Kämpar palestinierna för frihet och rättvisa?

Olof Holmgren, aktiv inom Palestinanätverket i Malmö, skriver på SVT debatt till svar på Henry Bronetts artikel: Här är fem skäl att bojkotta Israel i ESC.

Visst känns en bojkott av Israel obekväm. Men är inte Eurovision Song Contest samtidigt en liten sak i jämförelse med palestiniernas 65 år långa kamp för frihet och rättvisa?

Holmgren menar att palestinierna kämpar för "frihet och rättvisa". Men är det verkligen ett korrekt påstående?

Palestiniernas har kämpat i 65 år, men inte för frihet och rättvisa i vanlig bemärkelse. Kampen började när Israel bildades, och var en del i arabvärldens krig mot Israel. Detta krig syftade till att förstöra Israel och driva judarna ut i havet.

Hamas är helt öppna med att man håller fast vid denna linje. Fatah ger samma budskap till sin arabiska publik. Se Palestinian Media Watch.

Varken Hamas eller Fatah är demokrater, vilket garanterar avsaknaden av kritiska röster i Palestina. Men palestinavänner i Väst är också tysta.

Så Olof Holmgren har rätt, palestinierna har kämpat i 65 år. De ledande krafterna kämpar för att Israel ska upphöra, och tillåter ingen opposition. Massiv propaganda har också påverkat befolkningen - stödet för fred med israel är idag lågt.

Den palestinska rörelsen har allvarliga demokratiska problem, och kan inte med trovärdighet sägas kämpa för fred och rättvisa.

Relevant i sammanhanget är också Anna Ekströms text i Expressen: Bemöts av de stora aktionerna - gissa landet

Antisemitiska incidenter i schlagerns Malmö

Många var oroliga när Malmö utsågs till schlagerstad och befarade incidenter. De oroliga ser tyvärr ut att få rätt. Israeliska journalister har blivit hotade under ESC:

Journalisten Leon och hans två kollegor ingår inte i Israels delegation utan besöker Eurovision Song Contest som oberoende journalister. I torsdags kväll letade de efter det hus där de hyrt rum och stötte då på sex män i 20-årsåldern. Männen frågade dem om de var från Israel och sa att de ville veta var israelerna bodde och att de ville bomba det stället. 

– De skrek: "Israel! Israel! mot oss och sa att de ville veta var israelerna bodde och att de ville bomba det stället, berättar Leon. 

För att slippa ifrån dem sa Leon att han var från Cypern.

En kvinna kallades "judehora" under körning med taxi Skåne:

Under en taxiresa från den israeliska delegationens fest till Folkets Park i Malmö ska en taxichaufför ha uttalat kränkande ord mot sina sex passagerarare. Eden Viktoria, som satt i taxin, blev rädd och illa berörd och har nu polisanmält händelsen. 

– Det tog inte lång tid förrän han började kalla mig för saker, sen blev gick det över till med judefientliga kommentarer. Han kallade oss för judejävlar och mig för judehora. 

Kränkningarna ska ha framförts på arabiska, men eftersom Eden Viktoria pratar hebreiska förstod hon en del av vad taxichauffören sa, och blev rädd och obehaglig till mods. 

– Jag har hört saker för och är van vid en hel del kommentarer, men det här var utöver det vanliga. Speciellt när han ringde vänner och berättade vart han körde oss och att han hade judejävlar i bilen.

Ledande Malmöpolitiker har under en längre tid uppmuntrat hatet mot Israel som frodas i staden, och även svävat på målet kring antisemitismen. Henry Bronett skriver: Malmötopparnas Israel-fientlighet blir allt märkligare

Inför Eurovision Song Contest i Malmö gårkulturnämndens ordförande Daniel Sestrajcic (V) ut och demonstrerar mot att Israel över huvud taget får delta. Rimligare vore att uppmana till bojkott av diktaturen Vitryssland. Hur kommer det sig att det bara är Israel, Mellanösterns enda demokrati, som politiska toppar som Sestrajcic och Ilmar Reepalu gång på gång protesterar emot?

Malmö vill ha revansch, enligt representanter för Malmö Stad. Den önskningen kommer inte att uppfyllas så länge ledande företrädare för Malmö underblåser hatet mot Israel. Detta hat går självklart hand i hand med antisemitismen.

Om du är i Malmö på lördag - delta i Kippavandringen och visa din solidaritet med Malmös judar.

Pophöger på Parisbesök

Bloggförfattaren i Marais, Paris judiska kvarter

De senaste dagarna har jag spenderat i Paris tillsammans med min familj. Vi var en del i Marais, en väldigt trevlig del av Paris. Förra gången jag var i Paris fick jag veta att det var väldigt trevligt där, och att det var gay-kvarteren i Paris. Denna gång fick jag även klart för mig att det var de judiska kvarteren - hur trevligt som helst!

Det fanns flera judiska butiker, bland annat ett som sålde falafel. Kön ringlade lång. Och även flera judiska boklådor där jag passade på att ta en bild.

Antisemitiska hatbrott har skjutit i höjden i Frankrike sedan dåden i Toulouse. Men i Marais verkar det judiska fortfarande leva och frodas.

Svenska ambassaden i Egypten prisar terrorsympatisör

Mona Seif, aktivist från Egypten, har nominerats till ett prestigefyllt pris:

Egyptian activist Mona Seif of the No to Military Trials Campaign has been announced as one of the three final nominees for the 2013 Martin Ennals Award (MEA) for Human Rights Defenders.

Seif has been a leading advocate against the military trials of civilians since the ouster of long-time President Hosni Mubarak in early 2011. 

The nominees for the Geneva-based MEA established in 1993 are selected by a jury of ten rights organisations, including Amnesty International, Human Rights Watch, Human Rights First, FIDH, World Organisation against Torture, the International Commission for Jurists, Front Line Defenders, International Service for Human Rights, German Diakonie and HURIDOCS.

Svenska ambassadören i Egypten, Malin Kärre, twittrar om händelsen:

Another outstanding Egyptian advocate for #HumanRights, #MonaSeif, is nominated for important international price english.ahram.org.eg/NewsContent/1/…
— Swe Amb in Egypt (@SweAmbEgypt) 27 april 2013

Men UN Watch har uppmärksammat en annan sida av Mona Seif: Tweets for Terror

UN Watch today called on the jury of the Martin Ennals Award for Human Rights Defenders, comprised of Amnesty, Human Rights Watch and eight other NGOs, and chaired by Hans Thoolen, to cancel its nomination of Mona Seif, an Egyptian activist who openly advocates terrorism and war crimes, as a top contender for the 2013 prize. She openly incites to violence against civilians, terrorism and war crimes: 

- On July 6, 2011, Mona Seif advocated the blowing up of pipelines exporting gas to Israel. “Fuck Israel,” she wrote. 

- On November 6, 2012, when Amnesty International tweeted a “Demand that @netanyahu & @AlqassamBrigade stop attacks on civilians,” Mona Seif rejected the call, saying “you don’t ask an occupied nation to stop their “Resistance” to end violence!!! SHAME ON YOU!” 

- On November 20, 2012, Amnesty International tweeted: “Stop the madness! Share this image if you want an arms embargo on all sides #Israel #Hamas #Gaza” The image shows innocent civilians in Israel and Gaza. Seif responded: “@amnesty & @hrw r leading a shameful campaign asking Palestinians under occupation & non stop air strikes 2 stop their resistance!”

Kände Malin Kärre till att Mona Seif prisar terrorattacker mot civila? Står hon idag fortfarande bakom påståendet att Mona Seif är en "outstanding egyptian advocate for human rights"?

Och hur kommer det sig att Amnesty och Human rights watch nominerar en terrorsupporter till ett MR-pris?

UPPDATERING: Ambassadör Malin Kärre försöker nu omtolka sina tidigare uttalanden:

@piggelunk @pophoger Min tweet uttryck för respekt för arbete Mona Seif gör i Egypten avs "No to military trials against civilians" (1/2)
— Swe Amb in Egypt (@SweAmbEgypt) 1 maj 2013

@piggelunk @pophoger ...och mot användandet av tortyr. Respekt för detta arbete innebär inte att jag delar alla hennes åsikter. (2/2)
— Swe Amb in Egypt (@SweAmbEgypt) 1 maj 2013

Men det är lätt att se att Kärre har fel. Hon har gett sitt stöd för Mona Seifs arbete i sin helhet när hon kallar henne för en "outstanding advocate for human rights". Trots att Seif alltså stöttar terrorhandlingar mot oskyldiga civila.

Breaking the Silence: Naiva visselblåsare

Igår hade Studio Ett ett reportage om Breaking the Silence, en NGO som vittnar om övergrepp inom militären.

Whistleblowers är en viktig del av varje demokrati, så Breaking the Silence är en del av en viktig rörelse.

Men organisationen är mer än bara vittnesmål om man ska tolka deras talesperson Dana Golan. Hon säger i inslaget att Israel inte behöver ockupationen för sin säkerhet. Det är ett starkt politiserat uttalande, och märkligt.

Det borde vara relativt enkelt för vem som helst att se att Israels säkerhetssituation har försämrats drastiskt sedan det ensidiga tillbakadragandet från Gaza. Istället för ockupation har man fått raketregn.

Om Västbanken tilläts gå samma väg som Gaza skulle raketerna nå långt in i viktiga delar av Israel. En sådan utveckling är den sannolika om Israel drar sig tillbaka.

Så "ockupation" är enligt mig helt nödvändig för Israels säkerhet. Det borde vara relativt enkelt att se.

Det är svårt att ta en organisation som gör den typen av uttalanden på allvar, och inte särskilt svårt att se hur en sådan organisation inte vinner inflytande. Knappast någon intäkt för en högersväng, som antyddes i studiosamtalet.

Waberi, (m) och muslimska brödraskapet

Peter Santesson på Inslag.se har skrivit ett mycket intressant inlägg om Federation of Islamic Organisations in Europe där Islamiska förbundet är medlem.

Så här skriver Santesson:

Tidigare har jag kommenterat att Islamiska förbundet är ”grundande medlem” i FIOE. Medlemsskap i denna europeiska paraplyorganisation är enligt forskaren Lorenzo Vidino en ”formal indicator” på att en organisation är en del av New Western Brothers och den globala brödraskapsrörelsen.

Vice ordförande i FIOE är sedan 2010 moderaten Abdirisak Waberi. Detta anger Waberi på sin hemsida.

Är det rimligt att vara engagerad i en organisation med täta kopplingar till muslimska brödraskapet och samtidigt företräda moderaterna i riksdagen?

Dags för biståndsmoratorium

Idag skriver SvD Ledares Ivar Arpi: Enprocentsmålet för bistånd leder till korruption

Sedan år 2000 har det svenska biståndet ökat från 14 till över 38 miljarder, och det fortsätter att växa automatiskt på grund av målet att 1 procent av BNI ska avsättas. Det är inte så förvånande att antalet anmälningar till Sida om misstänkta fall av korruption och oegentligheter har ökat dramatiskt från 53 stycken 2011 till 120 stycken anmälningar förra året, som en ny sammanställning visar. 

Framför allt är det den nya whistleblower-funktion som biståndsminister Gunilla Carlsson (M) hade med i regleringsbrevet 2010 som har lett till fler anmälningar. Men Sveriges enprocentsmål ökar också risken för korruption. Redan 2003 varnade internrevisorer på Sida för att organisationens medarbetare såg en målkonflikt mellan att utreda korruption och en önskan att betala ut maximalt med pengar. Viljan att maxa med skattemedel utan resultatrapportering är unik för biståndspolitiken.

Bengt Nilsson skriver också på Ethnopress: Sidas, UD-s och Gunilla Carlssons kris 

På ett seminarium på Timbro i Stockholm den 12 januari förra året fick Gunilla Carlssons statssekreterare Hanna Hellquist en fråga från en person i publiken. ”När man hör dig prata och när man hör vad Gunilla Carlsson har sagt de senaste åren får man intrycket att ni på UD attesterar en budget på 35 miljarder samtidigt som ni inte har någon aning om det gör någon nytta om man ser till biståndets primära uppgift. Stämmer det?” Svaret från Hellquist var tydligt och rakt: ”Jag skulle kunna nyansera det något, men ja, det stämmer ganska bra.”

I Timbros nyhetsbrev Gör ingen skada kan vi läsa om biståndets effekter

I find that aid does have an impact on the probability of armed conflict. Specifically, I claim and show that institutions mediate the relationship between foreign aid and armed conflict in that higher volumes of aid are linked to an increased probability of armed conflict in states where there are few constraints on executive power. 

Så uttrycker sig Margareta Sollenberg i sin avhandling A scramble for rents – foreign aid and armed conflicts, som publicerades i fjol vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.

Det är häpnadsväckande hur denna galenskap kan fortsätta. Försvaret pungslås gång på gång, men Gunilla Carlsson har problem med att spendera de pengar hon enligt beslut måste spendera varje år.

Det är dags för ett moratorium för bistånd. Kan man inte bevisa att biståndet har positiv effekt ska inga pengar betalas ut.