledarna förkastade sitt eget land till förmån för ett utrotningskrig mot Israel.

Denna lilla detalj var inte något som svenska licensbetalande tv-tittare fick del av. Skamligt av SVT.

Netanyahus tal i generalförsamlingen

Har faktiskt blivit riktigt bra återgivit i Expressen.
Israel vill ha fred - och är redo att förhandla med palestinierna redan i kväll.
Det sade premiärminister Benjamin Netanyahu i sitt tal i FN:s generalförsamling.
- Jag sträcker ut handen i fred till det palestinska folket, sade han.

Haaretz har den fullständiga texten.

Det var ett bra tal, men som jag ser det väldigt konfrontatoriskt. Netanyahu har rätt i sak, men han säger det på ett sätt som knappast stryker någon medhårs.

Det känns som en ganska klassisk israelisk inställning. Rakt på sak, konfrontatoriskt, rättfärdigt och utan att be om ursäkt. Men det klarar inte medier och politiker att hantera.

Om jag skulle ge mitt tips från coachen skulle det vara att börja spela med i det mediala spelet. Israel har alla korten på sin sida, men inställningen som landets politiker visar upp genom sina handlingar och utspel gör att Israels ställning försämras

Palestinierna spelar hela tiden det mediala spelet till fullo. Israel gör inte det, och därför åker de på däng om och om igen.

Se även Chami Shalevs analys av Netanyahus och Abbas tal i Haaretz.

23 sep. 2011

Abbas vägrar fred... igen

Mahmoud Abbas höll igår ett tal på arabiska i New York. Där fanns en del intressant, som Anna Ekström översätter från arabiska:
Abbas lovade…

… att inte erkänna den judiska staten. Detta betyder att Israel inte ska erkännas som judiskt hemland, med judisk majoritet.

… att inte förhandla med Israel om dess regering inte först erkänt staten Palestina inom stilleståndslinjen kallad 1967 års gränser med Jerusalem som dess huvudstad.

… att inte förhandla med Israel om dess regering inte dragit tillbaka bosättare och soldater. Detta betyder att han inte respekterar Israels behov av säkerhet och att Palestina ska vara etniskt rent.

Med sådana villkor behövs inga förhandlingar. Allt är klart: Gränserna, Jerusalems status, ett juderent Palestina och ett Israel utan judisk majoritet och utan säkerhetsgarantier.

Abbas vet att Israel inte kan gå med på detta. Kraven är orimliga. De är inte heller nya, utom möjligen för vissa nyhetsjournalister, däribland svenska sådana.

Elder of Ziyon har reagerat på samma sätt som Anna Ekström.

För vem som helst som läser detta borde det stå klart vad som är det största problemet i fredsprocessen. Det är att att den ena parten vägrar att delta i den.

Men absurt nog är ingen det minsta intresserad av vad Mahmoud Abbas säger. Den svenska rapporteringen kring mellanöstern är helt verklighetsfrånvänd.

Inte bara den svenska, den breda västerländska debatten om israel-palestina har sedan länge helt förlorat markkontakt.

Det som händer just nu är att palestinierna bönhör Mahmoud Abbas' önskan om "popular resistance" och startar upplopp på västbanken. Den pro-palestinska journalisten Ibn Ezra rapporterar på twitter att palestinska ungdomar var de som initerade upploppen.

Bill Clinton skyller nu på Netanyahu för att fredsprocessen gått i putten, men det kan orimligen stämma. För den som följer Mahmoud Abbas uttalanden är det skrämmande uppenbart att han aldrig deltagit i den. Netanyahu är en stursk högerman, obehaglig och säkert alldeles för envis. Mahmoud Abbas är en antidemokrat som inte har minsta önskan om fred.

På Weekly Standard ger Elliot Abrams Bill Clinton ett rejält mothugg. Läsvärt.

Israel-Palestinakonflikten i svensk media är så verklighetsfrånvänd så man häpnar. Om det inte vore så allvarligt skulle man kunna skratta åt det.

22 sep. 2011

Röda korset tolererar inte judiska symboler

När jag går drottninggatan ned här i Linköping går jag förbi Röda Korsets lokal. Där skyltar de stolt med att deras organisation inkluderar röda korset, halvåmånen och röda fyrkanten.




Vad motsvarar den röda fyrkanten? Jo - röda davidsstjärnan! Men den judiska motsvarigheten till röda korset, Magen David Adom, tillåts inte ha sin religiösa symbol. Från Wikipedia om Magen David Adom:
Organisationen sökte medlemskap i internationella rödakorsrörelsen under många år, men blev nekad fram till 2006. Ärendet har varit kontroversiellt, dels på grund av de muslimska ländernas ovilja att acceptera ett erkännande av den israeliska rörelsen och dels på grund av att Magen David Adom önskat inkludera sin röda davidsstjärna bland de officiella symbolerna i rödakorsrörelsen - något man varit ovillig till.

I och med skapandet av den nya religiöst och politiskt obundna symbolen röda kristallen har frågan löst sig och Magen David Adom har accepterat den som sin symbol parallellt med den tidigare. Internationella Rödakorskommittén beslutade 22 juni 2006 att uppta Magen David Adom som fullvärdig medlem i organisationen, tillsammans med Palestinska Röda Halvmånen

Visst är det så att judiska symboler kan vara kontroversiella för vissa. Och det finns ett namn för den typen av fördomar - antisemitism.

Hur kan det accepteras att Röda Korset diskriminerar på detta sätt?

Film: 90 år av arabiskt krig mot judar

Ännu en mycket bra film som faktiskt förklarar mellanösternkonflikten: Debunking the Palestine Lie från Sol Stern och Encounter Books:



Den beskriver hur araberna under hela 1900-talet har ägnat sig åt att bekämpa officiell judisk närvaro i mellanöstern.

I krig efter krig har de attackerat judarna och Israel, och ständigt har omvärlden ökat pressen på judarna och Israel.

Orsaken till konflikten i mellanöstern är att de arabiska ledarna vägrar acceptera en judisk närvaro där. Så enkelt är det.

Se mer info om videon här.

19 sep. 2011

Shachars smörja samma som samtligas

Jag har faktiskt trott att Nathan Shachar var en annorlunda mellanösternkorre. Men efter att ha läst dagens artiklar av honom i DN känner jag mig faktiskt sjukt besviken.

20110919-182737.jpg

Vad sägs om detta? "Palestinier tar farväl av vapnen".
Hemmalaget är femtio byhövdingar från Nablusdistriktet på Västbanken som samlats för att finputsa taktiken inför Palestinas ansökan om att bli FN:s 194:e medlemsstat.

Bortalaget är fanatiska israeliska bosättare, som gör allt för att provocera fram våld i stor skala fram till dess. Tränaren, det är guvernör Jibrin al-Bakri, som håller förhör med de vördiga schejkerna för att se att de har allt i ryggmärgen:

– Kom ihåg att det bara behövs en gnista, ett misstag, en dumbom för att spoliera allt vi förberett i månader.

Mötet är ett av tusentals denna sommar, på palestinska bytorg, i skolor och stadshus. Allt är repeterat. Det som står på spel är det tredje palestinska upproret. (Det första utbröt 1987 och det andra 2000). Men det paradoxala med detta tredje uppror är att det är motståndarna, bosättarna, som vill dra i gång det, medan palestinierna gör allt för att förhindra det.

IDF spokesperson rapporterar från helgens demonstrationer "A Weekend of Violent Riots Despite Pledges of Nonviolence".

Mahmoud Abbas har uppmuntrat till "popular resistance" och även förklarat sig beredd att gå i krig mot Israel om alla andra arabländer går med honom.

Jag trodde att Shachar var en annan typ av korrespondent. Men det han erbjuder är detsamma som andra korrar - i bästa fall infantil "tyck synd om"-journalistik. I värsta fall rena förvanskningar.

Det finns säkert extrema bosättare som förstör för palestinier. Det är viktigt att det uppmärksammas och att de bekämpas. Men att framställa bosättarna som hindret för fred är bara absurt.

Det palestinska ledarskapet vägrar erkänna Israel som en judisk stat. De kräver att landet ska ta emot miljoner inflyttande araber vilket skulle ändra majoritetsförhållandena i Israel. Det är deras grundinställning - vilket alltså de facto innebär att Israel som judisk stat upphör att existera.

De vägrar kompromissa, och kan följaktligen heller inte delta i fredsförhandlingar. Därför har de valt att runda förhandlingar genom att gå till FN. Inte för att söka fred, utan för att kunna trappa upp kampen mot Israel.

Om detta berättar inte svenska korrar. Deras berättelser säger mer om dem själva än vad som händer i mellanöstern.

17 sep. 2011

Hamas kritiserar Abbas, vägrar förhandla

På Ma'an kan man läsa att Hamas kritiserar Abbas uttalande om att gå till FNs säkerhetsråd:
Hamas and Islamic Jihad late Friday dismissed President Mahmoud Abbas' UN membership initiative and criticized a speech in which he expressed hope that peace talks would resume soon.

Hamas spokesman Fawzi Barhoum said Abbas’ speech was an effort in marketing for a return to peace talks with Israel, while going to the UN to seek membership served the same goal.

Abbas is placing unilateral steps ahead of the Palestinians' fate, he told Ma'an. […]

Barhoum said Hamas would play no part in an initiative premised on recognizing Israel or giving up on Palestinian rights such as the right of return and right to self-determination.

Abbas' references to reconciliation contrast with unilateral actions he is taking out of step with the national consensus, Barhoum added, whereas Hamas wants a national strategy backed by the region.

Den palestinska staten som ska utropas kommer drivas av Hamas och Fatah tillsammans. De bör alltså rimligtvis ha en ganska negativ inställning till Israel.

De verkar inte heller vara helt överens.

Abbas: Israel bussar grisar på palestinier

Mahmoud Abbas höll nyligen ett tal om sina planer på att gå till säkerhetsrådet. Detta tal refereras av TT och SR. Det låter som ett klassiskt statsmannamässigt uttalande.

Hela talet finns dock utlagt på Palestine Press Agency på arabiska, och går att översätta med google translate. Här kan man läsa något intressant - Abbas anklagar Israel för att träna grisar och bussa på palestinier:
What we want is to end the occupation and tend legitimacy for, occupation and practices is the nightmare that is holding our hearts, as reflected these practices continued raids and arrests and the building of walls and demolition of houses, and the intensification of settlement activities, and attacks the settlers of Bakla trees and burning of mosques and the latest training dogs to attack us and send the wild pigs to wreak land corrupt, three things which the settlers will confront us: When any person Siatdon find it, well its streets and dogs, and pigs for the uprooting of trees, in addition of course to the tanks.

Konspirationsteorier är vanliga i arabvärlden. Tidigare har Israel bland annat anklagats för att träna hajar och skicka mot Egypten för att förstöra deras turism. Det senaste är alltså att Israel tränar grisar och skickar emot palestinierna för att förstöra deras land.

Nyheten kom via Elder of Ziyon.

16 sep. 2011

Inga palestinska flyktingar blir medborgare i Palestina

Från libanesiska Daily Star och en intervju med palestinska ambassadören i Libanon, Abdullah Abdullah:
The ambassador unequivocally says that Palestinian refugees would not become citizens of the sought for U.N.-recognized Palestinian state, an issue that has been much discussed. “They are Palestinians, that’s their identity,” he says. “But … they are not automatically citizens.”

This would not only apply to refugees in countries such as Lebanon, Egypt, Syria and Jordan or the other 132 countries where Abdullah says Palestinians reside. Abdullah said that “even Palestinian refugees who are living in [refugee camps] inside the [Palestinian] state, they are still refugees. They will not be considered citizens.” (min fetstil)

Så när den nya palestinska staten etableras kommer alltså alla palestinier att fortsätta vara flyktingar - t o m de som bor i flyktingläger i Palestina.

Om det var någon som trodde att en palestinsk stat innebär fred så klargör ambassadören detta:
When we have a state accepted as a member of the United Nations, this is not the end of the conflict. This is not a solution to the conflict. This is only a new framework that will change the rules of the game.

Länken kom via Elder of Ziyon.

13 sep. 2011

Ayalon: Sanningen om fredsprocessen

 

Danny Ayalon, Israels vice utrikesminister, följer nu upp sin utmärkta film "The truth about the West Bank" med filmen "The Truth About the Peace Process":



Utmärkt film, äntligen går Israel på PR-offensiven. Det är häpnadsväckande att inte Israel har kunnat föra ut sitt budskap tydligare, när det finns så många intelligenta och driftiga israeler och israelvänner.

Paul Widén skrev om reaktionerna på förra filmen. Denna nya film kommer säkerligen ge lika mycket reaktioner.

Länken kom via AIPACs twitter.

11 sep. 2011

Palestina - fredsälskande och demokratiskt?

Det Palestina som nu söker erkännande av FN påstås vara fredsälskande och demokratiskt. Det sa Mahmoud Abbas bland annat i sin New York Times-artikel.

Evelyn Gordon i Commentary Magazine skriver kritiskt om Palestinas påstått demokratiska och fredsälskande natur:
With regard to democracy, consider just a few of the events of the last three months: The PA once again proved itself incapable of holding even local elections, canceling a scheduled vote for the fourth time in two years; on the national level, PA President Mahmoud Abbas is now in the 81st month of a 48-month term.

It banned journalists from reporting the human rights abuses documented by an official PA body, the Independent Commission for Human Rights, which found that both the PA and Hamas (which govern the West Bank and Gaza, respectively) were guilty of torture and arbitrary detentions.

It arrested a Palestinian professor who publicly criticized his university for failure to comply with a court order. It pulled a popular satirical television show from its state-owned TV channel because the show lampooned the PA’s security forces and civil service. (Don’t satirical TV shows usually lampoon their own governments?)

Its official media blacklisted Palestinian union leaders who accused the PA of refusing to clamp down on corruption. It’s not exactly a shining picture of freedom of expression, regular elections and other pillars of the democratic order, is it?

Palestinska områdena är klassade som "not free" av Freedom House. Inte demokratiskt alltså - men är det en fredlig stat?
As for the PA’s peacefulness, consider a few more events of the last three months: A Palestinian cabinet minister accused Israel of being the world’s “major harvesting and trading center” for organs, and specifically of harvesting organs from “the bodies of dead Palestinian martyrs”; the PA government neither denounced nor dissociated itself from this classic blood libel. A leading member of Abbas’s “moderate” Fatah party, one of Abbas’s close associates, declared that Fatah never has and never will recognize Israel.

The state-run television channel repeatedly glorified suicide bombers who murdered Israeli civilians (here and  here, for instance). A PA community center run by a senior member of Abbas’s party taught schoolchildren that pre-1967 Israel is stolen Palestinian land, and their mission is to reclaim it someday; Abbas himself  declared pre-1967 Israel to be occupied Palestinian territory just this week.

State-run television vowed the Palestinians would bulldoze the Western Wall plaza – where thousands of Jews from all over the world pray daily – if and when they gain control of East Jerusalem. It’s not exactly a shining picture of readiness to live alongside Israel in peace and security, is it?

Nu verkar det trots allt som att Sverige inte kommer stödja den palestinska staten. Men hursomhelst, vi är en mycket stor givare av bistånd till Palestinska myndigheten.

9 sep. 2011

Bildt går emot Alliansen, utser palestinsk ambassadör

Från gårdagens SvD:
Palestinierna har tidigare representerats av en så kallad generaldelegation i Stockholm. Denna uppgraderades i våras till en så kallad representation.

I konsekvensens namn får också beskickningens chef ambassadörstatus. Den nya ambassadören är Hala Husni Fariz, född 1955, Hon har varit den högsta palestinska representanten i Sverige sedan ankomsten i juli i år.

Utrikesminister Carl Bildt tog på i dag emot ambassadör Fariz. Hon blev därmed den första palestinska representant som formellt välkomnades vid en ceremoni på UD, meddelar departementet.

Men detta var inte förankrat. Fredrik Malm har reagerat:
Folkpartiets utrikespolitiske talesman Fredrik Malm beklagar beslutet att uppgradera den palestinska representationen i Sverige till ambassadör.

- Det är tråkigt att Carl Bildt har fattat det beslutet och det är olyckligt att det kommer just vid den tidpunkt då FN ska diskutera erkännandet av en Palestinsk stat, säger han till TT.

- Jag anser att Sverige borde ha en mer balanserad hållning i Mellanösternkonflikten och verka för en tvåstatslösning och en fredsuppgörelse, säger Malm

Jag undrar om citatet av Malm är korrekt, och han inte anser att Sverige verkar för en tvåstatslösning. Men det är sant att Sveriges hållning är extremt israelkritisk. Carl Bildts ensidiga press på Israel motverkar freden.

Även Kd har reagerat mot utnämningen.

Imam i Rinkeby dödshotar konvertiter

Från kristna tidningen Dagen:

- Det är varje muslims skyldighet att döda dem som lämnar islam. Så lät det nyligen i Sveriges Radio, då en imam från Rinkeby fick lägga ut texten om hur man skulle agera mot somalier som konverterar till kristendomen.

Programmet med dödshotet mot konvertiter sändes av den somaliska redaktionen på Sveriges Radio och var en uppföljning på ett tidigare inslag. Det handlade om hur en grupp kristna somalier hade kommit till Rinkeby torg för att evangelisera, och de fick också berätta om det i ett radioinslag. [...]

Markus Sand är pastor i Rinkeby Internationella församling och var med på torgmötet där de kristna somalierna evangeliserade.
- Ingen av dem var bosatta i Rinkeby, och jag tror att det skulle vara ganska farligt för dem, säger han.

Nima Dervish kommenterar:
1. Jag förutsätter att denna imam sätts ur tjänst med omedelbar verkan. Det är oacceptabelt att sprida hat på detta sätt, ”imam” eller civil person.
2. Hur fick imamen sin tjänst till att börja med? Vem kollade hans kvalifitikationer? Vem bestämde att han var kvalificerad och lämplig att leda församlingen i Rinkeby?
3. Vem kommer att tala med imamen och förklara för honom att i Sverige gäller religionsfrihet, oavsett hur han må tolka koranen eller någon annan skrift.
4. Varför ska det vara farligt för kristna somalier att vistas i Rinkeby? Hur tusan gick det till? Rinkeby är en förort i Stockholm, Sverige. Detta ska föreställa ett fritt land. Ska inte svensksomalier omfattas av den religionsfrihet som gäller i Sverige?
Och viktigast av allt:
4. Vad gör politikerna för att motverka denna ofrihet? Vad har de för tankar och planer?

Jag tycker man borde gå längre, självklart ska denne imam lagföras för dödshot. Vad är imamens namn?

8 sep. 2011

Mor till terrorist företräder Fatah

Elder of Ziyon skriver om en ceremoni ordnad av Palestinska Myndigheten och Fatah. Han citerar UK Press:
About 100 Palestinian officials and activists gathered at the UN offices in Ramallah for a short ceremony, where they announced their plans in a letter addressed to UN Secretary-General Ban Ki-moon. The letter urges Mr Ban to add his "moral voice in support of the Palestinian people".

The letter was handed over by Latifa Abu Hmeid, a 70-year-old woman who lost one son in fighting with Israel and has seven other sons in Israeli prisons because of alleged militant activities. Officials said Ms Abu Hmeid was selected to deliver the document because her personal story reflects the plight of the Palestinians. A resident of a West Bank refugee camp, her house has twice been demolished by Israeli authorities as punishment for her sons' activities, they said.

Han citerar en rapport från Palestinian Media Watch om Hmeids söner och vad några av dem har gjort:
Nasser Abu Hamid: 7 life sentences + 50 years - commander in Fatah's military wing, the Al-Aqsa Martyrs' Brigades, in Ramallah. Convicted of the murders of 7 Israeli civilians and 12 attempted murders.

Nasr Abu Hamid: 5 life sentences - Member of Fatah’s Tanzim faction, another military wing, and convicted of involvement in two terror attacks.

Sharif Abu Hamid: 4 life sentences - carried out terror attacks against civilians and soldiers. Helped transport a suicide terrorist to his attack in March 2002.

Muhammad Abu Hamid: 2 life sentences + 30 years for terror attacks.

Latifa Abu Hmeid anses av Fatah vara ett föredöme för andra palestinska mödrar, och har hedrat henne med en särskild utmärkelse. Från Palestinian Media Watch som citerar Al Hayat al Jadida:
Issa Karake, Minister of Prisoners' Affairs, awarded the Shield of Resolve and Giving to Khansa of Palestine [reference to a woman in the earliest period of Islam who sent her four sons to battle and rejoiced when they all died as Martyrs], Um Yousuf Abu Hamid, inscribed with the names of her four sons who are imprisoned in the Israeli occupation's prisons.

He emphasized, 'The Palestinian mother is a central partner in the struggle, by virtue of what she has given and continues to give. It is she who gave birth to the fighters, and she deserves that we bow to her in salute and in honor.'

Abbas: Palestinier ockuperade i 63 år

I New York Times sade Mahmoud Abbas nyligen något intressant. Han pratade om palestiniernas pågående FN-kampanj och vad som motiverar den:
“We are going to complain that as Palestinians we have been under occupation for 63 years.”

Evelyn Gordon har skrivit om detta uttalande i Commenary Magazine, Abbas Revealing Statement:
For anyone who needs reminding, Israel’s “occupation” of the West Bank and Gaza began 44 years ago, in 1967. What happened 63 years ago was Israel’s establishment – in the pre-1967 borders. In other words, as far as Abbas is concerned, the problem isn’t Israel’s “occupation” of the West Bank, it’s Israel’s very existence: Even pre-1967 Israel constitutes an “occupation.”.

Palestiniernas president, den påstått moderata fredspartner för Israel, anser alltså att Israels bildande var starten på "ockupationen". Men araberna i palestina har aldrig haft en egen stat. Gordon kommenterar:
The charitable might say Abbas was simply referring to the Palestinians’ 63 years without a state: At the same time Israel was established, in 1948, Jordan and Egypt occupied the West Bank and Gaza, respectively.

But in reality, there has never been an independent Palestinian state; Palestinians have always lived under someone else’s rule. Before 1948 came the 31-year British occupation; before that came the 400-year Turkish occupation; before that came various Arab caliphates that ruled “Palestine” from Damascus; and so forth.

In short, 63 years doesn’t mark the start of Palestinian life under occupation –unless you think Israel’s very existence, and only that, constitutes an occupation.

Länken kom via Challah Hu Akbar.

3 sep. 2011

Värnamo könssegregerar badhus

Via Johan Ingerö och Andreas Ericson kommer nyheten att Värnamo kommun nu väljer att införa kvinnotimmar på badhuset, då inga män är välkomna:

För att på sikt öka simkunnigheten samt ge möjlighet till att fler kvinnor blir återkommande besökare i Värnamo Simhall kommer från och med lördagen den 3 september det att vara möjligt att på en särskild tid besöka vår Simhall. […]



De inventarieinköp vi gör för att möjliggöra denna verksamhet är insynskydd av olika slag till en kostnad av 55-70 000 kr. Dessa kommer att sättas upp som rullgardiner på ytterfönstren i stora bassänghallen.


Glenn Lund (m), ordförande i tekniska nämnden kommenterar:
När denna fråga kom till oss på tekniska så tänkte vi ur ett medborgarperspektiv, där en grupp ville ha möjlighet att lära sig simma, under lite andra omständigheter. […]
Vi fick frågan om vi kunde medverka till att kvinnor kunde få bada själva, av en kommunal samarbetspartner. Vi tyckte då och tycker fortfarande att speciella badtider för kvinnor inte är något konstigt […]

Önskemålet om en gardin, tyckte vi inte var märkligt även om vi tvekade om kostnaden. […]

Vi har fått kritik för att det här beslutet slår tillbaka mot jämställdheten. Vad gäller jämställdhet så måste man fråga sig om man inte måste ge vissa grupper lite längre tid. […]

Slutligen så anser jag tolerans och acceptans för våra olikheter viktigt i vårt samhälle och att ge alla lite utrymme är en del av vår demokrati.

Vi måste ha tolerans mot "vissa gruppers" intolerans. "Vissa grupper" måste ges lite längre tid.

Tolerans mot intolerans är alltså viktigare än jämställdhet i Värnamo, och tyvärr också på andra platser i Sverige.

UPPDATERING: Upptäckte nu att nyheten omskrivits på sd-anknutna Politiskt Inkorrekt.

DN: Nej till ensidig palestinsk stat

Briljant ledare från DN om palestiniernas FN-bud: Skadlig plakatpolitik:
Byter palestinierna fot och försöker trumfa igenom sin linje med plakatpolitik i FN väntar bara problem. Hökarna i Israel får vatten på sin kvarn, palestinska extremister ges en förevändning att starta nya våldsamheter.

De går även i polemik med Ove Bring (!):
Folkrättsprofessorn Ove Bring argumenterar på fredagens DN Debatt för ett svenskt erkännande. FN-principen om folkens självbestämmanderätt gäller även palestinierna, skriver han, och eftersom Israels ockupation av Västbanken är olaglig är det bara för Sverige att säga ja. Dessvärre får verkligheten ingen plats i hans kalkyl.

Det är spännande att se verkliga politiska diskussioner om mellanöstern. Annars brukar den svenska debatten mer handla om svenskarnas förvridna uppfattning om läget i mellanöstern.

Nästa steg är att det svenska etablissemanget ska se det som är så tydligt om man följer arabisk media: Det palestinska ledarskapet är inte det minsta intresserade av fred. Deras definition av ockuperad mark inbegriper hela Israel. Tyvärr har också stora delar av det palestinska folket denna inställning.

Det är detta som är orsaken till mellanösternkonflikten.

Ahlin och Jämtin borde läsa på

Idag skriver Per Ahlin och Carin Jämtin på SvD Brännpunkt. De kritiserar Ohlsson och Björklund som nyligen gick emot ett unliateralt erkännande av Palestina:
Björklund och Ohlsson gör det lite för lätt för sig. Att hänvisa till fredsförhandlingar i detta läge är tämligen poänglöst eftersom Israel ensidigt avvisar sådana.

Från Israels utrikesdepartements hemsida:
Israel remains dedicated to direct negotiations as the only method of resolving the conflict.

Det låter inte riktigt som att Israel "ensidigt avvisar" fredsförhandlingar.

Vidare skriver de om palestinierna:
Självfallet är återupptagna fredsförhandlingar det bästa alternativet. Detta är också palestiniernas prioritet.

Här är ett citat från Mahmoud Abbas debattartikel i New York Times:
Palestine’s admission to the United Nations would pave the way for the internationalization of the conflict as a legal matter, not only a political one. It would also pave the way for us to pursue claims against Israel at the United Nations, human rights treaty bodies and the International Court of Justice.

För Abbas innebär inte en palestinsk stat fred. Det är en språngbräda för att trappa upp konflikten. Ytterligare en fingervisning om detta får vi i Ma'an:
Abbas said the Arab League had discussed allowing armed resistance to Israel's occupation if the bid for full membership of the UN failed, and that some countries supported the idea.

But the president said Palestinians did not want armed resistance "unless you all take a decision to launch war."

He added: "I cannot fire one single bullet at Israel because all I have is a policeman with a Kalashnikov and minimum ammunition."

Abbas är alltså beredd att gå i krig mot Israel. Så pass fokuserad är han på förhandlingar.

Men det är klart, han säger också att han har fredliga avsikter och att Palestina ska vara en demokrati. Mot bakgrund av det uttalanden som går åt helt andra hållet känns det kanske inte helt trovärdigt.

PS: Abbas vägrar också att erkänna Israel som en judisk stat.

2 sep. 2011

Ekot: Israel "angrep aktivister"

Dagens Eko rapporterar om Palmerrapporten som nu offentliggjorts i NY Times. I rapporteringen ger Ekot ett sammandrag av vad som hänt.

Ekot menar då att Israel "angrep" Ship to Gaza. Det kan inte förstås på annat sätt än att israeliska soldater attackerade skeppen, dvs inledde själva angreppet.

Dessutom benämner man de dödade som "aktivister". Det är samma benämning som resten av medlemmarna på skeppen, alltså fredliga demonstranter. Men de som dödades på Mavi Marmara var våldsamma. De förberedde våldsamt motstånd och angrep soldaterna med vapen. Det framgår inte på något sätt i Ekots inslag.

Så här skriver NY Times:
It said that while a majority of the hundreds of people aboard the six vessels had no violent intention, that could not be said of the I.H.H. Humanitarian Relief Foundation, the Turkish aid group that primarily organized the flotilla. It said, “There exist serious questions about the conduct, true nature and objectives of the flotilla organizers, particularly I.H.H.”

Det som egentligen hände var detta: israeliska soldater stoppade sex av sju fartyg. Inga problem. Men på sjunde skeppet fanns turkiska extremister som bjöd våldsamt motstånd. Det utbröt tumult, bland annat blev israeliska soldater knivhuggna och tillfångatagna. För att få ut dem brukade soldaterna dödligt våld.

Ekot använder huvudsakligen samma vinkling som Mattias Gardell lade fram på Aftonbladet Kultur - Israelerna gick upp på skeppen och avrättade värnlösa fredsvänner.

Det är en grov vinkling och förvanskning av verkligheten.

Björklund/Ohlsson: Erkänn inte Palestina

Igår hände något fantastiskt - svenska politiker ryckte ut till stöd för Israel. Och det var Folkpartiet som gjorde det.

Läs artikeln av Jan Björklund och Birgitta Ohlsson: Därför bör EU inte erkänna Palestina:
Konflikten i Mellersta östern framstår ofta som olöslig, men har också lärt oss något. Det finns inga enkla lösningar. Att Israel lämnade södra Libanon år 2000 och Gazaremsan 2005 var i grunden bra. Men det var ett ensidigt israeliskt tillbaka­dragande. Eftersom det inte föregicks av förhandlingar fanns det ingen på motsatt sida som hade några förpliktelser att följa. I stället följde raket­beskjutning från Gaza och en förstärkning av den extremistiska rörelsen Hizbollah i Libanon.
Ett utropande av en palestinsk stat i detta läge skulle ta bort ett av de viktigaste incitamenten för parterna att fortsätta med en förhandlingslösning. Det skulle också undergräva Osloavtalet och allt det samarbete mellan parterna som mödosamt byggts upp de senaste 15 åren på en rad områden som till exempel vatten,säkerhet och skattesystem.

Vi i Folkpartiet tog som ett av de första partierna i Västeuropa ställning för en tvåstatslösning där Israel kan leva i fred och säkerhet och där en palestinsk stat bildas på Västbanken och Gazaremsan. Frågan som nu ska av­göras handlar inte om ett ja eller nej till en palestinsk nationalstat, utan om en sådan stat ska utropas före eller efter det finns ett fredsavtal med Israel. En fredlig tvåstatslösning byggs genom ett fredsavtal, inte genom att FN väljer sida i konflikten.

 

Bring hade fel om Ship to Gaza

Idag skriver Ove Bring att menar Sverige måste erkänna Palestina som egen stat. Fred i Mellanöstern konstaterar att Brings utspel inte kommer särskilt lägligt, eftersom han precis har smällts på fingrarna av FN.
Den FN-kommission som utrett Ship to Gaza och Israels bordningsinsats 2010, Palmer-kommissionen, har slagit fast att Israels sjöblockad mot den terrorstämplade Hamasregimen i Gaza är fullt laglig enligt folkrätten, enligt New York Times som tagit del av rapporten som publiceras på fredagen. Som en av mycket få folkrättsjurister i världen deklarerade Ove Bring dock att Israel ”kränkt folkrätten” och agerat ”i strid med gällande regler” när man upprätthöll sjöblockaden på internationellt vatten. I svenska medier citerades han som ett orakel, och ingenting sades om att internationella folkrättsexperter kom till motsatt slutsats.

Bring står som vanligt emot Göran Lysén, även han folkrättsexpert:
Rättsligt sett så föreligger det ett antal svårigheter med att erkänna Gaza och Västbanken såsom en stat med namnet Palestina. Denna omständighet har dock inte hindrat ett drygt hundratal stater från att "erkänna" landet, ehuru med vissa förbehåll om hur gränsdragningen skall ske i förhållande till Israel. Den brasilianska utrikesministern uttryckte saken så att "erkännandet" var mer en fråga om symbolik än substans.

Här åberopas de gränser som rådde före "sexdagarskriget" 1967, då Israel kom i besittning av just Västbanken och Gaza. Resonemanget är märkligt rent rättsligt, eftersom dessa gränser var ett resultat av stilleståndsavtalet från 1949, efter det att sex arabstaters arméer den 15 maj 1948 hade anfallit Israel, som då utövade sin rätt till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan. Landet vann då territorium genom sitt lagliga självförsvar. Samma skedde 1967. Eftersom Israel försvarade sig helt lagenligt, finns det ingen rättslig grund att ogiltigförklara territoriella förvärv i något fall. Inte heller ockupationen var olaglig. Dessutom kan det noteras att den arabiska aggressionen utgjorde grova kränkningar av FN-stadgans våldsförbud (artikel 2(4)) för såvitt gäller mellan stater.

Ove Bring har tidigar antytt att Goldstone har blivit hjärntvättad, eftersom han tagit avstånd från sin egen rapport.

Vad gör Garthon på DN Debatt?

Mellanösternkonflikten rymmer huvudsakligen två parter - Israel och Palestina. Men den svenska debatten riktar sig mot en part - Israel.

Om man gör som brukligt är i Sverige, och bortser från palestinierna, samtidigt som man överdriver läget rejält så kan man kanske förstå Per Garthons DN Debatt-artikel. Varför den kommer nu är mer oklart, det verkar handla om den arabiska våren.

Israels motpart Fatah och den palestinska myndigheten vägrar Israels rätt att existera som judisk stat. Det upprepade Mahmoud Abbas senast för några dagar sen.

Det går inte att göra fred med en fiende som vägrar erkänna rätten för sin motpart att existera. Följaktligen har alla alla israeliska fredsförslag fallit som käglor. De palestinska ledarna har förkastat israeliska fredsförslag

Följaktligen är västbanken ockuperat. Uppdelningen av denna landremsa ska ske i förhandlingar som palestinska myndigheten vägrar att återuppta.

Garthon har fått svar av Uri Rothman på israeliska ambassaden. Han har en viktig poäng när han skriver om att kampen är viktigast för Garthon. Så är det också för den breda palestinarörelsen. De strävar inte efter fred - de strävar efter att Israel ska försvinna.

Garthon och Palestinagrupperna har inte tagit avstånd från dessa strävanden och kan följaktligen inte ses som en aktör för fred. Garthon har också en historia av att försvara antisemitism.

Han är extrem och hans påståenden måste ses i ljuset av detta. Vad har denna extremist på DN Debatt att göra?